"tio fingrar och tio tår" en självklarhet, eller?

vad är underutvecklade tår?

jag personligen klassar nog inte "onormalheter" i utseende som en sjukdom.. snarare personlig charm

Jag skulle nog ha lättare att "klassa" ett barn som friskt om det endast har kroppsliga skador. Saknar en lem tex. En hjärnskada däremot är nog svårare... Men jag vet inte riktigt. Har funderar på hur man skulle reagera om det finns skador. Det är nog mycket olika från fall till fall. Har lekt och umgåtts mycket med begåvningshandikappade när jag var liten. De är ju människor de också men stöter på mer problem samhället och i den sociala samvaron. Men det spelar ju ingen roll eg. om man har ett konstaterat "fel", skiljer man sig från mängden syns man ju.

Jag tycker inte att det är något fel (eller att han har en sjukdom) på Er son. Hans tår gör honom bara speciell, "ett kännetecken"!
Grattis till barnet, hoppas att allt är bra och att ni inte tycker jag svamlar en massa (blev lite rörigt)
Kram

Tårna har stannat i utvecklingen någon gång i magen... Dom har inte riktigt hängt med resten av kroppen så storleken är hyffsat mycket mindre och sen saknar dom naglar.

Som tur var gäller det inte stor- och lilltån, eftersom att balansen sitter i dom, utan det är bara dom tre tårna där mellan som valde att inte växa som dom skulle.

Jag föddes själv med 6 tår på ena foten och det har inte vållat några större problem (kanske med minsta sorten av sandaletter...), snarare tyckte jag att det gjorde mig lite mer speciell när jag var liten.

Däremot önskar jag mig som väl alla, ett friskt och starkt barn.

Ja, själv ser jag ju också det som personlig charm.
Jag fullkomligt ÄLSKAR han små "mullvadstår" och kan inte få nog av att pilla och pussa på dom

Men jag undrar mest eftersom att bla svärmor blev fullkomligt skräckslagen och fick halvt panik. Folk frågar om jag blev rädd när jag såg dom. Om jag tycker det känns jobbigt etc.
Sen är det MÅNGA som förskräckt tittar på han tår och frågar:

"vad är det?"
"jaa, antar att det du har längst ut på foten är tår så jag antar att det som sitter längst ut på hans fot också är det"

För mig är det inget konstigt, men det verkar vara det för en del andra...

Okej då förstår jag. Min sambo har sammanväxta tår, två av dem sitter ihop.. Är ganska charmigt det med tycker jag... o absolut inget jag skulle bli rädd för...

Coolt med 6 tår!

Jag tycker inte att det är något fel egentligen för man är ju fullt livsduglig! Jag tycker att skador där barnets livskvalitet sänks är något man inte hoppas på och som är värst!

Stackars svärmor som blev så rädd för tår Hon måste vara väldigt lättskrämd...

Jag jobbar med barn och föräldrar och ser hur enormt mycket föräldrar till handikappade barn måste arbeta. Både de som har barn med stora fysiska funktionshinder men ffa de som har barn med utvecklingsstörningar. Jag tror att man som förälder, efter det att man kommit över första chocken, älskar ett handikappat barn lika mycket som ett utan handikapp och att det är omgivningens reaktioner som är värst.

Herta: är din 6:e tå bortopererad eller har du valt att behålla den? *förlåt en mycket indiskret och yrkesskadad fråga*

Själv har jag värdens mest korkade lilltå, den begriper inte att den ska hålla sig innanför söta sandalettremmar mm... hi hi.. den väljer att stolt peka upp och inte låta sig trampas på av mina skoval *S* Den ligger lite ovanför övriga tår.

Förresten tycker jag att en mer berättigad fråga är hur 17 folk kan komma med så otroligt dumma kommentarer, och vad de själva har för värderingar. Om de är feta så frågar man väl inte "hur känns det" "vad är det där sladdriga som hänger runt kroppen"? (Bara exempel, kan innefatta mycket mycket annat... men prinicipen syftar jag på.)

KRAM I SOLEN och glädjs åt ditt eget lilla underverk!!

