Gravid och hästägare, hur går era funderingar?

Redan när vi började försöka bli gravida var "dealen" att hästen skulle bort innan barnet föddes. Främst handlar det om den ekonomiska delen. Jag har inte råd att gå på föräldrapenning och ha en häst samtidigt och sambon hjälper inte till, då han anser att hästen är mitt problem och det får jag ordna själv.

Innan jag blev gravid hade jag bestämt att så fort jag plussar så är det slut med ridningen, för jag vill inte riskera nåt. Min häst är inte alltid att lita på heller.

Men plötsligt plussade jag och stod utan medryttare med en häst som behövde hållas igång inför provridningar. Så jag red "säkra" turer ute och en del arbete på volten. Visst var jag rädd för att drutta av, men samtidigt så tänkte jag att det nog inte händer.

Sen för en vecka sedan skulle jag lasta min häst för att åka på bete. Allt blev bara fel och plötsligt låg jag på marken med ett hovavtryck i magen. Det blev akuten och vul, men allt såg tack och lov bra ut. Men händelsen fick mig att inse att jag inte är odödlig, och jag har faktiskt någon mer än mig själv att tänka på. Och jag känner mig inte säker på hästryggen, så varför fortsätta? Dessutom är jag numera portad från hästarna av min sambo ;)

Så nu ska hästen provridas och sedan skickas iväg på foder i minst ett år. Om tiden och ekonomin finns så kommer jag att ta tillbaka honom senare, annars får han fortsätta vara utlånad. Såld blir han nog aldrig, även om det handlar om ganska mycket pengar.

Jag jobbar med hästar och red fram tills jag gjorde fostervattensprovet i v. 17. Jag hade tänkt att rida ett par veckor till men eftersom man skulle vara i stillhet efter provet så kunde jag lika gärna sluta då.

Jag red ungefär tre hästar om dagen, unghästar och hoppade. "Min" häst är lite stökig men jag hoppade honom ändå tills han höll på att skicka av mig efter ett hinder. Då kände jag verkligen att jag inte ville hoppa mer, det var inte värt det.

Jag har BF på fredag och så fort som jag känner att jag kan rida igen så ska jag upp, jag saknar det så in i bomben.

Jag var med i slutet på maj och släppte min häst på betet, men jag hade ingen kontakt med honom, varken i transport eller vid lastning eller släppande. Jag kände att jag inte skulle klara av honom om han börja stöka.

På nåt sätt accepterar man hur det är och det känns faktiskt ok. I början av graviditeten så undrade jag hur jag skulle klara mig utan hästen, men jag har fått andra prioriteringar och det är inte speciellt jobbigt alls nu. Jag var i stallet igår för att hälsa på honom efter betet och då kändes det lite i hjärtat när han gnäggade när han såg mig....

Intressant att höra så olika historier!

Jag har två hästar. Den ena är min, henne har jag haft i nio år och hon for illa innan jag tog hand om henne. Hon kommer aldrig att försvinna ur min kontroll, what so ever. Tyvärr är hon ganska speciell, och balanskänslig, så jag vet att jag förodligen inte kommer att kunna rida henne när jag börjar få mage. Hon kommer heller inte att vara ett bra val för första ridturerna efter förlossningen av samma orsak.

Den andra hästen är en foderhäst som jag har på foder "tills vidare". Han är äldre, välutbildad och stabil. En häst jag känner att jag förmodligen kan rida så länge jag tar mig upp och av hans rygg och efter förlossningen kommer han att bära mig som om jag vore en porslinsdocka.

Jag har hästarna hemma med allt jobb det innebär, men samtidigt möjliggör ju det att utföra stallsysslor på den tid som blir medan bebis sover och så. Men ändå kan jag känna att det kommer att bli jobbigt med två hästar. Ekonomiskt under själva föräldraledigheten och tidsmässigt framförallt när man börjar jobba igen.

Egentligen borde jag ju skicka hem foderhästen, men samtidigt känner jag att det är honom jag kan hålla igång ridningen lägst på...

