Högfungerande autism
Har era barn med högfungerande autism bra fantasi? Leker de fantasilekar?
Inlägg från: JoWiAn
|
-
-
Fantasi som min son då! Han går in i fantasin men har svårt att ta med andra o blir frustrerad när ndra barn inte fattar vad han menar. Han tror att de vet vad de ska göra. Han kopierar oxå mkt repliker från filmer o sätter in dom i sin vardag. En dag när hans pappa var sjuk sa han: Det är bara dina halsmandlar som spökar älskling!Laplandia skrev 2009-07-16 00:06:57 följande:Jodå, hos vår son är det inget fel på fantasin och nog leker han fantasilekar men han leker helst något utifrån nån film han sett, t ex Star Wars eller Indiana Jones. Och har man någon gång problem med att komma ihåg nån replik ur filmen så kan man alltid fråga honom ;) han kan alla. Han lärde sig att läsa på egen hand när han var 4 år. Jag hade ingen aning om att han kunde läsa men när vi var på semester så läste han upp alla skyltar till olika affärer vi åkte förbi... Snopet! Jag som trodde vi skulle få traggla läsandet eftersom han aldrig hade "tid" att sitta stilla och höra en saga. Däremot så tar det emot att skriva för honom, han påstår att handen inte "vill nöta till sig" och frågar ofta om det inte finns ett "latare sätt" att skriva på. På vår hab så säger de att han är för gammal för att få ibt, om han hade varit några år yngre så hade han ingått i gruppen som får detta. Det var ett stort jasså för mig, jag trodde det var självklart att de fick den träningen. Jag ville ha utredningen av honom gjord mycket tidigare men på BUP tyckte de inte att det var så bråttom, han hade ju inte börjat skolan än. Och den gruppen som de på hab skulle "träna" var ju tvungna att vara YNGRE än skolåldern! Men det visste vi ju inget om, vi trodde ju på BUP som sa att det "inte var så bråttom".Nu går han i vanlig skola och har en assistent men är några timmar per vecka på särskolan för att få "tanke-ro" som han säger själv (blir lätt distraherad i stora grupper). Börjar trean till hösten och har hittills inte haft några problem med att uppfylla kunskapskraven i varje klass. Assistenten är guld värd och utan henne skulle hans liv bli mycket svårare och han skulle definitivt inte lära sig lika mycket. Behöver någon som pushar honom lite när det går trögt med t ex skrivandet. Men är det något han gillar att göra, som att ha bildlektion eller matte så går det som en dans!Nu handlade inte detta inlägg enbart om fantasilekar eller något svar på någon annans inlägg men lägger in det iallafall som en del i tråden.
Vi undrade var han fått de ifrån. En dag ser han en dennis film som han sett 100 ggr innan. Där hör jag plötsligt denna repliken...
-
Den 13 oktober sätter utredningen igång.... äntligen....
Vad är det hos era barn som är "typiskt" för de med högfungerande autism? Alltså hur märker man det på era barn? -
sara sofia skrev 2009-08-28 22:33:09 följande:
Bra att utredningen kommer igång. När vi sökte hjälp först trodde jag flickan hade adhd. Jag tyckte mycket stämde in på det. Tycker det finns lite info om högfungerande autism, har därför svårt att säga vad som är typiskt för barn som har det. Jag kan bara säga hur min dotter är.Hon mår dåligt/blir orolig av att inte veta saker NOGA i förväg, vill ha kontroll på allt, noga planering som skall följas, rutiner mm. Har svårt att hänga med i sociala sammanhang. Kan inte riktigt leka och samsas med andra barn. Hon tar in för lite intryck har läkaren förklarat och därför är hon mer orolig av sig och blir hemskt lätt frustrerad. När hon inte har koll på saker och ting blir hon frustrerad och får lätt utbrott. Hon blir frustrerad om hon vill förklara nåt och jag inte direkt fattar vad hon menar. Hon gillar inte förändringar. Hon är hemskt "mammig" av sig. Mycket osäker på sig själv. Hur gammal är ditt barn?Min son är 4,5 år. har en ojämn utvecklig. Ligger förre med visa saker och låångt efter med visa. Hans stora problem är det sociala. Dessutom har han väldigt dålg impulskontroll. Han gör "dumma" saker hela tiden och när vi säger till han så är han liksom inte där. Vi trodde först oxå att han hade adhd iom att han är så aktiv, han är överallt. Som jag brukar beskriva de: Hans ben och armar sprattlar utanför kroppen. Han har dessutom konstiga ljud för sig. Han upprepar oxå fraser som han hört. Hans stora intersse är att se på film. Han kan ALLt om Astrid lindgren filmerna. Fraserna han säger kommer oftast från filmer han sett.
