Ja, hur ska jag förtydliga...hm...
Hon kan titta på en som om man vore nåt katten släpat in....och så ser hon bara bort och säger ingenting. Häromdan sa hon högt inför alla medarbetare om en ny tjej ; "bla, bla bla....om hon nu klarar det vill säga" och så ler hon ett isande leende....
Det är så subtila saker... Ibland är man inte värd ett "hej" och andra gånger när hon vill ha något av en, kan hon vara "trevlig" och inställsam, för att sedan himla med ögonen mot en kollega.
Ska väl tillägga att det är en person som är högre på karriärstegen än jag själv, så jag kan inte be henne fara o flyga. Har försökt diskutera med henne de gånger jag faktiskt känt mig sårad av hennes beteende, men hon lyckas alltid vända det så att det blir mitt "fel" i slutändan eller så flyger hon i taket direkt o skriker o far ut.
Hon är inte omtyckt alls av övrig personal, men hon håller sig med favoriter lite här o där. Hon lyckas alltid dupera någon och ledningen har fallit för henne... så det är omöjligt att få något gehör...
Tänkte mer om det fanns psykologiska tekniker att bemöta arroganta människor med så man slapp känna sig så liten o tillintetgjord.
Det där med leendet var bra, ska testa det... Eftersom hon sällan ler själv lär hon no bli lite ställd,,,,