Högfungerande autism

Little Ms Chatterbox skrev 2009-08-30 21:49:47 följande:

Vilken bra idè! VI är just i processen och tankarna kring hur vi ska berätta för vår 7 åring om hans AS ´diagnos. Ett litet häfte låter som en bra idé. Jag ska prata med vår BUP kontakt om det.

sara sofia skrev 2009-08-31 21:24:22 följande:

Jag förstår hur du känner Sara sofia! Man blir väldigt känsig för sådana saker när det gäller ens egna barn. Integriteten ärotroligt viktig. Jag tycker inte att du överreagerar. Kanske du kan någon gång förklara för henne i en one to one situation, att du är känslig när det gäller just prat på byn.... Det är ju heller inte bra att vända henne mot er... knepigt...

GRATTIS! Man lever på de dagarna!

Kära alla ni,
så är det. Men vi kommer också vara de föräldrar som får en mycket djupare kunskap om livet och mänskligheten. Vi kommer aldrig ta något förgivet och vi lär oss att människor är annorlunda och fungerar på olika vis. Barnen kommer växa till sig och vi kommer lära oss bemöta dem på rätt sätt. Vi kommer utesluta alla ytliga bekanta som inte förmår att förstå våra barn och våran situation. Kvar kommer kärnan vara som vill förstå; som finns där även när allt är kaos. Vi kommer lära känna varandra - alla starka föräldrar som har samma problem - och få styrka av varandra.

Jaa, det är en sorg. Men den sorgen måste vi ta oss igenom för att komma ut på andra sidan. För den finns! I våras var vi i akut kris. Nu har vi fått diagnos med allt vad det innebär av reaktioner och sorg. Men nu vet vi och vi lär oss mer och mer varje dag. Vi tänker ta all hjälp vi kan få runt oss och vi utesluter alla de människor vi tidigare umgicks med som inte har förmåga att förstå.

många ord och många tankar. . . .
kram till alla er kämpar

Känner igen mig i det! Man kan bli bra trött ibland. Min kille fungerar utmärkt en och en hemma, då behöver jag inte skugga alls. Det är i skolan det går åt skogen, när det blir rörigt. Jag har varit med några gånger och varit den där lekmamman... och det är utmattande efter ett tag.

Just nu är jag inne i en "läsperiod". Har idag klämt "född en blå dag". Mycket bra bok! Igår läste jag "Jag är ändå jag" som jag varmt kan rekomendera. Det är så lärorikt att läsa om hur de upplever och upplevde sin egen värld och barndom. Jag lär mig massor på det!

lea67: jag har också, och är ibland fortfarande, inne i en förnekelsefas. Tycker inte hans problem är SÅ stora jämfört med många andra. Min kille är ju ganska lugn så länge det inte är fråga om SKOLA... usch. Har lust att ta min familj till en ö i stilla havet och bara vara. Jag kan lära alla läsa och matte... men då kommer det väl en tsunami eller jordbävning istället. LOL

Det är lite förvirrande detta med diagnostisering. Vår son var sen språkligt, men har alltså en klar AS diagnos. De säger att han är väldigt typiskt AS. Jag och min man kände oss tveksamma i och med att han har mycket humor, tar ironi bra, tar inte saker bokstavligt utan uppfattar nyanser. Jag vet att Gillberg och co har gått ifrån det där med sen språkstart - att de menar att många med AS är sena i språket. Men det är väldigt flytande. Idag har jag läst boken Motzart och Valen, boken de gjorde en film av. Två AS personer förälskar sig - en fin, men komplicerad kärlekshistoria. Det jag reagerar över i många av de självbiografiska böcker som handlar om AS är att de lutar mer åt autistiskt syndrom (min åsikt). Jag har en känsla av att de barn som nu diagnostiseras med AS, i många fall är mer "light". Men vetenskapen har blivit duktigare på att diagnostisera och se svårigheterna.

Det positiva med att läsa dessa böcker är känslan av hur mycket vi kan göra för att hjälpa våra barn. Vi måste bara lära oss hur. Och sen måste vi få med oss skolvärlden som lider av för lite pengar och dålig kreativitet vad det gäller att hitta lösningarn för våra speciella barn.

Idag har vi haft en fin och bra dag och allt känns lite lättare. Jag ska vara sjukskriven med min son denna vecka och planerar att vara med honom i skolan några timmar varje dag för att försöka vända den negativa trenden. Tyvärr måste jag erkänna att jag avskyr att vara med honom i skolan... det är så tungt att se honom med alla hans tillkortakommanden. Saker jag slipper se hemma. Men jag måste vänja mig om jag ska kunna hjälpa honom.

det blev långt.... igen,
kram till er och god söndag!