Biologiska mamma kommer hit, adoptionsmamma säger , hon är inte välkommen:-(

Hon kanske just nu är besviken på att ni gått bakom hennes rygg. Eller sa ni till henne innan ni sökte upp henne?
Berätta för henne varför..

TS: Vet ni och eran adoptionsmamma att det verkligen är eran biomamma som ni har fått kontakt med? Om inte eran adoptionsmamma känner sig säker på det kan jag förstår hennes inställning.
Attityden kan dels bero på omsorg om er men också på svartsjuka.

Hej!
Om det nu är er riktiga Bio-mamma så måste ni ju få er adoptivmamma att inse att utan henne hade hon ju faktiskt aldrig haft just er. Jag tror att många adoptivmammor känner sig hotade för att man såklart inte vill "mista" sina barn, men försök att få henne att i stället se det som en förmån att faktiskt få träffa den kvinna som fick henne att bli förälder....

Jag är mamma till två (adopterade) flickor. De är ännu för unga för att söka sin bio-mamma men när den dagen kommer så ska jag så klart stötta dem.

Men jag kommer vara livrädd för att flickornas förväntningar inte ska infrias. Att de ska bli besvikna på ett eller annat sätt. Så jag kan förstå er mammas misstänksamhet och jag tänker att ni inte heller ska ta ut något i förskott. Det kan (gud förbjude) vara som er a-mamma säger; att någon försöker utnyttja läget. Er bio-mamma kanske har bytt namn, gått bort eller helt enkelt inte kunnat svara på ert brev eftersom adoptionen är hennes hemlighet.

Försök prata med er a-mamma, lyssna på hennes varningar och försäkra henne om att ni ska vara försiktiga. Acceptera att detta kan vara jobbigt för henne, att den "riktiga" mamman ska komma och vad händer då med henne.

Lycka till i alla fall och jag håller tummarna för att den kvinna ni har kontakt med är er bio-mamma

Att hon är er riktiga mamma, för evigt och alltid och ingenting kommer att ändra på det? Att ni behöver hjälp för att hantera det här? Det är vad jag skulle vilja höra i alla fall

Jag tror att hon är rädd. För er skull och för sin skull, men framför allt er. Att ni ska bli fruktansvärt svikna. För hon har ju rätt! Det KAN vara så. Dels kanske hon faktiskt inte är er biologiska mamma... Har ni bevis för det? Eller så är hon det. I andra länder kan man ha en väldigt annorlunda syn på vad adoption faktiskt är... Förstår hon att ni inte är hennes barn längre och att ni inte har några förpliktelser mot henne?

Jag skulle känna stor oro för mina barn om motsvarande sak hände dem. Jag hade absolut föredragit att åka till Etiopien med dem och träffa biomamman tillsammans med dem, på hennes hemmaplan, den första gången. Det skulle kännas säkrast faktiskt...

Jag förstår er mammas reaktion och oro! Men ni behöver ju hennes stöd nu, också, så involvera henne. Så att hon, med sin större livserfarenhet, faktiskt kan vara med och skydda er samtidigt som hon kan få en egen relation till er biologiska mamma.

Hm, det blir så mycket mammor här att jag inser att mitt inlägg blev lite luddigt... Med "hon" syftar jag ju förstås här på er mamma! Inte er biologiska mamma utan er adoptivmamma.

- Oj, vilken jobbig situation - på flera olika sätt! Förstår ni varför a-mamma blev arg? Vad är hon rädd för? Försök att prata med henne i lugn och ro.... ring även någon adoptionskunnig och bolla lite tankar (t.ex. adoptionsrådgivarna, som svarar gratis! www.adoptionsradgivarna.se)

Ni får ju prata med er mamma (adop) om hur hon känner sig och varför. Sedan kan jag förstå att hon kan vara misstänksam mot denna kvinna som påstår sig vara er mamma. Hur vet ni att det verkligen är er biologiska mamma och inte någon person som av någon anledning vill lura er?

