Forum Intresserad - Adoption
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • extramamma/kontaktperson/familj

    Ons 15 jul 2009 00:09 Läst 9965 gånger Totalt 26 svar
    biolog­iskakl­ockan
    Visa endast
    Ons 15 jul 2009 00:09

    Jag vet inte hur jag ska skriva. Jag vet att man inte får annonsera här. Detta är ingen annons moderatorn. Jag vill bara skriva av mig och berätta om nånting och undra hur folk tänker om det.

    Det finns ju familjehem för barn.
    Och man kan adoptera barn.
    Men what about unga vuxna. Vilsna uppväxta barn som aldrig har fått vara barn.
    Som har haft en jättejobbig barndom med föräldrar som mår för dåligt själva för att inte kunna ge den trygghet å stöd som ett barn behöver, men som också en ung vuxen behöver som aldrig fått det. Jag är 29 år. Och även om jag är vuxen å självklart kan ta hand om mig själv så finns ett stort hål i mig, ett stort behov, en otroligt stor längtan att få tillhöra en familj. Att ha någon el ett hem att komma hem till för sällskap, skratt och dela glädje men också att få dela allt som är så svårt. Jag har inte så jättemånga vänner och de orkar oftast inte med mig för jag mår inte alltid så bra, jag är osäker i relationer å d förstör så mkt för mig. Å jag orkar inte alltid visa upp den glada mask man behöver för att kunna behålla vänner å inte belasta dem. Jag saknar så det som riktiga barn har med sina föräldrar. Att vara omtyckt å lite ompysslad.
    Jag älskar amerikanska dramaserier som handlar om familj el gemenskap. Jag grinar nästan jämt när jag ser det. För det är en så stark längtan i mig att få tillhöra en sån familj.
    Jag har pratat med psykiatrin, soc, kommunen alla men ingen har nåt sånt för vuxna, det finns inte. Kanske skulle det gå att ordna om det fanns familjer som ville ta emot äldre ungdomar men det är alltid små barn de vill ha,.
    Men jag tänker det borde väl finnas nån familj som har plats för ett till barn. El några som har utflyttade barn och inte vill ha småbarn utan ett barn som klarar sig själv å bor hemifrån men som vilket utflyttat barn som helst ändå alltid är välkommet å man har en vuxnare mor å dotter relation med ( å far å dotter)
    Finns det ingen här som skulle vilja ta hand om en ung vuxen? Få ett utflyttat barn som behöver lika mkt kärlek som vilket barn so helst och som har massa kärlek att ge.
    El är det kört för mig och såna som mig. Är vår tid förbi?

  • Ons 15 jul 2009 00:25 #1

    det borde ju finnas... vet inte hur man ska söka rätt på det bara.. det finns ju vuxna med barn som bor hos stödfamiljer eller familjehem eller vad det kallas..
    går det inte o annonsera i tidningen, eller fråga via kyrkan eller socialen om du inte provat där...
    det finns ju trådar om just familjehem osv här, kanske dom vet något..
    jag vet hur du menar, jag har haft en splittrad familj själv, men tack o lov har farmor.. annars skulle jag nog va mer vilsen än va jag är.

  • Ons 15 jul 2009 10:37 #2

    I kommunen där jag bor finns något som kallas "väntjänsten" där kan man som frivillig anmäla sig om man vill hjälpa till att besöka/hjälpa någon medmäniska på olika sätt. Det kan röra sig om att följa någon till affären, ta en fika, bära tvätten till tvättstugan eller vad det nu finns för behov. Som jag förstått det kan man också anmäla om man vill ha besök från väntjänsten. Kanke en sådan variant skulle vara något för dig att starta med?
    Hör av dig till socialen där du bor och fråga vad de har för stöd att erbjuda.

    Ibland finns det någon där man minst anar.

  • Ons 15 jul 2009 10:42 #3

    Kyrkan!!! Var bor du någonstans?

  • biolog­iskakl­ockan
    Visa endast
    Ons 15 jul 2009 13:19 #4

    Jag har frågat en präst i en frikyrka ( bor isthlm) men de fick ingen respons. Kanske borde fråga nånmerstanns. Men det krävs så mkt energi och hopp att orka lämna ut sig så. Men kanske borde försöka ändå.
    Jag söker inte egentligen en vän el kontakperson utan som sagt en familj.

  • StarkM­amma
    Visa endast
    Ons 15 jul 2009 13:21 #5

    Man kan få kontaktperson från soc. En som kommer 1-2 gånger i veckan och man fikar eller bara umgås.
    Ring till soc för här i Skåne finns det i alla fall.

  • Tor 16 jul 2009 00:25 #6

    Jag bor också i Stockholm, inboxa mig om du vill träffas och ta en fika. Jag finns hemma någon vecka till i alla fall.

  • biolog­iskakl­ockan
    Visa endast
    Tor 16 jul 2009 19:25 #7

    jag älskar dramaserier som handlar om kärlek å familj. När jag ser såna serier med familjer där man stöttar varandra och alltid finns där genom sorg å glädje, den gemenskapen, den tryggheten att man alltid har varandra, att även om man bråkar el är olika ibland som är man alltid en del av familjen å är älskad som man är.
    Jag tittar nu på Brothers en sisters. Mamman där. Å vad jag vill ha en sån mamma el få va välkommen i en sån familj med en sån mamma.
    Jag längtar å sörjer så jag gråter ofta.

  • Tor 16 jul 2009 19:32 #8

    biologiskaklockan
    jag tänker massor på dig.
    många och långa kramar
    från fred25

  • biolog­iskakl­ockan
    Visa endast
    Fre 17 jul 2009 10:43 #9

    idag är jag jättedeppig å jätteensam. Orkar inte äta el göra nånting. Orkar inte gå ut även om solen skiner. Jag finner inget roligt i att sitta själv på en filt. blir bara rast lös och uttråkad.
    Jag gillar att ha mskor runtomkring mig, umgås å prata. Blir deppig när jag e ensam för mkt.
    Blir också deppig när man sträcker ut och inser att det inte finns nåt hopp känns det som. Verkar som om min dröm att få bli del i en familj, att nån familj skulle öppna deras hem för mig å kunna tycka om mig är ganska körd. Å jag blir irriterad över att det inte finns hjälp för att man är för gammal.
    Även unga vuxna behöver väl familj å stöd, särskilt om man inte mår så bra psykiskt....
    Idag är en riktigt dålig dag.

  • biolog­iskakl­ockan
    Visa endast
    Fre 17 jul 2009 18:38 #10

    251 klick å bara 5 har svarat. Alla andra ni backa när ni såg att jag var för gammal eller?
    sorgligt...

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll