PANIK!!!

Halloj!

Jag har inte själv varit i en liknande situation men därimot kan jag kommentera lite kring detta att göra "saker på sitt sätt". Har en dotter på 2,5 år och hela tiden har jag och min fru gjort saker på vårt sätt.

Exempel är att vi nattar på olika sätt: frugan säger att man skall sjunga och så att dottern somnar. Det funkade inte alls för mig; därför att jag inte tycker det är kul att sjunga helt enkelt. Därimot så gömmer jag mig under täcktet tillsammans med dottern och så gömmer vi oss en stund och pratar. Sedan somnar hon. Vi har olika stil.

I början så kunde vi vara väldigt på varandra om hur vi gjorde saker och ting. Det är vi inte längre. Vi gör på ett sätt som funkar för oss och vår dotter. Det som dock alltid är viktigt är självklart att man inte låter dottern äta godis och den andra säger nej, man måste hålla ihop om sådana saker..

Jag tror dock att hon måste släppa taget lite, ni är ju två! Två är för lite ibland så man måste ta hjälp av andra - släkten är väl bra barnvakter OCH det är bra om barnet får kontakt med far- och morföräldrar. Annars är risken att man hugger varandra i ryggen, och det verkar ju som ni är lite påväg dit..

Det är kanske också viktigt att hon inser att hon inte är en dålig mamma för att hon inte nattar. Det är nog så att hon kanske har haft mycket press på sig och då blir det ju också lite normalläget. Hon kanske är lika frustrerad och rädd som du om detta. Ett tips om det är trögt att prata med varandra och om man kanske tar det som kritik är att skriva ett brev till varandra, och sedan prata om det..

Hoppas det inte lät för förvirrat... ;P