Storebror slår lillasyster. Hur hanterar vi det på bästa sätt?

Hej, hej!

Ovanstående kunde varit skrivet av mig. Vi sitter mitt uppe i det. En son på 2,5 och dotter på snart 1 år. Det händer oftare och oftare att lillasyster får en smäll eller puttas i golvet.

Ibland kan det var "befogat" när hon kryper fram och drar saker ur händerna på honom, då förstår jag att han blir arg, även om vi är noga med att berätta att man aldrig får slåss. Men nu händer de ofta att han bara går förbi och puttar henne.

Så svårt att veta hur man ska hantera. Försöka att inte bry sig så mycket? Eller blir jättearg?
Precis som du skriver så känns det ibland som det snarare är att få oss föräldrar att reagera än att det är fel på lillasyster. Är det då fel att man ger honom all den uppmärksamheten?

Vi försöker göra saker med bara honom, men ibland är man ju själv med båda barnen och hemmet ska också skötas. Även om jag försöker så går det ju inte att han dem under uppsikt exakt varje sekund.

Det här var ju inga direkta råd, ville bara tala om att jag är i samma sits.

annarebecca: skönt att höra att vi inte är ensamma. Det är verkligen jättesvårt det här. Det känns ibland som att jag slår knut på mig själv för att räcka till för bägge barnen och göra allt på rättsätt. Jag och sambon konstaterade igår att det är först nu vi tycker att det har blivit en riktig utmaning att vara förälder.

Han är 3 år och mitt i trotsåldern. Det han är ute efter (antagligen omedvetet) är att dra i gång ett gräl med er och få er att reagera. Det bästa är om ni kan styra över bråket till något annat i stället. Att plocka ihop leksaker eller vad som helst som är enklare att hantera!
Koncentrera er några dagar på att se till att han inte får en chans att slå babyn. Var med, ha alltid något av barnen intill dig och var vaksam. På det sättet blir det inget bråk om att han slåss, och då kommer han att söka efter något annat att bråka om. Se bara till att inte bli inlurade i något gräl om sömn, mat eller toalett/blöja. De 3 sakerna är omöjliga för föräldrarna att "vinna" en strid om, så det ska man akta sig för ...

Tack lövet för kloka råd Det är precis som du skriver att det känns som han är ute efter att få oss att reagera. Ska testa dina tips. Känns mer konstruktivt än det vi gör nu.

Har ni förklarat VARFÖR han inte får slå lillasyster? FÖRSTÅR han varför?

Har själv två tjejer, en på 3,5 år och en på 14 mån. Storasyster är ofta "på" sin syster och sliter/drar/lyfter/puttar/håller fast och nyper henne. Vi har alltid sagt NEJ till det har inte hjälpt ett dugg. Tillslut blev det för mycket och jag tog kontakt men Föräldra-Barn Hälsan. Fick prata med en psykolog där och hon gav förslag på vad vi skulle göra och vad vi inte skulle göra. En av dom sakerna va att förklara varför och vara noga med att hon förstog varför.
En vecka efteråt ringde hon igen för att stämma av hur det gick och vi pratade om vad som hänt, vilka förändringar vi gjort och om vi behövde mer hjälpt just nu eller inte. Vi kände oss nöjda för tillfället.

Hej!
Har en son som är 2 1/2 och en som är 1 år. Samma här får den lille ofta smäll och puttar och förut även riktiga bitmärken. Jag tycker att ni har gjort precis rätt som ni gjort. man får nog bara härda ut tills det går över. Jag tänker att man måste skydda den lille från att bli slagen och samtidigt måste stora syskonet få veta att det är fel att göra så. Jag tycker man är skyldig som förälder att tala om att slåss år inte ok, annars får han/hon lida för det i sociala sammanhang med andra barn. Att varje gång visa att det är fel. Man får dock passa sig för att förmana om man inte sett själva händelsen för ibland kanske lille syskonet om det är kring ett år även utnyttja att man blir arg på det äldre sykonet har jag märkt. Vi har försökt att låta bli och bli arg för andra saker så det inte ska bli så mycket tillsägelser och ge mycket beröm i mellan faiterna. Som tur är är han jätte snäll med andra barn. Men visst är det jätte svårt och knepigt hur man ska vara.
har läst att barn i trotsåldern måste bli utmande för att utvecklas och allt detta är nödvändigt att gå igenom. Vi skall bara visa vägen.

Jag har oxå samma problem, min stora tjej är nästan 3 år och lilla är nu 9 månader, och det ska puttas och knuffas, kramas hårt osv, men nu har hon mer och mer börjat slå och lixom ligga och sparka på lillan, jag gör som nån sa, försöker se till att det inte kan hända, men ibland händer det ändå och nu börjar lillan pipa bara storasyster kommer inärheten, suck..
Det här var inget råd direkt men jag har en liten fråga till er med samma problem, slår, petar, knuffar, retar era barn andra barn oxå??? för det har våran stora tjej alltid gjort, hon slår gärna när hon blir arg, så vi är inte direkt förvånade att hon gör så på lillan.
Och det tycker jag är ännu jobbigare, för jag kan väl iof men vill inte springa henne hack i häl för att avbryta när hon blir arg, men det är väl kanske det man måste göra????