Han har även ett socialt "olämpligt" beeteende. han kan hoppa upp i främlingars knä och börja klappa dom på kinden. Oftast på män som har lite skäggstubb. Han förstår inte att man ska ha distans till människor. Han går rakt på och detta händer hela tiden. Lite om min grabb
-
sara sofia skrev 2009-08-30 20:21:47 följande:
Okej. Men vad skönt att utredn startas! Men jobbigt att vänta ända till oktober, kan jag tänka mig!Vi har till och med resurs nu på dagis. Hela hans tid där....
Känner igen mycket om det su skriver. Men inte det där om att inte ha distans till andra. Vår tjej är väldigt innåtvänd mot obekanta människir.
På tisdag ska vi ha möte med rektor om dotterns skolgång. Har nån några bra tips?
Vi vill att hon ska få en extra resurs i skolan, under hela skoldagen, men det känns hopplöst.
Vet faktiskt inte hur du ska lägga fram det...
-
W kan använda ord som fördelaktigt, som han sa häromdagen när vi satt och åt frukost. Han bara sa rakt ut: "Detta är fördelaktigt." Såna här spontana upprepningar kommer lite då o då. Just nu gör han nåt ljud som låter som ett grymtande. Han gör de nästan hela tiden. När han är uppspelt (mer än vanligtJonna68 skrev 2009-08-30 21:08:59 följande:Låter som min dotter som också är 4,5 år. Hon har diagnos autism. Vissa saker ligger hon på en 8-årings nivå, andra på en två-årings. Hon har också dålig koll på hur man beter sig med främlingar och kramar typ alla. Hyperkativ, som en Duracellkanin som skruvar upp sig själv på morgonen och går och går. Pratar hela tiden, upprepar. Älskar Astrid Lindgrens filmer och karaktärer och vet t o m vad figurerna heter i efternamn (hon var noga med att fråga alla i somras när vi var på A. Lindgrens värld!). Hon gör inte som man säger, har inte det drivet och motivationen men vi ska börja träna ibt nu, så vi hoppas på utveckling och förbättring. ) så gör han nåt vissel ljud. Han påverkas mkt av hur mkt folk han har runtom sig. Är man själv med han och tar allt i slowmotion så funkar han rätt bra. Då ska man förbereda lilla minsta man ska göra. De räcker med att både jag o min sambo är hemma med han så blir de jobbigare för han att hålla fokus. De blir mer spring och hoppande överallt.
-
sara sofia skrev 2009-08-30 20:45:57 följande:
Men vad bra! Hur lyckades ni få det? Det är väl olika beronde på vilken kommun man bor i.Det är mky personalens förtjänst. Dom kämpade för det!! Vi gjorde inte mkt. Vi höll med om vad de sa i stort sätt. -
Sarasofia: Tänkte på en sak till. Försök skriva ner alla moment i skolan där hon stötter på problem. Som tex att hon kommer till skolan, ska ta av sig. Här kanske hon behöver stöd för att få av sig kläderna smidigt och ta sig in i klassrummet utan att tappa fokus. Detta med att hitta ny aktivitet. dessa barn kan oftast inte själv få en bild och en idé av en lämplig sysselsättning då behöver de en vuxen som stöd som kan hjälpa dom att få denna bild i huvudet. Efter en aktivitet så blir de bara tomt i deras huvud och vad gör man då? Springer runt och stör de andra. hittar på saker som inte är så lämpliga
-
Vad ska jag göra nu? Vad är lämpligt? vad betyder en lugn aktivitet? Vad är aktivitet? Vad är lugn? varför får jag inte sopringa? Är springa lugn?
-
Sonen är bara 4,5 år men jag är redan kluven när det gäller skola. På förskolan säger dom att de viktiga är att han får gå med sina kompisar men så ser inte jag det. Det viktigaste för mig är att han får en givande skolgång och lämnar 9:an med ett bra självförtroende och bra självkänsla. Jag vill inte ha han i en liten grupp i den "vanliga" skolan och se han mobbas. Vi bor i en by där alla vet allt om alla. Här e de lätt att de blir utanför. Vi har en speciallskola 6 km utanför byn som är en friskola med inriktning mot barn med speciella behov. Får han diagnos så vill jag att han ska gå där.
