Inlägg från: Little Ms Chatterbox |Visa alla inlägg
  • Little Ms Chatterbox

    Högfungerande autism

    sara sofia skrev 2009-08-27 08:39:53 följande:
     En sak jag funderar över är hur man berättar för klasskompisar om funktionshindret, eller om man inte alls ska göra det..? Hur har ni andra gjort?
    Min son har ADHD och Atypisk Atism, han fick diagnos för någon månad sen. Han är 7 år. I torsdags var han på ett återgivingssamtal (tror jag det kallades för) för barnet. Där fick han ett litet häfte med bilder och mycket kort text om vad hans diagnos innebar. Det var psykologen på bup som hade gjort det utifrån just hans diagnos. Han valde att ta med det till skolan och visa upp det för de 2 bästa vännerna.
    Vi har visat det för en släkting till oss och han tyckte det var bra skrivet även om han är vuxen så var det inte "barnsligt".
    Nu vet jag inte om alla får ett sånt av bup men det var en bra sak, sonen kunde välja att berätta om han ville och fanns en "manual". Ni kanske får det ni med eller så be om det så det finns om det behövs.
  • Little Ms Chatterbox
    andromeda skrev 2009-08-31 08:51:55 följande:
    Little Ms Chatterbox skrev 2009-08-30 21:49:47 följande: Vilken bra idè! VI är just i processen och tankarna kring hur vi ska berätta för vår 7 åring om hans AS ´diagnos. Ett litet häfte låter som en bra idé. Jag ska prata med vår BUP kontakt om det.
    sara sofia skrev 2009-08-31 05:52:28 följande:
    Bra idè!
    Så här är det uppbyggt.

    Första sidan: Hans namn och en bild på en robot. (bilden valde psykologen utifrån hans intressen)
    1:a uppslaget: Jag är bra på... 5 punkter på hans starka sidor och bilder till det. Korta meningar där det viktigaste är understryket. Jag har svårt för... 4 punkter med hans svaga sidor, lite färre bilder och lite mer text.
    2:a-4:e upslaget: När man har lätt och svårt för det jag har och det blir jobbigt varje dag kallas det för... Diagnosen och lite vad som är typiskt för det. Lite uppdelat efter vad som är problem men även de possetiva sakerna om diagnosen. Att det många som har det och att det finns vuxna, både tjejer och killar. Att man kan vara smart och duktig på något annat. Att man föds med det.
    5:e uppslaget: Lite korta råd, schema, extra hjälp i skolan osv. Sista sidan Jag är bra på många saker. Jag kan vara stolt över att jag är den jag är.

    Om det är så att ni inte får något av bup och vill ha mer detaljerat så ni kan göra eget så inboxa mig så kan ni få mer av de exakta orden och uppbyggnaden över det. Mycket i min sons häfte är utifrån honom och hans diagnos så det hjälper ju inte er men kan ge idéer.
    Häftet är gjort på A4 papper som har vikts en gång.
  • Little Ms Chatterbox
    Koviktare skrev 2009-08-31 18:12:59 följande:
    Sonen är bara 4,5 år men jag är redan kluven när det gäller skola. På förskolan säger dom att de viktiga är att han får gå med sina kompisar men så ser inte jag det. Det viktigaste för mig är att han får en givande skolgång och lämnar 9:an med ett bra självförtroende och bra självkänsla. Jag vill inte ha han i en liten grupp i den "vanliga" skolan och se han mobbas. Vi bor i en by där alla vet allt om alla. Här e de lätt att de blir utanför. Vi har en speciallskola 6 km utanför byn som är en friskola med inriktning mot barn med speciella behov. Får han diagnos så vill jag att han ska gå där. Hur tänker ni? Tror ni han mår bättre i en "vanlig" skola????
    Vi bor i ett litet samhälle, jag ser det som en fördel. Alla känner redan vår son och vet hur han är så han är redan "avdramatiserad". Han är kompis med många och omtyckt av klasskompisarna, tror det är en fördel, vet ett annat barn här på byggden som troligtvis har ADHD eller liknande och h*n har haft svårt att komma in i gruppen, haft svårt att få kompisar. Min son har inte så stort behov av kompisar och blir fort trött att umgås så han träffar inte så många utanför skola/fritids. Jag har inte haft några tankar om att låta honom gå i särskola, om det inte hade varit för stressande för honom med en vanlig klass men det har vi inte märk av något om.
    Men hade man haft en friskola inom kort avstånd med inrikning på speciella behov hade man kanske haft fler alternativ att tänka igenom.

