Varför anses man här på fl vara en sämre förälder bara för att man har regler?

Hej, va bra att de finns fler som jag... jag har oxå funderat på de där.. ja har sträng och hård uppfostran för ja vill inte ha ungar som löper amokk, e uppkäftiga och inte lyssnar.. och jag har skrivit svar i en del trådar och jag uppfattas nog som en hård mamma som är för sträng.... en del har tom påstått att ja misshandlar mina barn!

Ja tycker inte de e fel med hård uppfostran de har vi nytta av senare....
Stå på dig!

Här är en till som tycker sånt är viktigt.Med facit i hand så har jag iaf lyckats med min tonåring om man lyssnar på vad andra föräldrar och vuxna tycker.Han är social,snäll och omtänksam.Dessutom kan han prata även med vuxna.Än så länge verkar våra yngre följa i samma spår.

Mamma 0406 skrev 2009-07-15 22:22:50 följande:

Word. Fortsätt sätta upp regler för dina barn. Du kan lugnt sitta tillbakalutad och veta att dina barn sköter sig medan de som vägrar sätta upp regler riskerar att få ett helsike med sina barn när dem inte lyssnar och lyder vuxna.
Jag har sett vad fri uppfostran gör med många ungar och jag kan lova att det är INTE bra. Tre av dem, syskon, har allihop suttit i fängelse. En annan familj med 6 (!) barn med fru uppfostran är det sånt oljud, skrik, gap, svartsjuka osv osv osv så det är skitjobbigt att hälsa på där.

Det är väl minst lika mycket en fråga om semantik som en fråga om uppfostran.

Det är uttrycket "lydiga barn" som skiljer oss åt framför allt. Att prata om barn som "lydiga" antyder en hierarki mellan "vuxna" och "barn" som jag menar inte är naturgiven, en syn på barn som lite lägre stående varelser. Barn ska bara lära sig att lyda för att de är barn, oavsett hur idiotiska de vuxna i omgivningen är. Nu kanske ni som använder uttrycket vill invända att så är det inte alls. Men ord förmedlar värderingar, oavsett vad man själv har för intention med vad man säger/skriver.

Vi är nog alla rätt överens om att vi vill att våra barn ska lyssna på oss och respektera oss. Självklart anser vi alla att det är vi vuxna som ska vara ansvariga i alla sammanhang - barn saknar ju erfarenheter, känslomässig mognad, omdöme, empati etc etc, men utvecklas efter hand, i olika takt och i olika utsträckning och hela tiden i samspel med omvärlden. Och om inte vi vuxna "sätter gränser" visar vi åtminstone var "gränserna" går, eller vilket beteende som är OK eller inte (och förhoppningsvis också varför). Att vi sedan har olika uppfattning om vilka beteenden som inte är OK och hur man bäst förmedlar det till sina barn kommer vi nog aldrig ifrån.

Kul att läsa att det finns fler som jag, man känner sig annars ganska ovanlig här på FL.

Supersemlan: Självklart har alla olika uppfattning om vad som är okej och inte. Men jag menade att de flesta här på FL verkar inte tycka att man ska få ha några regler alls, utan man ska låta barnen göra precis vad de vill i princip. Och låter man de inte göra det är man elak och bahandlar barnen som vuxna osv.
Man får ju över huvudtaget inte ens säga ordet nej till sina barn här!
Sen är det klart att det finns mellanting av allt också, det gör det ju alltid, men många verkar vara av den uppfattningen att man ska säga och agera så lite som möjligt. Vilket är helt okej för mig, jag lägger mig inte i hur andra gör, en jag störs av att jag själv ska få skit för att jag inte tillämpar samma sätt att uppfostra mina barn på.

Mamma 0406: Jag delar inte din uppfattning att de flesta på FL tillämpar vad jag tolkar som "fri uppfostran" i ditt inlägg. Som jag uppfattar det finns en glidande skala mellan mer extrema fall av "auktoritativ fostran" och vad man kanske skulle kunna kalla "demokratisk fostran", men jag tror att det snarast är en liten minoritet som tillämpar "inga regler" (eller inga gränser, eller total frihet).

Intressantare att diskutera är ju egentligen hur man tillämpar regler och vad som händer när barnen bryter mot dem. Där tror jag att vi finner verkligt stora olikheter mellan oss alla och en del av oss tycker säkert att en väldigt hård fostran eller inkonsekventa följder är väldigt fel mot barnet. Vilken typ av fostran man väljer beror förstås också på vilken typ av individ man önskar att barnet ska växa upp till och hur man vill att barnet ska kunna navigera i sociala sammanhang.

hej ts.

nej det är INGET fel i att kunna sätta upp regler och efterfölja dom,jag är oxå hård på min älsta dotter (yngsta är för liten än) och jag anser presic som du säger att allt har sin tid,vid bordet äter man ordentligt,i soffan sitter man och i sängen sover man.är det inte så det är?
jag är heldre hård nu och att hon lär sej lyssna än att låta henne göra som hon vill,de kommer bara slå imot mej när hon växer upp.jag anser att vill man underlätta i barnets uppväxt så sätter man regler och rutiner när barnen är små,det är något dom ska veta och lyssna till.hur många gånger har jag inte varit med om föräldrar som inte kan ha pli på sina barn,som får löpa runt fritt å leka rövare,och även med en tillsägning lyssnar dom inte.det var sånt som gjorde att jag visse exekt hur min dotter inte skulle vara.visst hon är 4år och vild i sej själv,men som sagt det är ok,om hon är i lekparken,på upptäcksfärd eller busar i sitt rum.barn måste vara barn JA,MEN!!!det måste finnas gränser och respekt oxå.

Kunde inte sagt det bättre själv!

Då har vi uppfattat det olika då du och jag, eller så har vi läst i olika diskussioner. Men det du skriver, om hur man tillämpar regler är ju samma sak. Många verkar tycka att man inte får ha regler och har man det gör man fel. Skriver någon att "när min son gör si eller så då skickar jag upp honom på rummet". Oj herregud, får hon genast till svar, HUR kan man vara så elak att man skickar upp sitt barn på rummet? Stackars barn! Eller om man säger nej, det är ju nästan förbjudet, att över huvudtaget säga åt sin ettåring när den pillar på något den inte får det är ju förskräckligt! Då ska man istället lyfta undan barnet miljoner gånger och har man tur så fattar den kanske till sist att den inte får vara där. Såna saker är det hela tiden. Så fort någon skriver att hon faktiskt agerar när barnet gör något då får man till svar att det är fel, att barnen måste ju få vara barn och upptäcka osv.
Sen finns det så klart åt det andra hållet med, de som är tvärtom, och är extremt stränga istället. Men överlag tycker jag de flesta här på FL verkar tycka som jag skrev tidigare att man ska lägga sig i så lite som möjligt vad barnen gör.

Jag har vissa regler och ett barn som inte bråkar särskilt. jag känner mig inte ett dugg som en dålig förälder. Varför skulle jag?