Pappa fast inte på jorden

Inte så många killar här på FL, tydligen, men skönt o se att några av de som finns pratar om riktiga saker, inte fotboll och xbox.

Jag är inte själv änglapappa utan endast pappa till en fantastisk, levande och 100% frisk tjej.

Några bekanta förlorade sin son förra året, bara 3 veckor gammal och jag läser deras blogg regelbundet. Att förlora sitt barn måste vara det mest sorgsna en människa kan uppleva, så för mig sätter deras blogg livet i perspektiv. Det är svårt att vara arg på min dotter eller tycka att vardagens små missöden spelar någon roll när jag läser om deras kamp för att orka fortsätta leva och hur mycket dom saknar sin lilla son.

Till alla er änglapappor, och -mammor: stå på er, våga prova igen!

Det är väl nästan omöjligt att inte känna dåligt samvete över sådant, men det finns verkligen inte något som heter "för ofta" eller "för sällan". Alla sörjer på SITT vis och har SINA förutsättningar. Vad andra tycker spelar ingen roll, endast DIN EGEN åsikt betyder något. Om du tycker du går lagom ofta, så ÄR det lagom ofta. Om du tycker du går för sällan kanske du ska fundera på om det är DIN åsikt eller hur du uppfattar omvärldens förväntningar på dig.