Tråden för oss som har barn med bla. ADHD (10)

Hittade den här tråden idag och slänger in en fråga:

Min äldste son, 11 år har problem i skolan. Han använder ett hemskt språkbruk som jag aldrig hört hemma, hamnar ofta i bråk, han tycker skolan är tråkig. Han är lätt att reta upp men tar gärna parti för de svagare (fast ofta betyder det att han hamnar i slagsmål fast han bara vill hjälpa). Han har mycket lätt för skolarbetet om han bara vill (ibland undrar vi om han får för enkla uppgifter och därför tycker det är tråkigt)

Hemma är han hur lugn som helst. Självklart tjatar vi om att städa rummet och göra läxor som de flesta andra, men inga konstigheter. Han spelar innebandy och får där en hel del törnar men det är inget han tänder till på utan han biter ihop och fortsätter...

Nu vill skolan göra en utredning. Utredning om vad? frågade jag. Men det kunde de inte svara på.
Jag misstänker att de vill utreda om ADHD eller liknande eftersom de har föreslagit att skicka honom till specialstödskola.

Hur definierar man dessa diagnoser? När kan man misstänka att ens barn kan ha ex vis ADHD?
Själv är jag säker på att han INTE har det men skolan vill helst bli av med honom...
Jag är mycket medveten att man som förälder inte vill se några som helst fel på sitt barn men jag försöker se objektivt på det hela...
Hela denna situationen tär på mig. Jag känner mig kroniskt trött och så fort telefonen ringer eller jag öppnar mail får jag en klump i magen...

Oj, vad långt det blev!

Tja... vad har skolan gjort.
Förra terminen blev han separerad från klassen i februari och fick då ha de flesta lektioner tillsammans med en stödlärare (ensam eller med 3-4 elever från andra klasser) Meningen var att han gradvis skulle slussas tillbaka till klassen. Detta fortsatte terminen ut och efter sommarlovet var han tillbaka i klassen som om inget hade hänt...
Under tiden har var separerad från klassen missade han mycket information (pga att han glömdes bort) vilket gjorde att han ilsknade till. Det kunde tex vara att de skulle ha med sig fika eller skulle till badhuset. Jag tror att han kände sig utstött och bortglömd.

Glömde skriva att innan han blev separerad från klassen hade de ett system att han inte fick ha rast med de andra barnen (de kunde inte garantera de andra barnens säkerhet sa de). Då skulle han ha rast efter skolkamraterna tillsammans med en vuxen. Ofta när jag frågade honom om rasten sa han att han fått sitta inne på rasten och surfat på nätet! Var är rast vakterna, frågade jag då?
Sen har skolan haft ett antal inofficiella möten med oss föräldrar som inte lett någon vart.

De har skrivit åtgärdsprogram men inga specifika mål mer än att bli bättre på att göra läxorna, räcka upp handen osv...

Det är rektorn som har beslutat om denna separation. Det är hon som står i spetsen för allt detta. Klassföreståndaren säger bara saker som att "han var lite orolig idag och ville inte räkna så han har fått böckerna med sig hem". Det är på dessa "inofficiella mötena" som det mesta kommer fram...

Åh vad skönt det är att ha någonstans att få ur sig all skit man håller inom sig. Tack!

Tänk om skolpersonalen blev skickad på en sån kurs!
För min grabb, som inte har någon diagnos, utan bara är en vanlig bråkstake(här är jag och skolan inte överrens) så får han bara höra allt negativt. Han kan göra 5 exemplariska lektioner och på den 6:e och sista lektionen kanske det brakar åt skogen. Då får han/vi bara höra om den sista dåliga lektionen. De 5 bra lektionerna talas det inte om. Hemma försöker vi lyfta fram de positiva sakerna har det hänt något negativt försöker vi hitta det positiva och läger focus på det.
Alla vill vi ju ha positiv uppmärksamhet men får vi inte det tar vi till den negativa uppmärksamheten. Det är ju ialla fall uppmärksamhet...

Jag har en fråga ang EVK... Vilka brukar vara med på en sådan?
Vi ska på EVK på tisdag och det är bara föräldrar, rektor och skolpsykolog som ska vara med, inte klassföreståndare eller specialpedagog fastän dessa båda har varit inblandade i åtgärdsprogramen på olika sätt. Jag tycker det verkar konstigt...

Jag har aldrig varit med om någon EVK så jag har ingen aning om hur en sådan går till och rektorn svarar bara luddigt och vill inte ge några klara besked. Jag får hela tiden känslan av att de smider planer bakom vår rygg...

EVK=Elev-Vårds-Konferens
Vet inte så mycket om det ännu mer än att det görs på elever i skolan ibland...

Trollet Ludenben skrev 2009-09-26 16:05:54 följande:

Vårt problem är precis tvärtom. Vi tycker vår grabb är precis som alla andra har inga misstankar alls. Släktingar, träningskompisar tycker samma som vi. Skolan däremot vill gärna hitta något fel på honom. Därför är mina taggar lång ute nu. Ska på EVK på tisdag . Undra vad de kommer att säga... Jag tror att hans beteende i skolan har att göra med något i skolan. Har man gått in i en roll redan i 1:a klass är det svårt att ta sig ur detta. Han får ju ett visst bemötande också...

