Min son tar droger

Till TS: jag har inte läst igenom alla svar du har fått, bara ditt desperata rop på hjälp!

Här e mitt tips! Prata inte med sonen på ganska länge, du vet ju att han är i goda händer, just nu gör ni bara varandra väldigt illa! Han mår skit av hur han behandlar dej och du blir ju så förtvivlat ledsen av hans attityd.

Bryt kontakten en period, prata med personalen så dom vet det! Ingen mår bra av att ha kontakt just nu!

Du verkar vara en bra mamma som bryr dej!

Jag har fått det rådet av mina vänner, men det är svårt att bara klippa. Vi har alltid haft så stark och bra kontakt jag och min son. Jag har lovat honom att alltid finnas för honom och just nu när han går igenom allt detta så skulle det kännas som ett svek. Tänk att han helt plötsligt inte kan ringa mig, hur skulle det kännas för honom??. Han är redan nu utlämnad och ensam. Tack för ditt råd och jag förstår vad du menar och att du menar väl men att ta avstånd även för ett tag det skulle jag aldrig kunna göra.
Han måste veta att vad som än händer så finns jag här och när han än vill så kan han ringa, även om det innebär skrik och gap, han behöver ventilera och få ut sin frustration och även få gråta och höra att mamma finns oavsett...det tar jättehårt på mig när han väser ut sitt hat, men jag vet ju att det inte är han som skriker, det är droger, abstinensen och besvikelsen....och just nu behöver han kärlek och nån som bryr sig..inte ännu en som vänder honom ryggen. Jag hoppas du förstår vart jag står....det är svårt att vara hård och samtidigt visa sin kärlek...det är svårt att veta att han sitter där, inlåst och ensam, men samtidigt vet jag ju att han kan få hjälpen han så väl behöver.
Som en skrev här i tråden :han kommer inte sluta förens han själv vill*
Och det stämmer..vill han inte själv så kommer han aldrig att sluta. Men nu har han hjälpen från hemmet och han har mitt stöd åxå. Nu har han sin chans att sluta och då måste jag finnas här och ge honom styrkan att orka och försöka få honom att få viljan...
Längtar så tills söndag då vi förhoppningsvis får träffa honom..Allt hänger på hur han mår och hur allt funkar..

Till TS. Håll ut, visa att du finns där, försök bara vara som vanligt, älska din son.
Är syster till en missbrukare, nu har hon varit ren i flera år, men vi har haft våra svåra stunder. Har sett mamma och pappa gå isär tack vare min systers missbruk.
Hon gick på det mesta, morfin, amfetamin, använde sprutor.
Hon har suttit på halvvägshem, behandlingshem, tagit återfall, vi har hållt på och gett upp, men till slut fick vi in henne på ett bra hem där hon förstod vad som händer och att hon måste satsa på sig själv och bli drogfri.
Hon har också diabetes, så jag förstår att du är orolig.
Det mest skrämmande är att min syster inte tog mycket insulin under sina missbrukarår, och ändå överlevde, bara det får mig att fundera på hur mycket TUR hon har haft egentligen!

Håll ut, sök hjälp det finns massor av bra hjälp att få där ute, föräldraföreningar och annat. Ta emot den hjälp du får, och jag håller tummarna för er att det ska ordna sig.

Har inte läst hela tråden bara det du skrev först!

Vilken fin Mamma, du gör allt helt rätt tycker jag!

Jag kan inte ens tänka mig hur du har det nu, det måste vara fruktasvärt för dig!
och allt som du är med om nu!

Men tveka Aldrig på om detta är rätt eller fel, du gör allt precis som du skall.

och ta inte åt dig vad din son säger till dig och det hemska sättet han behandlar dig på, för han mår ju inte bra just nu, och då är han inte sig själv!

Någonstan inom honom så vet han att du gör detta för att du älskar honom och bryr dig om honom! Och när han ligger där ensam på kvällen så tror jag att han saknar dig!

Fortsätt vara det starka och trygga mamman som du visar för honom att du är!

Detta kommer gå bra, men det krävs nog mycket tid och många tårar men glöm inte att du gör det ända rätta.
Du gör det av kärlek!

Oj, mitt hjärta gråter för dig. Vår son är 1 och jag är livrädd när jag tänker på allt som kan hända honom och allt som kommer att hända honom i livet som vi kanske inte kan hjälpa och skydda honom mot.
Jag hoppas att du orkar vara stark för honom och att du har människor i din omgivning som kan ge stöd och hjälpa dig och er familj.
Kan inte beskriva med ord hur mycket jag känner med dig!!! STYRKEKRAM och hoppas och håller tummarna för att han klarar det!!!

TS får man fråga vilken/vilka droger han e fast på?
alla droger ger ju olika avtändningar o tar olika lång tid att bli avgiftad från..

Han är fast i Amfetamin och hasch, sen är han fast i massa tabletter jag inte ens minns namnen på alla, men Benso är en av dom. Han tar i princip allt han kan komma över när det gäller tabletter, morfin bla.