Hoppas för er skull att det blir ett bra möte och att det verkligen är er biologiska mamma som kommer. Om det visar sig vara det, kan jag tänka mig att er adoptivmamma kommer att tagga ner. Klart hon oroar sig för att ni skall råka illa ut!

Hej!

Har ni pratat med er mamma om ert sökande efter er biologiska mor, er kommunikation med henne, era tankar pâ att bjuda henne till Sverige? Annars kan man förstâ om hon känner sig lite sviken och upprörd över att ni, tillsammans med en släking (och inte med henne) har ordnat med en träff... men självklart sâ har ni rätt i att göra det som känns bäst för er, sâ nu till hur ni kan fâ henne att 'lugna ner sig' som du skriver...

Jag tror att er mamma just nu behöver höra att HON är er mamma och alltid kommer att vara det sâ att hon slipper känna sig 'hotad' och rädd för att bli 'utbytt' nu när er bio-mamma dyker upp efter alla dessa âr. Den rädslan finns nog hos mânga adoptivmammor. Prata ocksâ med henne om att det är viktigt för er att fâ kontakt med er bio-mamma. Det behöver inte bli nâgon 'konkurrens' mellan er bio-mamma och er adoptiv-mamma över vem som är er 'riktiga' mamma - de har bâda en plats i era liv och sâ kommer det alltid att vara.

Kanske kan ni ocksâ föresslâ att hon är med och förbereder besöket (om det är ok med er) sâ att hon fâr känna sig delaktig istället för utesluten....?

Lycka till! Kul att ni har lyckats finna era rötter.

Ja, vår adoptionsmamma har alltid vetat att vi undrat över vårt ursprung, och hade en riktig identitets.kris i tonåren både jag och min tvillingsyster.
Vår adoptions-mamma har själv aldrig velat preta med oss om adoptionen, utan det va vår adoptions-pappa som alltid stöttade oss.
Nu har vår bio-mamma blivit bjuden hit, en farbror betalade biljetten åt henn 2mån efter vi kontakt och, och nu fick vi veta att han också komme med sin familj.
Vår adoptions-mamma är helt utomsig av ilska, ho grät och skrek i telefonen, jaha...så nu passar det då hon kommit på fötter efter alla ÅR, hon är en lycksökerska och kommer bara lura Er och ja allt vad man kan tänka sig.
Vår mamma säger sig ha förlorat oss vid ett sjukhusbesök, vi blev inlagda allihop, mamma och vi, hon va jättesjuk och vi också pga undernäring.
Hon va på den tiden mycket fattig och hade inte möjlighet att försörja sig och ge oss ett bra liv, så hon blev lovad att sjukhuset skulle ge oss vård och omsorg medans hon kom på fötter med ekonomi och hälsa.
Men dom adopterade bort oss och borta va vi, hon fick aldrig veta vart vi tog vägen.
Vår adoptions-mamma tror inte på detta.
Vi har hört Chilenare berätta att det va många barn och vuxna som försvann under Pinochetts-regimen och idag har många Chilenare fått upprättelse och ersättning av staten för försvunna släktingar.
Däför tror nu vår adoptons-mamma att hon enbart är ute efter pengar.
Vi tycker det är hemskt att hon misstror henne så, självklart hoppas vi innerligt att det inte ÄR så...men vi vill inte misstäka henne SÅ till den milda grad att vi kommer säga att hon inte är välkommen, vi vill träffa henne och har sett fram emot detta möte i alla år.
Hon kunde utan att vi nämnde något, redogöraför varenda ärr och födelse-märken p våra kroppar och ALLT stämde. Mn syster råkade ut för en olycka och har stora ärr i huvet och på övriga kroppen.
Hon är på pricken lik oss i ansikte och kropp.
Jag är nu så besviken att detta skulle bli såhär, och önskar detta skulle bli en glädjens-sommar, men verkar ju som om det bara är min syster och jag som är glada. KRAM på Er