Jag håller med övriga talare och skulle aldrig se ett par underutvecklade tår som något märkvärdigt. Något sådant skrämmer mig inte det minsta. Däremot är jag säkert som många andra orolig inför mer livsavgörande skador. Vi ska på ul nästa vecka och jag känner mig väldigt nervös men samtidigt ödmjuk. Förra gången vi skulle på ul levde inte barnet så jag har en "hang up" när det gäller ul.
/ Åzzz

Har sett så mycket otäcka missbildningar under utbildningen och i yrket, ut-och-in-vända bröstkorgar, övertaliga ben, dubbelhuvuden, kluvna huvuden, ett öga mitt i pannan och annat urhemskt, så jag tycker lite tå- eller fingeravvikelser är totalpetitesser. Det viktiga är nog att få barnet att förstå att det är lika speciellt och unikt som alla andra barn oavsett hur det är skapt. Barn kan ju vara rätt elaka mot varann med mobbning bara för fel väska eller fel frisyr eller fel dialekt så vad det än är som inte ser precis ut som hos alla andra är det nog självbilden och självförtroendet som är viktigt och inte antalet tår...

Drömmen är naturligtvis att det ska "ploppa ut" en perfekt skapt individ med livskraft, utseende, fysik, intellekt, humor och optimal ämnesomsättning som gör vägen genom livet lite enklare men, som sagt, handen på hjärtat - tio fingrar tio tår - vad spelar det för roll?

Kanske ska tillägga att jag är veterinär, missbildningarna nämnda ovan har jag sett på ffa kalvar.

Sköt om er allihop!!

Jag har funderat över detta ganska mycket de senaste dagarna.

Det jag är orolig för är svåra utvecklingsstörningar. Smärre kroppsliga "abnormaliteter" är jag inte alls rädd för (förutom om de är livshotande!). Tio tår och tio fingrar är nog mest ett uttryck. I en bekants släkt så ligger det i generna att ibland få en "extra tumme", vilket min bekants son fick. Men det är ju en total bagatell!!! Ingen har ens kommit på tanken att se det som en skada, killen är hur underbar, frisk och normal som helst. (Tummen går att ta bort, men de väljer att göra det när han är mycket äldre. Den är förresten rätt söt...) Jag är rädd för skador där kommunikationen med barnet kan bli problematiskt, som just svåra utvecklingsstörningar/hjärnskador.

Svar till ängelbängel: tyvärr opereerades den bort när jag var 2-3 år och istället har jag en lilltå som är dubbelt så tjock som en vanlig och en liten knöl ovanpå foten (antar att det inte var en vidare lyckad operation). Jag hade gärna behållt den 6:e tån... Men min tjocka lilltå är rätt gullig den också.

Min kompis har "simhud" mellan tårna, dvs dom särar inte riktigt på varandra, är liksom ihopväxta. Vi andra tjejer har alltid tyckt att hon har supergulliga tår.

Jag hade sex fingar på en hand när jag föddes Fast den överflödiga togs bort, men jag har ett litet minne, i form av ett ärr, bredvid vänster lillfinger !

LilleSkutt

Om avvikelsen inte hindrar barnet i utvecklingen så måste ju barnet betraktas som friskt tycker jag. Några annorlunda tår är verkligen inget att bli förskräckt över eller ens kommentera, i alla fall inte på det där korkade sättet. Själv är jag, som många skriver, mest rädd för riktigt svåra handikapp och skulle bli lättad om det 'bara' blev någon liten avvikelse som den du beskriver.

6 tår, 6 fingrar, underutvecklade tår.m.m...?? Att folk reagerar på sånt? Jag menar, vad gör det om nån har tre tår på en fot som är mindre och utan naglar? det är ju bara lite speciellt och charmigt som många andra sagt. Jag skulle verkligen inte kalla det att få ett "sjukt" barn. Jag som har utåtstående öron då? Är jag sjuk då? Är jag inte frisk? hihi, tanken bara får mig att skratta. Nej vi ska vara glada för det vi har fått och inte jämföra oss med hur andra ser ut. Ganska skönt att vi alla inte är likadana tycker jag!