Jag kommer att skaffa en inhyrning över vintern för att ha en back-up, liksom och även få ett litet ekonomiskt tillskott. Sen har jag funderingar på om nuvarande medryttare skulle vara intresserad av att ta mitt sto på halvfoder, dvs ta hälften av både ekonomi och ansvar med henne.

Än så länge är allt så tidigt så jag kan ju inte ens börja ventilera det här med de inblandade...

Jag var medryttare, men så fort jag plusade så sa jag upp detta. Tycker inte det är värt att riskera nåt. Bebisen är 1000 gånger viktigare än en häst.
Tyvärr blev ägaren inte så glad. Vilket jag misstänkte.
Kan ju säga att när bebisen väl är här, kommer man inte ha tid ork eller råd att vara medryttare igen. Man kommer ha fullt upp att orka vara människa.
Många hästtjejer verkar välja sina hästar före barnen, jag har träffat ett antal och alla längtar tills barnen kan vara hemma själva så de kan få umgås med hästen i stallet.
Visst jag har oxå ägt hästar men varför skaffa barn om hästen ska gå före?

Jag tror inte att det är så många som faktiskt låter hästarna gå före barnen. Men det handlar ju lite om vad hästen är för de personerna. Om hästarna var ett intresse som vilket intresse som helst skulle jag nog gett upp det utan att blinka och sedan kanske tagit upp det igen några år senare. Men för mig är det här med hästarna en livsstil. Utan hästarna hade vi t ex inte skaffat den här gården vi har. Det handlar också en del om att behålla en del av sin identitet och inte bara vara "mamma". Mamma är en underbar identitet som jag längtar efter, men jag tror att jag blir en bättre mamma om jag också får vara hästtjej?

Jag har egen häst men har skaffat medryttare någon dag i veckan för att kroppen ska få vila lite. Jag fick känningar av foglossning tidigt. Är i vecka 16 nu. Jag håller igång så länge kroppen orkar. Det blir mer arbete av hästen från marken och lite mindre/lättare ridpass. Jag bär inte så mycket utan kör tyngre saker på skottkärra el. liknande.
Det finns lösningar på alla problem men man får inte vara rädd för att be om hjälp ibland:)

När sonen föddes hade jag 2 gamlingar som inte rids och ett föl (2 år nu) Fick stöttning av mannen för grundskötslen (mockning, in/utsläpp, småpyssel) Jag började dock själv mocka 2-3 veckor efter kejsarsnitt och det var igentligen inte så smart, man ska ta det lugnt i 6 veckor. Nu i vintras gick de på lösdrift och jag ska försöka göra mig av med unghästen, hon ska visas på 3-årstestet med hjälp om vi inte hittar någon väldigt bra köpare först.
Hela min "inställning" till hästar har ändrats, troligtvis för att jag är begränsad och att jag först och främst är mamma, några rejäla avkastningar innan jag blev gravid gjorde också sitt.

På bukefalos.com finns många i din situation

sålde min häst efter förlossningen och red ingenting under graviditeten.. jag ångrar inte det en sekund.. visst kan jag sakna hästen ibland men det skulle aldrig finnas tid till det nu.. tiden med min som är mycket viktigare.

Jag slutade rida ganska tvärt jag med, just för att min häst inte heller är speciellt stabil, så då kunde han hellre få stå än att jag skulle riskera något..
Men jag mockade och grejade i stallet endå..

Har ännu inte kommit upp i sadeln igen eftersom det bara va 2 veckor sedan hon föddes, så vi får se hur man känner det med tiden efteråt också =) Tycker att både mamman och pappan har rätt till egna intressen, och att det är väldigt viktigt för att man själv ska må bra och få liten egen tid.. Så jag har hästen och han har garaget, och vi stöttar varandra ekonomiskt i våra intressen och jag tycker det är jättebra!

Vi har två hästar + en ponny hemma och en fölmärr som kommer hem i höst efter utlåning, ungefär i samband med förlossning.

Eftersom alla är travhästar så rider jag så länge jag kan och kör dem längre fram när det blir för jobbigt. Jag och sambon har dem som gemensamt intresse så han får väl ta det mesta jobbet i början när bebisen är liten.

Mår oförskämt bra under graviditeten och min BM sa att det är helt lugnt att rida så länge man orkar och eftersom ingen är rädd eller bråkig så rider jag så länge det känns bra. Skulle sakna hästarna oerhört om jag gjorde mig av med dem, så jag hoppas att tid och ork finns längre fram, även om det givetvis hamnar på stand by i början.

Jag har två hästar hemma på gården.. när jag fick reda på att jag var gravid så slutade jag rida direkt då den hästen jag hade då var ganska knepig. Fick oxå väldigt snart jätte ont i ryggen så jag hade aldrig kunnat rida för den delen heller.  Men ville inte att hon skulle gå utan att inte göra någon nytta så jag passade på å betäcka henne. Vilket visade sig vara en bra idé då jag när fölis var född kunde sälja henne och behålla fölungen så jag slipper Måstet med att rida när man har unghäst.

 Hade mitt sto på lösdrift under tiden jag var gravid, är nu gravid med barn nummer 2 och i vinter blir det lösdrift för 1 åringen och shettisen = minder jobb. Har väl varit ganska kämpigt eftersom jag är själv i stallet, och inte kunnat fått någon avlastning förutom av sambon då förstås som är en ängel.

När väl nu nästa barn har blivit lite äldre så är det snart dax för inridnig av unghästen vilket passar ju perfekt in i min tidsplan =0)

Jag ville absolut inte släppa mina hästar pga att vi fick barn. Å min dotter är nå otroligt hästtokig så nu kan man ju inte ge upp det heller. Visst har det blivit lite svårt med ekonomin, men sånt får man ta!

En medryttare och kanske till och med en hjälpreda i stallet vore kanske ingen dum idé fö dig. Är glad att jag har stallet bara 5 meter från ytter dörren, så jag har smygit upp innan dottern vaknat och släppt ut hästarna och även ofta hunnit vakna. Men oftast så har hon hängt med i bärselen.

Jag har en häst som jag rider och tänker fortsätta rida så länge jag kan!
Är i vecka 15 nu.

Som du säger - det är en livsstil - man mår bra av att vara med hästarna! Skulle ALDRIG göra mig av med min häst bara för att jag ska få barn, aldrig någonsin. Jag har skaffat en medryttare nu som ska rida lite då och då, min mamma rider honom när jag inte kan.

Allt går att lösa! Sen kan ju hästarna faktiskt ha en viloperiod, innan och efter förlossningen. Det dör de inte av, kanske blir lite vilda vid ridning sen men då har man ju inget i magen att skydda ;)

Jag rider ut, jag galopperar, jag rider dressyr. Det enda jag inte gör är hoppning för att både jag och min häst inte är så duktiga på det. Jag gör det jag känner mig säker på!

Allt går bara man vill! Vi RIKTIGA häst tjejer är ju kända för att vara envisa ;)

Hallo!
Plussande hästtjej som är i v.8 nu. Håller på med hästar som heltidsarbete. Ska väl rida så länge jag kan/orkar. Ska tyvärr sälja min bästa hopphäst nu. Har några unghästar/föl som jag ska satsa på istället. Dom ska bli inridna nästa höst så vi planerade in det här rätt bra. De andra ska betäckas (fördelen med ston). Hästar är mitt allt och kommer ALLTID att vara. Har också fördelen att ha stallet hemma så det löser sig nog.