Just denna gång när han åkte in så hade han massa olika tabletter i sig + amfetamin.

Anonym (varit där.) skrev 2009-07-02 13:24:44 följande:

Jo jag försöker hålla ut..nu är det 4e dagen han är där och det känns som en evighet. Vi träffades inte varje dag innan men höll kontakt på mobilen och msn varje dag och det är tufft.
Skönt att din syster tog sig ut skiten, det ger mig hopp.
Tyvärr är det så att förhållanden och familjelivet tar stryk åxå..Och jag hoppas detta hem är bra för honom och att han där inser att det han håller på med är skit och att livet utan droger är det rätta livet.

Jo vissa har man läst om att dom klarar sig ganska *bra* utan insulin, men det många deabetesungdommar inte förstår är att kroppen tar skada som fan , inte nu utan om 10-15 år. Då är risken för njurskada och blindhet bla stor. Jag sitter vid datan och söker hjälp, läser om droger och deras verkan. Soc pratar jag inte med, för dom ger mig inget tyvärr..utan jag pratar med behandlingshemmet varje dag och dom berättar om min son och hur det går.
Tack

Tack.
Min son har 3 yngre syskon och självklart går tankarna till dom och hur deras framtid kommer att bli. Dom har tyvärr sett min son i detta skick och jag hoppas dom inser vilket skit det är. Dom ser upp till honom massor oxh jag hoppas det inte påverkar deras beslut senare i livet. Dom är 11 och 10 år nu och den minsta är 5.Så dom förstår mycket.
Jo jag har bra vänner runt om mig, men vi har inte pratat så mycket om detta än, och det är väl för att jag måste smälta allt...men jag vet att dom finns om jag behöver dom.
Och tack, dina ord hjälper..

Ja, tyvärr har det ju blivit lite synskador och annat som har hänt, men hellre det än en död familjemedlem, så diskuterar vi.
Jag håller på er att ni ska klara er igenom detta.

Anonym (En mamma!) skrev 2009-07-02 13:27:50 följande:

Tack, det värmer att höra.

Jag känner att det jag gör är rätt, men ändå är tankarna i snurr dygnet runt...kan jag göra annat, kan jag göra mer, sitter han på rätt ställe, finns det bättre ställen..
kommer han att klara sig? Det är den värsta frågan...Jo som jag skrivit innan, jag vet att det är drogerna och abstinensen som pratar..men han är även deprimerad men inte pga av att svikit honom för det har aldrig hänt..mer än att han ser detta som ett svek, att han hamnat på hemmet.
Jo kärlek är det enda jag har..älskar mina barn över allt annat, men vart chockad ändå när detta hände och min kärlek bara strömma ut ännu mer..Kärleken till sina barn är verkligen gränslös och villkorslös..

Anonym (varit där.) skrev 2009-07-02 14:34:55 följande:

Ja absolut hellre det än döden..Men eftersom jag vet hur han mår så tror jag på ett sätt att han gör och gjort allt detta för att just dö...
För ända sen han var 15 år så har han pratat och försökt ta sitt liv..och på allvarliga sätt åxå men haft den otroliga turen att hans *vänner* dom som åxå drogar, har ändå hjälpt honom när det vart som värst.
Hatar att kalla dom vänner, men när jag prata med sonen så sa han vid ett tillfälla att även om vi tar droger tillsammans så är vi vänner...och så kanske det är på ett vridet sätt...
Men jag hoppas att han ser annorlunda senare och inser att *vännerna* inte är riktiga vänner och att han söker ny umgängeskrets.

Ja, jag tror att du gör helt rätt, du får lita på vården att dom gör sitt jobb orentligt nu, för dom jobbar ju med det varje gång!
Ja, det är märkligt det där med kärleken till sina barn, när något blir svårt för dom så älskar man dom om möjligt ännu mer, min dotter har Dyslexi jag minns när jag fick reda på det hur jag helt plötligt älska henne ännu mer, för då vet jag att hon kommer behöva mig ännu mer i livet och i skolan!
Det rä väl tur att vi människor är skapta så, för det hjälper ju oss så mycket!

Men det är bra att du skriver här kansek kan du få tips på andra som varit med om detta!

Hela denna dagen har gått åt att leta och söka stöd och hjälp från olika myndigheter och föreningar, men jag måste säga att det bästa stödet har jag fått från er!!
Och det är underbart men man börjar ändå fundera om allt funkar som det ska.

Visst vi har bett om LVU på sonen och nu fått det. Men tror ni soc hört av sig sen dom skrev beslutet för 4 dagar sen?? Nej. Inte ett enda ord om hur vi mår eller nån koll på sonen. Dom har liksom bara dumpat honom där.
V har iaf bra kontakt med hemmet och dom verkar underbara och berättar massor och verkar kunna sin sak.

