Min son tar droger

Min son som är 17 år har hamnat i fel kompiskrets och börjat med droger.
Han har hållt på ca 2 år nu och vi har gjort allt vi kan för att hjälpa, men misslyckats..totalt.
vi har försökt med allt..pratat med soc i många omgångar, utredningar har gjorts men aldrig har det funnits *tillräckligt för att göra nåt* får inte hjälp, jag har bönat och bett men bara fått ett nej. Han har rånat folk, misshandlat folk..polisen har hittat honom redlös på gatorna, jag och pappan har hämtat honom när han legat i diken redlös och neddrogad, vi har bönat till socialen och polisen att snälla hjälp oss..men inget
Till saken hör att min son åxå har diabetes...han sköter inte insulin som han ska och *han bryr sig inte* Han måste ta Lantus för att leva, efter 2-4 dagar utan så kan han hamna i koma och dö. Han rymmer hemifrån utan insulin och ingen fattar allvaret, ingen hjälper...
Han är deprimerad, försökt ta sitt liv, tar droger varje dag och inget vi gör hjälper och inget vi säger hjälper....
NU helt plötsligt efter 2 år så kommer soc och det blir LVU på sonen... Vilken chock men ändå en lättnad, och det gör ont att säga, men det vart en lättnad..NU äntligen fattar någon, nu äntligen får han chans till hjälp..
NU sitter han på låst behandlingshem och mår skit... Han har försökt ta sitt liv där åxå och vart nära att lyckats..
Mitt hjärta är lättat, men ändå så tungt. Mitt älskade barn sitter där och mår skit.
Han ringer och gråter och skriker och hotar om vartannat och jag vet att det är abstinensen som pratar.jag VET att det är drogerna som skriker...jag säger att jag älskar honom, han skriker att han hatar mig. Jag säger att jag alltid finns här, han säger att jag svek honom. Han väser ut sitt hat i telefon och allt jag kan göra är att säga att jag älskar honom och finns här föralltid. Han säger att han bara vill dö, vill aldrig se mig mer..att jag är vidrig, hur kan jag göra så här mot mitt barn...
Jag gråter och säger att jag älskar honom och att allt kommer bli bra. Mamma kommer om några dagar....han säger att han hatar mig och ska slå ihjäl mig om jag kommer.. Det tar hårt, riktigt hårt... Mitt hjärta gråter men det enda jag an tänka på är min son och hur dåligt han mår..
vad ska jag göra för att få honom att förstå att vi bara vill hans bästa?? att vi älskar honom mest av allt???
Idag ringde han mig igen...han är lugn på rösten och pratar lugnt, jag frågar hur han mår, han säger att han mår bra. Jag förklarar igen att jag älskar honom och att jag vet att det är drogerna som gör att han beter sig så..att jag inte är besviken på honom, att jag är stolt att han gör sitt bästa nu..att han trots allt är kvar och kämpar..samtalet går bra och han berättar vad dom gör på dagarna...sen ommer han med små pikar..*hoppas du är nöjd nu när jag ska sitta här hela sommaren*
Jag vet att man inte ska diskutera, men jag förklarar att jag är stolt över honom och att jag finns här dygnet runt och att jag älskar honom. Allt kommer bli bättre även om det är jobbigt nu...han börjar viska så där otäckt igen om allt hat han har och att han inte vill leva och att han ska ta droger när han kommer ut igen.

Vad faan säger man???
Jag vet ingenting...jag vet bara att mitt älskade barn är fast i droger och nu sitter han inlåst på obestämd tid...jag vet bara att mitt hjärta är fullt av kärlek och jag vill bara vara hos honom och hålla honom i min famn föralltid..
Men just nu får jag inte, för han ska avgiftas och gå igenom abstinensen...jag FÅR inte vara med mitt barn..
Hur ska jag få honom att förstå att vi vill hans bästa och att jag älskar honom?????
Jag är så rädd att han ska lyckas ta sitt liv, även om han är hårt bevakad dygnet runt..men han lyckades ju nästan 1 gång, vem säger att han inte gör det igen och denna gång lyckas???
Tänk om jag förlorar honom??? HAN VILLVERKLIGEN INTE LEVA MER!!!
Och han är bara 17 år................................