Hur tänker ni? Tror ni han mår bättre i en "vanlig" skola???? -
Little Ms Chatterbox skrev 2009-08-31 22:40:00 följande:
Vi bor i ett litet samhälle, jag ser det som en fördel. Alla känner redan vår son och vet hur han är så han är redan "avdramatiserad". Han är kompis med många och omtyckt av klasskompisarna, tror det är en fördel, vet ett annat barn här på byggden som troligtvis har ADHD eller liknande och h*n har haft svårt att komma in i gruppen, haft svårt att få kompisar. Min son har inte så stort behov av kompisar och blir fort trött att umgås så han träffar inte så många utanför skola/fritids. Jag har inte haft några tankar om att låta honom gå i särskola, om det inte hade varit för stressande för honom med en vanlig klass men det har vi inte märk av något om. Men hade man haft en friskola inom kort avstånd med inrikning på speciella behov hade man kanske haft fler alternativ att tänka igenom.Hur många barn föddes det året som kommer bli din sons klasskompisar? Min sons grupp är strax under 20 och det är en jättegrupp i vårt lilla samhälle, i vanliga fall brukar de slå ihop 2 årskurser och då brukar de bli ca 10-15 st.Detta är ingen särskola. Detta är en vanlig skola men med mindre klasser. Följer den vanliga läroplanen. -
Little Ms Chatterbox skrev 2009-09-01 11:51:10 följande:
Tänkte mest för egen del, särskola för min son. Kan ske blev lite otydligt, menade inte för ditt barnwww.norratorp.nu Denna skolan är det jag vill sätta min son på. Ingen särskola .-) Han är för smart för en särskola. Han lider ju inte heller av en utvecklingsstörning.
-
Starlight mamman skrev 2009-09-01 08:13:18 följande:
Jättesvårt.. För mig hade det berodd på hur speciella behov barnen på den andra skolan har. Särskolan är inte ett alternativ för vår son, där hade han inte passat in. När vi skulle välja skola var det inte alls viktig för oss att han skulle gå med sina dagiskompisar, men så lekte han inte heller så mycket med dem två som skulle börja i skolan samtidigt med honom. För oss, och för vår son har det allra bästa varit en liten grupp i den vanliga skolan. Vi bor i ett samhälle med ungefär 5000 invånare, så det är inte så stort här heller."Alla" barn som vet vem sonen är vet att han går i kommunikationsklassen, men ingen har någon gång sagt något negativt om det, inte äldre barn hellre. Det är många som vill leka med honom, och jag känner inte att han är något mer utsatt eller utanför även om han går i liten grupp. Det enda som kan vara lite negativt är att han är den enda i gruppen som går i förskoleklass, de andra är 1-2 år äldre. Men sonen trivs som fisken i vattnet, och det är ju det viktigaste. I en helt vanlig klass hade det blivit för många och för stökigt för sonen. Sonen blir fort trött av sociala kontakter och har inte det stora behovet av många kompisar som kanske andra har. Han leker i skolan, men orkar inte stort mer.Ingen särskola jag pratar om.... har länkat ovan till den jag menar.. -
Gå in under skolan.... Har ett behandlingshem oxå men de hoppas man ju inte blir aktuellt precis.. #skämt och sido#
-
sara sofia skrev 2009-08-31 21:24:22 följande:
Sitter och förbereder mig lite inför morgondagens möte med skolan. Rektor, berörda lärare, skol-psykolog, resurspedagoger och bup skall vara med.Kollade igenom alla infopapper från skolan som vi fått nu i samband med skolstart, och ser då att en ny specpedagog börjat på vår skola. Rektorn sa att ev en specpedagog skall vara med på mötet, och nu slår det mig att det kan vara hon.Inget med det egentligen, men för 1 - 2 år sedan när jag var på fest, var hon där. Hon jobbade då på en annan skola, och hon pratade om sina elever, med både förnamn och efternamn. Detta tyckte jag var så osmakligt, men fäste mig inte vid det då. Hon jobbade ju på en helt annan skola. Men tänk om hon nu ska ha med min dotter att göra, det känns inge kul!!Vill inte ha nån som inte håller på sin sekretess! Vi har gemensamma bekanta.Överreagerar jag?! :-Otycker inte att du överreagerar. Säg detta till rektor så han/hon vet om de..... Klart hon inte ska gå och prata om sina elever. -
sara sofia skrev 2009-09-02 07:14:45 följande:
Så där ja! Då är tisdagen avklarad! På morgonen hade jag telefonmöte med FK i en timme. Det gick bra. Svarade ärligt på alla frågor och försökte så gått det går beskriva vår vardag. Sa som det var, att ibland funkar det jättebra vissa dagar, andra dagar är det kaos. Men mest lever vi där mittemellan. Nu får vi vänta till oktober innan vi vet om vi får vårdbidrag.På tisdag em hade vi möte med rektor, lärare, bup, specpedagog, resurspedagog och skolpsykolog.Det gick ganska bra. Rektor hade redan en plan på hur höstterminen skulle se ut, vilken vi blev nöjd med. Till att börja med alltså, sen får vi utvärdera. HOn skall 1 h om dagen gå iväg med specpedagogen enskilt. Sen skall resurspedagogen vara mer i klassen, hjälpa J att fokusera, styra upp när det behövs mm.Känns bra än så länge.Lärarna tog upp att dom vill att de övriga klasskamraterna skall känna till om J.s diagnos. Vi bestämde att vi föräldrar ska informera kring den, till alla barn.Så nu håller jag på fundera på det. Hur vi ska säga. Vad vi ska säga mm.På kvällen igår grät J. Sa att alla hatar henne i skolan. Hon sa: "Prova själv att vara JAG, och gå dit så får du se hur det är! " Det var hjärtskärande att höra! Så jag känner nu att info till klasskompisarna måste ut NU på ett bra sätt.Usch vad hemskt det måste vara att höra sitt barn säga så. lider med dig. Min största fasa är att de ska bli så i skolan. Lite därför jag vill att han ska gå på en anpassad skola. På samma gång som det är hjärtskärande när barnen säger så så kan jag förstå de andra barnen. Som på W:s förskola ville ingen leka med han innan. Alla skreck rakt ut när han kom. Men jag förstår dom. Han bara förstörde och slog till dom när han gick förbi, sparka ner deras bygga eller klampade rakt över utan att reagera på deras protester.
-
Vår utredning startar på måndag. Min stora fasa nu är att vi inte får nån diagnos. Vad är det då för fel på honom tänker man då...
-
Oj vad ni skrvit idag.... Läst allt men känner att jag inte orkar svara så mkt.
Tack för omtanken om mina tankar iaf.
haft folk idag. Trodde jag skulle börja gråta.William är överallt o lyssnar inte. kör på som en ångvält hela tiden. Måste passas hela tiden. Vi hade 100 ggr mer jobb med honom än vännen med sin 1,5 åring. Sen kissar han på sig hela tiden. Inte lönt att kommentera de för varje gång man säger ifrån är det som att prata med en vägg. han ger ingen respons eller så bara smilar han o gör lite rörelser för att i nästa sekund snacka om något helt annat. Fast att man tar upp saken igen så pratar han på om det nya. Känns som om man inte kan umgås med någon för att man inte vill utsätta dom för han skrik, hoppande och allmänt "konstiga" beteende.
Idag är jag less.... vill bara krypa in i ett hål o stanna där. Jag orkar inte .... Hur ska man stå ut???? Diagnosen gör inga mirakel.... Nu sover han iaf...
Han höll dessutom på att strypa vår katt idag... stackaren. Tur att man kollar han hela tiden vad han sysslar med... -
Vi har veckoschema där han har bilder på vad som händer under dagen. Vi förberedde honom sen i måndags på vem som skulle komma. Men de var för mkt folk för honom o nytt folk. Han satte sig i vårt rum o tittade på tv en stund. Men så gick katten in vilket resulterade att han tappade fokus på filmen och skulle döda katten som han sa. Han har hört ordet döda nånstans sen vet han ju inte vad de innebär. Han tar ju efter allt till 100%.HaJoMi skrev 2009-10-04 07:16:39 följande:Koviktare. Det fungerar inte med en bildplanering/schema för W? Dels ha en vardagsplanering men också göra en speciell inför besök där t ex fikan är inlagd, regelbundna toabesök och så vilor därimellan? Då vet han innan vad som ska hända och kan dra egna slutsatser och det blir inte samma kaos. (G kan ju upplevas märklig ibland när han kan gå ifrån för att helt plötsligt sätta sig vid datorn, men det är precis den pausen han behöver för att orka tillbaka till aktiviteten/besöket.) Kram!
han måste oxå få vilopauser. Men är det för mkt folk så har han svårt att komma ner i varv ändå. Ändå var det bara 2 familjen en utan barn o en med 2 barn på 1,5 år o en på 5 månader. -
Blev avbruten mitt i skrivandet. William kom hem från simningen. Nu sitter han i soffan och kollar på trolltiden. helt inne i filmen. Man ser att han slappnar av. Så mysigt att se han så lugn o harmonisk. Tänkte ringa svägerskan idag men tänkt om, blir nog bättre om de bara är jag o William idag. Pappa är på fotboll och hemma i eftermiddag igen.