Jag är nu gravid med barn nummer 2 och har sålt min häst. men jag hade honom under min första grav för 2½ år sedan, en nipprig angloarab. Jag red fram till vecka 20 ungefär sen fick mina hjäkpryttare ta över. Mockning och stallsysslor gjorde jag in det sista, bad dock om hjälp med vattenhinkarna. Jag var helt inställd på att komma igång och rida snarast efter förlossning och satt på hästryggen igen efter ca 5 veckor. Kände dock ganska snart att det var ohållbart. Mina prioriteringar ändrades totalt när sonen kom. jag har alltid varit en hästtjej uti fingerspetsarna, haft egen häst hela livet, tävlat på hög nivå osv. Men jag hade ständigt dåligt samvete för både häst och son och ingen mådde bra av det. Jag lämnade ut hästen på foder med tanke om att ta hem honom när sonen blev lite större. Men med jobb hela dagarna så är det lätt att veta vad man vill när man slutat på em, att umgås med sonen! Fodervärden jag hittade var helt fantastisk och hon ville köpa honom så när sonen var lite drygt 1½ år tog jag beslutet att sälja honom. Ett svårt men samtidigt lätt beslut. barnen är små så kort tid så jag tycker man ska ta tillvara på den. Har stallkompisar med barn vars föräldrar ständigt är barnvakt och det tycker jag blir fel. Jag skaffar barn för att jag vill umgås med dom...Nu kommer det som sagt syskon så tid blir det ju inte mer av. Har varit och hälsat på hästen några gånger hos nya ägaren och han har det kanon så för min del var det helt rätt beslut.

Jag hade häst när jag blev gravid förra gången och tänkte precis som andra här - aldrig att jag skulle sälja min häst. Jag red till vecka 15, sen kändes det för riskabelt eftersom min häst var rätt sprallig. Hade hjälp av en medryttare och så tömkörde jag, på slutet lämnade jag bort honom för inkörning. Under föräldraledigheten njöt jag av ridningen - ekonomin var en annan fråga, många av mina sparpengar rök där...
Men när jag började jobba igen var det inte kul längre. Att komma hem från jobbet, träffa sonen en halvtimme och sen åka till stallet för att, om jag skyndade

Hej! Har en son född november-07 och väntar nu andra barnet. Har en egen häst som jag medan jag väntade sonen hade medryttare till, och fick då lite hjälp, men annars red jag ungefär till v.30. Min häst är dock till åren och känns ganska trygg så, och vi gjorde verkligen inget avancerat mot slutet. När jag slutade rida fortsatte jag med stallsysselsättningarna som mockning och sånt ända tills samma vecka sonen föddes (står i kollektiv stall vilket innebär mockning/fodring o dyl åt ett flertal hästar en gång/vecka), och även longering, löshoppning etc. Efter förlossningen höll jag mig hemma två veckor ungefär innan jag återigen började jobba honom från marken, och även kom igång med stallsysslorna igen. Fem veckor efter förlossningen var jag uppe i sadeln igen, började lugnt men man var snabbt tillbaka i vanorna. Medan sonen var liten gick det kanon att ha honom med i stallet på dagarna, han sov och jag red/mockade eller vad man nu behövde göra, oc han är fortfarande med i stallet ibland. Nu väntar jag som sagt andra barnet och har ingen medryttare. Funderar väldigt på vad jag ska göra, för även om det gick kanonbra förra gången så skulle det på sätt och vis vara skönt att slippa "stressen" som det ändå blir att hästen behöver motioneras och stallet behöver skötas, och när man har två barn kommer det ju att bli ännu sämre med tid. Har inte bestämt mig, men visst tar det emot att sälja sin häst... Och om ni desstuom har en egen gård där allt måste skötas varje dag, så visst kan det bli jobbigt, men det beror ju också på hur mycket din sambo och även medryttare är beredda att ställa upp... Hur som helst så önskar jag dig lycka till, och jag tror att hur du än beslutar så kommer det bli jättebra i längden! Man har ju en grym förmåga att anpassa sig...! =)

bekanta till mej har en hastgard med x hastar och hon checkade av med barnmorskan attr bebben maddde bra sen gjorde hon det hon kande att hon klara av och efter eskil var fodd sa lyfte hon inte sa tungt men skotte anda stora saker i stallet men med matta. Jag red in i 5 manaden men efter det ville inte min rygg mer sa det var bara att sluta rida :(