    Hur många barn föddes det året som kommer bli din sons klasskompisar? Min sons grupp är strax under 20 och det är en jättegrupp i vårt lilla samhälle, i vanliga fall brukar de slå ihop 2 årskurser och då brukar de bli ca 10-15 st.
  • Little Ms Chatterbox
    Koviktare skrev 2009-09-01 10:19:23 följande:
    Little Ms Chatterbox skrev 2009-08-31 22:40:00 följande: Detta är ingen särskola. Detta är en vanlig skola men med mindre klasser. Följer den vanliga läroplanen.
    Tänkte mest för egen del, särskola för min son. Kan ske blev lite otydligt, menade inte för ditt barn
  • Little Ms Chatterbox

    Så tänkte jag med. Tänk om vi har fattat helt fel med det här att vara förälder, tänk om det är vi som gjort fel hela tiden. Sen tänkte man att visst det är ju jättebra om det faktisk inte är något "fel" på honom, men ska vi behöva ha det så här resten av tiden, utbrott, skrik, bråk, tappat tålamod, dåligt samvete, stress.
    Men sen när de satte igång utredningen släppte mycket av det. Kändes som om man kom in i andra andningen. Då var det ingen tvekan längre, då ville vi bara ha en diagnos, ett namn på vad det var.
    Sen kände man både lättnad över att man inte misstagit sig och att Äntligen, nu får han hjälp. Samtidigt så var det bara en diagnos, ett ord. Det var ju inget mirakel i sig, han blev ju inte normal som en vanlig 7-åring för det. Det mesta är ju fortfarande kaos; skrik, gap och stress.
    Men känner en stor sorg, att vårt liv som föräldrar inte alls blev som vi hade tänkt oss, att hans liv säker kommer vara helt annorlunda än hans kompisar. Känner sorg för att han inte blev, och aldrig kommer bli den killen som jag tänkte.


    Stora Omegatråden, för alla! www.familjeliv.se/Forum-5-95/m47678173.html
  • Little Ms Chatterbox
    fulltilt skrev 2009-10-03 08:51:38 följande:
    Snälla ni här, kan ni ge mig lite stöttning och råd. Jag har en pojke som e 2,5 år. Han e liten jag vet men jag ,har alltid känt att ngt inte är som de ska, från  spädbarnstiden. Han är otroligt envis, får utbrott vid minsta motgång, har störd sömn, svårt att varva ner, reagerar med ökad aktivitet då han blir frustrerad el orolig. Han leker endast med bilar. Han är extremt hårdhänt mot sin bror. Jag kan aldrig vända ryggen till då de är tillsammans. Han är i behov av fasta rutiner. Vi har fått ändra så mkt i vårt sociala liv pga av honom. Vi kan knappt ha gäster utan att de blir problem. Allt e en kamp m honom. Han har oxå en del egenheter för sig. Ska ställa allt PRECIS bredvid varandra, blir arg om jag inte kastar sopor då vi åker förbi sopstationen (detta pga att jag alltid brukar stanna för att slänga ngt så gör vi inte det avviker vi fr de normala liksom) Han älskar att stänga/öppna dörrar. Kan inte leka själv i en sekund. I de stora hela kan jag inte ens va hemma inomhus en fm utan att de flippar. Jag har nu tagit kontakt m BVC så barnpsykolog ska ringa oss. Jag känner mig så ledsen över allt. Över att allt e så jobbigt, att ingen förstår och att jag överhuvudtaget ringer de där samtalet....Va tror ni som fått diagnos? kan de va ngt åt autismhållet? aspberger finns i vår släkt dessutom. HJÄLP! Vill oxå tillägga att på förskolan (15tim) fungerar de än så länge bra iaf.. De har inte sagt ngt alls.
    Det du beskriver låter faktiskt som om det skulle kunna vara autism, leker bara med hårda saker (bilar), rutinbunden oflexibel, svårt att varva ner och sömnbesvär.
    Har du testat att ge Omega? Jag är helfrälst på det. Det har verkligen hjälp oss. Innan vi började med det var det kaos till gränsen för vad man klarar av, nu är det ett organiserat kaos Sen har en bok hjälp till mycket att förstå hur man bäst hanterar barn som reagerar på ett annat sätt än vad som i regel är normalt. Explosiva Barn av Ross W Greene.

