Duktig vovve! Men endå besviken på folk...
Har fått mitt nya bankomatkort,och tänkte gå till bankomaten som ligger 5 min hemifrån,passade på att ta med mig hunden eftersom han inte orkar gå längre nu när det är ca 30 grader ute.
Trodde att det var samma kod som innan på kortet efter att ha ringt till banken och frågat,så vi skulle alltså bara ner dit,ta ut pengar och gå hem igen.
Vovven följde med enda fram till bankomaten,trots folk i kön så var han lugn och lyssnade på mig,naturligtvis så när jag satte in kortet så stog det tillfälligt fel,och jag provade igen,men det funkade inte. Fick lov att gå in på banken,kikade in lite snabbt och det var bara en människa där inne,så jag tänkte att det går nog snabbt,så jag band hunden i en stolpe,och pinnade in på banken stressad,vill igentligen inte lämna hunden fastbunden utanför,men det är tack och lov stora glasfönster,så jag hade uppsikt över han hela tiden.
Står inne på banken och väntar på min tur,och naturligtvis så krånglar människan framför jättemycket,så jag känner att jag blir mer och mer stressad över att vovven sitter där ute.
Får äntligen komma fram i kassan,och hon säger att hon ska följa med mig ut och kolla själv vad det står,går ut,och hunden blir så klart jätteglad när jag kommer,går till bankomaten,men ryggen vänd mot hunden som sitter kanske 6-7 meter bort. Går inte att få ut några pengar nu heller,vänder mig om och då står det 4 ungar,kanske 8-10 år runt min hund. Tre av dom står och klappar han,och den fjärde åker runt runt med cykeln,inte långt ifrån svansen på min hund.
Måste jag säga att jag vart lite små irriterad? Jag gick fram till dom och sa att man går inte fram till okända hundar,för att dom kan vara elaka,och frågade om inte deras föräldrar hade talat om det för dom,men nej,det hade dom ju inte!
Mina föräldrar lärde mig i tidig ålder att man ej går fram till okända hundar,och den dagen jag får barn så kommer jag garanterat att lära mina barn det med!
Ungarna gick därifrån,och jag gick in på banken igen. Ser genom fönstret att det kommer ytterligare en hund ute med en gammal tant i andra sidan av kopplet,tanten verkar då både vara blind och döv för hon varken ser eller hör att hennes lilla luddiga sak går fram till min hund och står och luktar ett tag för att sedan göra nästan ett utfall mot min. Min stackars vovve sätter sig upp och kryper ännu längre mot väggen,men jag ser att han spänner upp sig lite,DÅ först får tanten syn på honom,och drar bort sitt trasselsudd. Tanten sätter sin hund kanske 2 meter från min,med ett låååångt koppel,och så fort tanten gått in i affären så börjar hennes hund att morska upp sig,står och hoppar och stuttsar och skäller mot min hund,som sitter i så kort koppel att han inte kan göra mer än att ligga,sitta och komma åt vattenskålen som jag hade med.
Folk går fram och tillbaka till bankomaten,och tantens hund gör utfall mot varenda en som ska ta ut pengar,så alla hoppar till och går stora omvägar,vissa står och skrattar,medans min ligger där lugnt och fint. När äntligen jag fått ordning på mitt kort och går ut till min hund så gör tantens hund ett utfall mot mig med... *suck*
Väl ute vid min hund så kommer det först en gubbe och frågar om det är en sån där "farlig" hund,ja det är det sa jag med ett leénde på läpparna,han är jättefarlig.
Gubben visste inte hur han skulle reagera,han visste nog inte om jag var allvarlig eller inte.
Nästa kommentar jag får är från en tant som frågar om det är en kamphund jag har,svarar att ja,det är det. Då säger tanten; Usch då,då törs jag inte hälsa! varpå hennes gubbe pekar på den andra hunde och säger; ja,man fan,titta på den där där borta då,den är nog 10 ggr värre än den här,sen frågar han om han får hälsa,och naturligvis så får han det!
Vi går sen hemmåt och jag funderar över dessa saker:
Varför lär man som förälder inte sina barn att det faktist är farligt att gå fram till okända hundar?
Varför är det helt ok att hunden är ouppfostrad bara för att den är liten? Då tycker vissa plötsligt att det är gulligt?
Om min 34 kg "kamphund" skulle stå och skälla och göra utfall,skulle vissa tycka att det var gulligt även då?
Jag tyckte att min hund skötte sig exemplariskt! Han är en omplacering,och har haft det mycket svårt innan jag tog över han,att ha kommit en sån här bra bit på vägen får mig att vilja kämpa ännu mer! Från att ha varit en ranglig liten stackare,som varit rädd för mycket folk,som varit så osäker på allt och alla,och som har skällt ut varenda hund som kom närmare är 20 meter.
Han har blivit så klok,så lugn och så himla snäll,det här resultatet har jag käpat för nu i nästan 4 år,och jag trodde aldrig att han skulle klara det prickfritt i en sån här stressad situation som det vart idag.
Idag kan inget förstöra min lycka!