2:a förlossningen lättare?
Den här sidan puffar även jag för. Kan bara inte tänka mig att föda vaginalt nästa gång! Jag ber verkligen om ursäkt att detta blev så långt men vill att ni ska förstå...
Första förlossningen gick inte bra. Visst, jag slapp tack och lov sugklocka och klipp och lilltjejen mår ju bra. Det tog 52 timmar varav krystvärkarna varade i 2,5 timmar.
När värkarna startade hade jag dem med 2,5 min mellanrum direkt så efter 36 timmar arbetande hemma orkade jag inte mer. Inne på KK hade jag bara öppnat mig 1,5 cm och blev hemskickad! Åkte tillbaka in igen efter ytterliggare 4 timmar och var då öppen 2,5 och fick stanna.
Andades lustgas och stod på knä vilket var bra. När inte lustgasen var tillräcklig längre föreslog BM epidural vilket jag tacksamt godkände. Pga upptagen narkosläkare ringdes en jourläkare in. Han blev stoppad på vägen till ett akutfall och istället för att ringa ytterliggare en på jour väntade man. Detta innebar att jag fick vänta i 2,5 timme innan en narkosläkare kom! Här har jag inget minne bla pga att jag svimmade av - vet ej hur länge.
När epiduralen lagts var det som att vakna upp. För första ggn kunde jag sätta mig upp, dricka och äta lite. I 30min lugnade värkarna ner sig ngt och sedan tog BM hål på hinnorna så att vattnet skulle gå.
En ny BM sattes in och det första hon sa till mig var att hon skulle sätta in värkstimulerande! Hade hon inte överhuvudtaget läst min journal?! Inte heller min förlossningsplan antagligen. Jag sa att vi verkligen behövde den här pausen och att nu när hinnorna var öppnande skulle ju värkarna komma igång igen. Jag fick säga nej FYRA ggr innan hon vände ryggen mot mig och sa kort: - "Jaha, om du inte har fått värkar inom 30 min får du värkstimulerande."
Resten orkar jag bara inte berätta. Jag tillbringade min förlossning med att hela tiden bråka med BM! Jag t.o.m. visualiserade den första BM framför mig för att orka.
När dottern kom (föddes med ansiktet uppåt) skrek hon INTE och näsa och mun var fulla med slem, ända skulle de försöka få henne att suga på mitt bröst! Jag var helt slut och försökte flera omgångar berätta vad jag såg men det var inte förren jag blev riktigt förbannad och skrek åt henne som de tog dottern tillsammans med min sambo och sprang. Det visade sig att lungorna var fulla med vätska.
Sedan medan de försökte få moderkakan att lossna låg jag där och väntade i över en timme på att få se min dotter igen - ingen kom in och sa vad som hände!
Det slutade med att jag fick opereras för att få ut moderkakan. Precis innan jag somnade in kom sambon in med dottern och gjorde ett okej tecken....
NU är jag gravid i tredje månaden och har mardrömmar om förlossningar. VILL INTE FÖDA VAGINALT! Samtidigt ska alla ge en dåligt samvete för att barnet mår bättre om det föds fram naturligt.