Vi var på EVK i går. Tydligen var vi på en EVK i våras utan att veta om det (fick då höra att det var ett inofficiellt möte). Konstigt nog känns det som jag är en sämre och sämre förälder för varje möte Skolan kör med sina förtäckta hot om att anmäla oss pga vad vår son säger i skolan, på VARJE möte. Vår son är en ängel hemma och på träningar, i folksamlingar, överallt utom i skolan... Vår son beter sig som ett svin i skolan. Skolan klarar inte upp situationen och vill att VI ska söka psykologisk hjälp för att kunna prata med sonen.
Vi pratar mycket inom familjen och sonen säger att han inte säger dessa saker. Skolan säger tvärt om...
Vår son är inte ensam om att strula i klassen. Det är en handfull elever men det känns som om att skolan lägger all skuld på vår son och vill få det till att hemförhållandena inte är bra.
Hade skolan tagit tag i problemen redan i första klass i stället för att vänta till femte klass hade problemen varit mycket lättare att hantera. Det är min åsikt!

Usch... jag känner hur rörigt jag uttrycker mig men så rörigt är det i min skalle nu...

Det är hemska när skolan hela tiden får en att känna sig som en dålig förälder fastän man inte är det.
Vår son (11 år) har ingen diagnos men jag misstänker att skolan gärna vill hitta någon... När vi efter påtryckningar från rektorn gick med på att träffa skolpsykologen var hon flera gånger "tvungen" att informera att det finns specialstödskolor i kommunen. Skolan vill ha bort vår son!

Vi funderar starkt på att byta skola. Till en skola som vi väljer! Få en nystart med skolpersonal som kan se vår son med nya ögon utan förutfattade meningar.

Vill bara nämna att det händer att mina barn också "glömmer" att ta på sig sockar eller långärmad tröja. Det kan vara så att jag säger till dem att de ska ta på sig sockar och packa gympakläder. Då glömmer de sockarna... Har man då ett mindre syskon som inte är lika självgående så missar man att kontrollera. Jag tycker inte att jag ska behöva vakta så de gör som jag säger. Det ska räcka med att man påminner...

Sen en annan viktig sak att tillägga:
Även vi föräldrar är mänskliga!!! Vi klarar inte att ha hur många saker som helst i huvudet. Ibland blir det fullt i hårddisken och saker faller bort. Fullt naturligt!! Huvudsaken är att vi älskar våra barn!

Nu ska du få höra:

DU känner ditt barn bäst!
DU vet hur hemsituationen är!
DU vet att dina barn inte far illa när de är med dig!
INGEN ska försöka skrämma dig med ogrundade anklagelser!

Om du bara har fått ett brev hem och inte förstår vad det handlar om har du rätt att skjuta fram mötet och begära mer information. Det har jag gjort. Fick en kallelse till EVK utan att jag visste vad en EVK är + att det stod en massa namn på listan som jag inte visste vilka de var.
Du har lika mycket rätt att förbereda dig på detta möte som skolans personal. Det är DITT barn det gäller. DITT barn som DU bestämmer över.
Om du vill avvakta och se hur medicineringen fungerar så säg till skolan det.

Hoppas dessa ord stärker dig!
Jag har fått höra dessa ord ibland när jag känner mig värdelös som förälder och det har hjälpt mig.

leeena!
Ring skolan och begär att få reda på mer i detalj vad mötet ska handla om. Eller maila...
Man är så utsatt när man sitter på dessa möten och får en massa obehagliga överaskningar, dvs skolan berätta om en massa saker som man inte tidigare fått reda på. Då blir man som förälder helt ställd och kan gå med på saker som man sedan ångrar.

Å andra sidan kanske ditt möte blir jättepositivt...

Är det så att skolorna letar efter diagnos för att bli av med "besvärliga" barn? Det är den känslan jag får i vår skola. Har flera gånger fått förslag på specialstödskola men jag vägrar. Jag vet flera barn med någon form av diagnos som fortfarande går kvar i samma skola fast då med extra resurs (personlig assistent)
Rektorn på vår skola sa att klassföreståndaren är slutkörd och att vi får hjälpa henne att reda upp situationen. Visst! Men barnen ska inte bli lidande av detta. Rektorn är chefen och det är chefens ansvar att se till att personalen mår bra och klarar av sitt jobb...

Jag tror de flesta barn har en period vid 8-10 år ca som de är lite trotsiga och stingsliga. Nån slags förpubertet...

3 timmar!!! Inte med sonen väl? Vi har träffat skolpsykologen några gånger och satt en begränsning till 45 min. Om inte sonen är med utan bara vuxna kan det dra ut till 1 timme sen är i alla fall jag helt tom i bollen... Fast det kanske är annorlunda när man gör utredning...?

Oj, det verkar ha varit en tung dag för många idag....

MÅNGA KRAMAR till er alla!!!!!

Själv fick vi ett samtal från rektorn nu ikväll där hon meddelade att hon tvingats polisanmäla sonens våldsamma handlingar i skolan. Inget kul alls... speciellt med tanke på hur illa skolan har betett sig mot vår son igår och idag....

Huuu... antagligen kommer jag att ligga sömlös i natt och grubbla över vad jag gjort för fel i uppfostran

Trollet Ludenben skrev 2009-10-08 22:17:41 följande:

Man känner sig så himla misslyckad som förälder