IVF i mars del 8

Me to. *vinkar* Ska hoppa in i duschen efter en lång dag på utflykt. Kram alla!

Epa: Tröttheten har gett med sig, så även alla andra "få" symptom jag hade. Just nu känner jag mig inte ett dugg gravid faktiskt, så det har varit riktigt jobbiga veckor.

Jag har alltså gått så och oroat mig här för att jag ingenting känner och inte heller har några symptom. Så har jag funderat på de här Angelsounds som alla pratar om. Vissa säger att det inte är några problem alls, och andra skulle aldrig ta i dem med tång ens. Men till slut så vann oron över logiken och jag beställde en själv. Man kan alltså lyssna på hjärtslag med en doppler för hemmabruk. Har varit så skeptisk och intalat mig själv att det är säkert en skitprodukt och jag kommer inte höra något alls (allt för att inte bli ÄNNU mer nervös om jag inte skulle höra något). Idag kom den på posten.

Att beställa en var det bästa jag gjort. Jag kommer inte att lyssna varken mycket eller länge, men all min oro försvann som en blixt från klar himmel. Helt underbart att höra hjärtljuden direkt. Är i v15+0 idag.

Här kan ni lyssna om ni vill höra hur det låter:
www.familjeliv.se/Hem/annas/video.php?v=7ezs6...

/Anna-helt-utan-symptom-men-med-en-jäkla-massa-hjä rtslag...

Humm.. länken blev nog konstig. Testa denna istället:

http://www.familjeliv.se/Hem/annas/video.php?v=7ezs6m8t

Al: Hur går det för er? Några nya nyheter? Blir det 2009? Har ni fått något mer definitivt besked!? Tänker på er så eftersom vi själva var så nära adoptionsvalet i handling och tanke.

Al: Stort stort grattis! Åh vilka fantastiska nyheter! Förstår din glädje!

Hallo guys!

Jag har haft lite semester och därför inte skrivit på ett tag.

Stabilo: Vilken story! Stort grattis och lycka till på vägen! Det kommer gå finfint nu ska du se!

Frivolten: VISST var det en härlig känsla att få se hjärtslagen sådär! WOW! Vi resonerade precis som Epa, det viktiga är inte om man ska göra testet eller inte. Det är att veta vad man kommer att göra med informationen man får utav testet. Kan det skapa mer oro och kommer man isf göra något åt det? Tål att tänkas på...

Egostatus: Är i vecka 18 (ARTON!!!). Har ännu inte känt några rörelser eller sparkar, men tack vare mitt angelsound jag köpte, så jag kan höra hjärtljud, och min växande mage så är jag helt lugn. Jag tror absolut att allt är precis som det ska vara.

Gjorde något förbjudet (ja det känns faktiskt så). Köpte ett hopfällbart skötbord som jag kikat på en tid. Vi har lite ont om plats så det här kommer att passa perfekt bredvid vattenkranen i tvättstugan (badrummet är alldeles för litet).
http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/20131830

Dessutom passade jag på att köpa en barngrind (på REA) till övervåningen, kanske lite tidigt, men vi har ändå användning för den eftersom vi har två hundar som vi i dagsläget avgränsar med kompostgaller. Så jag slog två flugor på en smäll kan man säga.

Det kändes för övrigt som om magen kom bara på en vecka. Från att jag har sprungit omkring i mina vanliga byxor utan större problem tills det kändes som att jag skulle sprängas. Så jag fick låna ett par mammabyxor av en väninna och vilken skillnad!!! Att jag inte använt mammabyxor tidigare. Så idag var jag på H&M och inhandlade ytterligare lite mammakläder. Superskönt!

RUL nästa torsdag, spännande, spännande!

Kram på er, var i världen ni än befinner er!

Epa: Hahahaha, nej! Klart vi inte ska fälla ihop den mellan varje blöjbyte! Den ska stå uppställd såklart, men ska vara lätt att flytta på om vi behöver komma åt något bakom. Smidigare och lättare än en möbel alltså.

Begagnad barnvag = Ja. Jag förstår ärligt talat inte stressen med att köpa en helt ny. Men jag respekterar att folk tycker olika. Själv tycker jag det är ett rån att lägga ut 9000 pix när man kan få en nästan ny för bara 900 riksdaler...

Skönt att höra att det lugna i din mage resulterade i en lugn individ på utsidan. Vågar man hoppas på samma sak....?

Stabilo: Det är först de sista veckorna som jag har börjat inse att det spelar inte så stor roll vad jag säger eller vad jag gör - jag är gravid ändå. Det känns fortfarande förbjudet att köpa saker förknippat med det här lilla livet, men jag gör det ändå.

Tror jag började känna mig gravid på riktigt nån gång i vecka 16-17 nånting, alldeles nyligen alltså. Ska på RUL nästa fredag så då hoppas jag att vi får se en friskt, aktiv liten person som gör sig redo för världen.

Ogreppbart? Ja, absolut. Det tror jag aldrig går över.

Timoa: Grattis till både förlovning och en grym sommarledighet!