    Barn som är starkt rutinbundna mår bra av att ha sina rutiner men det blir jobbigt när det är "fel" rutiner, alltid vägen om soppstationen osv. Om man kan flytta rutinerna till att man alltid viker kläderna efter man tagit av dom, alltid städar upp alla leksaker innan Bolibompa tex så har man lite nytta av det också. Kan vara svårt att genomföra men om det går så är det ju bra. Vi gjorde mycket sådana fel med sonen, eftersom han tar så lång tid på sig så gjorde man det där. Först nu som vi har fattat att han kommer aldrig klä av sig riktigt och han har inte lärt sig att knäppa gylf och knapp. Det är till viss del hans koordinationsmotoriska svårigheter, men det kommer inte bli lättare att få honom att lära sig det, det är ju en sak som är säker.
    Stora Omegatråden, för alla! www.familjeliv.se/Forum-5-95/m47678173.html
  • Little Ms Chatterbox
    andromeda skrev 2009-10-04 16:01:07 följande:
    Det är lite förvirrande detta med diagnostisering. Vår son var sen språkligt, men har alltså en klar AS diagnos. De säger att han är väldigt typiskt AS. Jag och min man kände oss tveksamma i och med att han har mycket humor, tar ironi bra, tar inte saker bokstavligt utan uppfattar nyanser. Jag vet att Gillberg och co har gått ifrån det där med sen språkstart - att de menar att många med AS är sena i språket. Men det är väldigt flytande. Idag har jag läst boken Motzart och Valen, boken de gjorde en film av. Två AS personer förälskar sig - en fin, men komplicerad kärlekshistoria. Det jag reagerar över i många av de självbiografiska böcker som handlar om AS är att de lutar mer åt autistiskt syndrom (min åsikt). Jag har en känsla av att de barn som nu diagnostiseras med AS, i många fall är mer "light". Men vetenskapen har blivit duktigare på att diagnostisera och se svårigheterna. Det positiva med att läsa dessa böcker är känslan av hur mycket vi kan göra för att hjälpa våra barn. Vi måste bara lära oss hur. Och sen måste vi få med oss skolvärlden som lider av för lite pengar och dålig kreativitet vad det gäller att hitta lösningarn för våra speciella barn. Idag har vi haft en fin och bra dag och allt känns lite lättare. Jag ska vara sjukskriven med min son denna vecka och planerar att vara med honom i skolan några timmar varje dag för att försöka vända den negativa trenden. Tyvärr måste jag erkänna att jag avskyr att vara med honom i skolan... det är så tungt att se honom med alla hans tillkortakommanden. Saker jag slipper se hemma. Men jag måste vänja mig om jag ska kunna hjälpa honom. det blev långt.... igen, kram till er och god söndag!
    Jag har ofta tänkt på att man får boktips ibland som berör funktionshinder men att man tappar bort det bland alla trådar så jag startade en tråd om det. Du får gärna lägga ditt boktips där! www.familjeliv.se/Forum-3-60/m47772816.html
    Stora Omegatråden, för alla! www.familjeliv.se/Forum-5-95/m47678173.html
Svar på tråden Högfungerande autism