Hade samma problem med vår kille när lillasyster kom. Han bet och drog i henne. Ju mer vi förmanade ju mer var han på. Pratade med en barnpsykolog för vi vågade inte lämna henne till sist och fick då rådet att plocka upp henne och gå iväg alternativt fortsätta med det vi höll på med med henne i famnen. Vi markerade alltid med att berätta vad han kunde göra istället, istället för att banna det han gjort. Psykologen menade på att bannorna förstärkte hans beteende. Min kille var ca 3-år och visste att man inte bits och slåss så det visste vi att vi inte behövde poängtera. Det funkade och idag leker de superbra. Lycka till!

Och vad gör man när ungen springer efter en och slår på mig istället???? när jag tar upp lillan i famnen alltså???? eller börjar jaga katten eller hunden istället??????

Men lillan fick vara ifred iallafall när vi körde benhårt med detta idag

Det är skönt å höra att man inte är ensam med sina "problem" och att andra har klarat sig egenom det hela....

skönt att läsa att man inte är ensam.
vi har en 5 åring och en 2 åring. stora syster som är 5 år ger sig ofta på sin lillebror som är 2 år och det har hon gjort sedan han var liten.
både vi och farmor har försökt förklara för henne.
om någon slog henne hur skulle hon känna då- visst skulle hon bli lika ledsen som lillebor blir.
det svarar hon ja på.
men ändå så fortsätter hon.
idag puttade hon lillebror för att han var i vägen.
då sa vi till henne att det var fel att göra så och det var inte speciellet snällt gjort.
frågade henne om en kompis hade puttat henne på det sättet eller hon lillbror gjort på henne.
hon svarar jag på alla desa frågor. men sedan kan hon ändå ge sig på han till och från hela dagarna.
vi har provat att låta henne vaara på sitt rum när det blir för mycket.
hon kan putta honom om han ger henne sin välling eller en annan sak på morgonen. då vill han ju bara vaar snäll emot henne.

4 barn och den typen av beteende har vi inte haft.

Vi pratar alltid om hur meningslösa babysar är, hur tråkiga de är osv.
Och hur bra det stora barnet är.
Att amma ifred är bara att glömma, amma tillsammans med andra barn är samma sak som att läsa saga...det äldre barnet kan mycket väl vara delaktig.
Det äldre barnets betydelse för babyn är viktig.
Att slå är aldrig att tolerera, någonsin.

Direkt dumt av dig att placera dig mitt i deras konflikt och tydligt ta babys parti. Inte lustigt alls att det äldre barnet blir förbannad.
Konsekvenser, slår du får den här konsekvensen.
Enkelt rakt språk utan känslor och utan att ta parti.
Det gäller i min värld alla människor.
Varför ska barn ha andra regler än vuxna?
Skulle man vilja vara med en vuxen som slår?

Slog barnet redan innan babyn kom till i familjen? Är det först nu det är ett problem? Hur har du hanterat det tidigare?
Sitta på golvet och bli kramad och uppmärksammad när man är arg, nja, det skulle nog inte jag rekommendera. Vill man verkligen förstärka trist beteende? Är det inte en bra ide att få möjlighet att lära sig tygla sin ilska? För framtiden när mamma inte finns med och kan stoppa ilskan.

Mamma till två barn: tack för två underbara svar. Jag har verkligen läst, tänk efter och tagit till mig.

Huskatt: jag reagerar över några saker. Du skrev; "Direkt dumt av dig att placera dig mitt i deras konflikt och tydligt ta babys parti." Jag ser det inte alls som en konflikt mellan dom, det är ju delvis därför jag frågar. Dom bråkar ju inte på det sättet som två äldre barn gör. Här ligger ju något annat bakom. Det är därför jag skrev här och frågade om råd. Känns faktiskt lite tråkigt att bli kallad dum. Att amma i fred har jag inte alls räknat med att få göra. Har inga problem med att sitta och läsa saga eller leka med min son medan jag ammar min dotter. Skulle aldrig få för mig att säga till storebror att lillasyster är meningslös och tråkig. Hon är fem månader nu och definitivt en pigg och medveten tjej som börjar ta sin plats i familjen. Jag skrev aldrig att han blir kramad och uppmärksamad när han är arg. Men har han haft ett riktigt stort utbrott över något så brukar jag prata med honom efteråt för under utbrottet är det ingen idé. Och då sitter han ofta i mitt knä. Kanske är det fel? Men hittills har det funkat för oss. Det gäller alltså inte bara situationer som har lillasyster att göra. Jag tar tacksamt emot alla råd jag kan få och du skrev några saker som jag definitivt kommer att tänka på. Men vissa saker kände jag inte alls stämde in på det jag skrev.

Jag ska också tillägga att det har blivit mycket bättre sen jag skrev mitt inlägg. Jag har tänkt på dom råd jag har fått här. Nu drar min son i mig och vill ute och leka så jag kan inte skriva mer. Men tack för dom råd jag har fått.