Min hjärta gråter och min son gråter och inget kan jag göra..Finns inget som jag kan säga eller göra just nu för att han ska må bra.
Allt han känner är hat och svek.

hans syskon frågar om honom och när han kommer hem..dom vill träffa honom likaså jag.

På söndag har vi bestämt att åka dit om allt är bra med honom. Men då blir det bara jag och pappan.
Nu ska jag och dom små åka och bada, måste komma hemifrån.
Har mobilen med så han kan alltid nå mig så det känns tryggt.
Tack alla för erat stöd, kommer fortsätta skriva här om allt som händer och sker.
Kram till er

Hej TS!
Jag har inte heller läst alla inlägg du fått så jag svarar bara på det du skrivit. Jag tror att du gör just det du kan göra. Alltså upprepa om och om igen att du älskar honom, att du är stolt över honom nu när han är på behandling. Ge positiv feedback och respons när han gör postiva saker. Ingen respons eller bryta kontakten när han använder droger och påverkad. Han är arg nu för du är drogens fiende. Och han vänder sin ilska mot allt som kan hota drogen. Men om han lyckas bli drogfri i framtiden, då kommer han vara tacksam.

Angående rädslan att han tar livet av sig. Det är en fruktansvärd stress och oro att leva med den tanken. Men tänk att nu finns det åtminstone personal runt omkring honom dygnet runt. Det gör det inte när han är ute på gatorna och tar droger. Så han är tryggare där han är nu.

Gå gärna in på detta forum där det finns fler föräldrar i liknande situationer:
beroendelinjen.forum24.se/

Har du också varit i kontakt med FMN? Föräldrarföreningen mot Narkotika? De har också stödgrupper.

Så, nu när du vet att han är omhändertagen av vuxna utbildade människor dygnet runt, vad kan du göra då för att slappna av och ta hand om dig själv? Återsamla din egen energi?

Hoppas det går bra för er och sonen!
/Carina

Om han inte vill kommer han börja missbruka direkt han släpps fri, om han inte redan gör det på hemmet (inte alls omöjligt) sedan kommer han säkerligen åka in på kåken och leva hela det där livet som drogmissbruk medför - och det kan hända att han aldrig väljer att sluta, vi är väldigt få som faktiskt VILL sluta.

Om du inte vet så är det så att missbrukare föds med en skadad gen som gör att vi bluir dubbelt så beroende och har otrolig svårt att leva utan bedövningsmedel i någon form. Han är nog en utav dem då han inte vill överhuvudtaget. Han knarkar säkerligen inte för att det är roligt utan för att överleva.

Din pojke kommer behöva medecinering när han inte får drogerna, tex anti deppresiva och ångestdempande eftersom han nu har fel på kemikaliebalansen i hjärnan - han kommer säkerligen försöka ta livet av sig om han inte får tag i droger eller hjälp till medicin.

Läste nu att han missbrukar piller (benso) amfetamin och hash - de drogerna som missbrukas just i det syftet: som självmedicinering mot ångest, oro, tvångstankar och så vidare.

Han kommer behöva medicinering för att överleva denna resa som "ren".

Idag har jag vart och träffat sonen i 4 timmar, gud så kul att se honom. Han mådde bra iaf och den värsta abstinensen har lagt sig. Han får inte röka där vilket är jättebra, för han har astma och har nu sin chans att sluta. Men snus ville han ha, så det köpte vi med till honom. Känns ändå *bra* att han har nåt att dämpa allt med.

4 timmar, men det kändes som 1 timme..Nu änns allt lite lättare för mig iaf, när jag såg att han mådde bra, och han säger själv att han trivs.Han styrketränar och spelar basket och kollar på tv.

När vi kom dit så var det som att komma till ett fängelse. Hemsk syn.
Jättefint läge låg det med massa skog och natur runt om, men fönstren hade galler och mellandörrar som var av galler, och vi fick inte komma in och kolla på hans rum. Inte ens in alls, vi vart hämtade från parkeringen och sen gick vi runt hela huset och gården in i ett litet liiitet rum, fanns ett bord med 4 stolar och en dator ....Tyckte det lät konstigt först men när hon förklara att det var för att det fanns andra där så förstod man.

V drack kaffe och spela Flipper på datorn och hade jättekul, sen pratade vi massor massor.
Det verkar som nu att han vill sluta med skiten, han saknar inte ens sina *vänner* och det är ju jättebra, han frågade inte ens efter sin tjej. Hon håller åxå på med skiten. Han skulle vilja stanna där under den tiden han ska vara på behandlingshem, men tyvärr går det inte och det är synd. Men vi får se vart han hamnar sen. Han blir kvar nån vecka eller 2 där sen måste han flyttas vidare.
På måndag ska jag ringa soc iaf och kolla vad som ska hända..OM dom nu vet nåt. Allt hittills som soc sagt har bara vart skitsnack..Dom verkar inte veta ett skit, utan som jag skrev förr att dom bara har slussat honom dit för att slippa honom typ.

Nu ska jag umgås med dom andra barnen lite.