Rädd... men för VAD??

jag skall ha mitt andra barn i september. Førra førslossningen gick væl bra. Tog 20 timmar från førsta værk tills sonen var ute. Hade ingen bedøvning, testade lustgas men blev bara "høg" och okoncentrerad av den. Men det gjorde ju ont!

Och det ær det jag ær rædd fær, sjælva smærtan. Inte att någont skall gå fel, att spricka, bajsa på mig eller så. Utan just att det gør ont. Och det går ju inte att komma från. Førsøker lugna mig lite med att jag gjort det en gång utan bedævning, och blir det fær jobbigt nu finns ju alltid EDA och allt annat. Men den kænslan som var jobbigast færut var sjælva trycket neråt, som var ganska starkt de sista timmarna. Och tydligen tar ingen bedøvning bort den kænslan. Så då spelar ju bedøvning ingen roll...

Usch, ser på ett sætt fram emot førlossningen før att se hur det går nu (och længtar efter resultatet førståss...) men har samtidigt lite panik infør det...

Kænner bara att det ær skønt att skriva av sig och dela sina kænslor, måste ju finns fler som jag. Utan någon hemsk førlossning i bakgrunden, men ændå rædd... Dock inte så mycket att jag øvervæger att begæra snitt (eller ibland kænns det som om det skulle vara "skønt", men då gør det ju ont efter...)

Hoppas ni kan læsa trots danska æ och ø. Blir lite fel orning på dem ibland, tangenterna sitter næmligen trværtom på ett danskt tangentbord (ær på semester och inte vid min egen dator) så blir lætt att man slår fel.