Pappa fast inte på jorden

Här är ännu en.

Fick en liten Ellen i Maj 2006, alldeles förtidigt.

Bearbetade det genom att skriva om det och datamupp som jag är skrev jag det i form av att konstruera en minnessida.
www.ellensminne.se

Sorgen finns hela tiden med, men är inte längre förlamande som den var i början.

Tack.

Det var ganska...vad ska man säga...hanterbart... just i och med det blev en blanding av känslomässiga ytterligheter: tekniskt kodpillande och att sätta ens sorg på pränt.

Vi var också på träffar där vi pratade med andra i samma situation ,typ Spädbarnsfonden.

Hursomhelst, så för min del så valde jag ganska aktivt och medvetet att dyka ner i sorgen och försöka känna den så mycket det går, dels som ett slags motreaktion mot hur jag är i vanliga fall (inte särskilt känslomässig), dels för att jag inte tror förtränga är särskilt sunt. Belv dessutom ett sätt att erkänna (och inte försöka förneka) det som skett och därmed också erkänna exisitensen av barnet vi faktiskt fick/förlorade.