Uppdaterar listan med RUL som närmar sig:

KÄMPAR SOM VÄNTAR:
chipmunk

SPRAYAR

SPRUTAR

ÄP

ET/FET

RUVARE

GRAVIDA
AnnaS: IVF nr 1 - 2 MF, IVF2, Minus. Fet 22 april. +1/5, BF 11/1-10 RUL 14/8-09
Stabilo80: FET nr 2 4.6, BF 22.2.2010 (IVF1 avbröts, IVF/ISCI 2+3 minus, FET 1 avbröts)
Frivolten: FET nr 2 9/6, + 23/6, BF 27/2 2010, VUL SU 30/7, RUL 5/10 (IVF 1 minus, IVF 2 MA, FET 1 minus)

FÖDDA
Glenda Glad: IVF nr 1, +14/4, KS 5/12, Peder, 2780g.
Vreni: IVF nr 4, +8/4, Född 12/12, Lilly-Marie, 3360g & 51 cm
Parvel: IVF nr 1. +9/4, BF 15/12, född 24/12, Elvin, 3290g & 51 cm.
Nettann: inf IVF nr 1, +30/4, BF 1/1-09, född 10/1, Max, 3455 g. & 50 cm.
Timoa: FET nr 1, +8/5, BF 15/1-09, Alexander född 23/1, 3530 g & 53 cm
Epa77: IVF nr 2, +26/6, BF 3/3-09,född 26/1, Märta 2550g & 44cm
Wednesday: IVF nr.1 +3/6 BF 5/2-09, född 8/2 Tila 3565g & 51cm
Sootie: FET nr 1, +9/11, UL 10/2 BF 14/7-09, Aston född 5/7 3220g & 49cm

SUPPORT
Ewfa

EWFAS SUPPORT
AnnaS

ADOPTION
AL72: väntar på barn i från kina, förhoppningsvis i år, 2009

ÄGGDONATION:
Snorkfröken: Står i kö......

Har haft SKITMYCKET att göra på jobbet, typ i flera månader, och först nu börjar jag se ljuset i tunneln. Det kommer väl öka på igen lagom till september börjar, men just nu njuter jag av att jag tog mig igenom skiten. Jag ber om ursäkt om jag inte funnits där och hejat på era första små steg och plus och resor i stora världen.

Frivolten: Låter helt otroligt lyxigt att ha en arbetsgivare som blir såååå glad för att du snart ska bli mammaledig. Skämt å sido. Det är faktiskt få förunnat. De flesta arbetsplatser brukar väl grymta till för det innebär ju att man måste ta in och lära upp någon annan = ökade kostnader. Sen att människan är gjord för att föröka sig och bilda familj, det har ingen tänkt på.

Det känns helt surrealistiskt när ni berättar om era smås framsteg. Att tänka tanken att jag själv är där om en sisådär 20 veckor känns helt sjukt. Det går lixom inte att ta in. Jag blir lite extra rädd när jag läser om ditt halvkaos Sootie, trots att Aston är en snäll bebis. Vad kan man förvänta sig egentligen? *gulp* Det är lite känslan: "VAD I HEL.. HAR VI GETT OSS IN PÅ?"

Det känns också lite konstigt att ha sådana tankar när man kämpat så hårt för något så länge, men men...

Kan också rapportera att jag nu känner Snoppen. Nej, inte SJÄLVA snoppen såklart. Men mannen här hemma har bestämt sig för att börja kalla honom så, så jag får väl stämma in i kör: "Snoppen". Det blir lite konstiga situationer, som på ICA t ex - "Vad tror du Snoppen vill ha till middag?" "Oj, Snoppen rörde på sig." "Ska vi köpa några leksaker till Snoppen?"

Haha, men vi skrattar gott åt vår fullständiga distans till normalt uppförande. Hur som helst så kittlar det lite skönt i kistan och häromkvällen fick jag 10 feta sparkar (nåja) rätt upp i handen när jag låg i sängen och kollade på teve. Kanske ville Snoppen byta kanal. Vad vet jag.

Snoppen är ju i alla fall bättre än Parran (=parasiten) som vi hade innan. *suck*

Ha en underbar dag kära vänner. Kram /A

Frivolten: Att vi dessutom kallar hundarna för Spyan och Kräket säger väl en del om den här familjen...

Lycka till på UL, det kommer gå jättebra! Men visst är väntan nervös och oliiiiiiiiiiiiiidlig som Peter Harrysson hade sagt. Själv tyckte jag inte att v12 var nån magigsk gräns. Tror inte det är så för oss kämpare.

Wednesday: Ja, jag ska nog göra det. Förvänta mig det värsta alltså.. Skönt å ha er erfarna banditer här som kan tala mig tillrätta.

Nu ska jag gå iväg och bli lite arg på en leverantör. Häpp.

Ps. Kinesiska kalendern sa dessutom Flicka. HA!

Just nu kallar han mig mest tjockis...

Nä skämt åsido. Vi är mycket ömma och varma (ungefär som man blir om man slår sig på element). Han heter Lovey och jag heter Honey.

JAG förstår inte var tiden har tagit vägen. Nu känns det som hösten är på intåg och jag sitter här med bulle på magen i vecka 22. Märkligt, märkligt.

Vreni: Välkommen hem till Sverige! Hoppas du stannar!

Ewfa: Jag förstår precis hur du känner. Det är som att vara lite på mellis. Eller i ingemansland. Jag tror inte att jag hade varit kvar själv om det inte tagit sig till slut. Hoppas att du fortsätter kika in dock.

Sootie och Wednesday: Är ni hemma på heltid? Eller tar papporna ut någon ledighet också?

Stabilo och Frivolten: Hur går det för er? Några nya känningar än?

Glenda: Haha, maken skrattade gott när jag berättade om Peders nya favoritord. Man kan ju fundera på var han har fått det ifrån och ja beroende på vad du kommer fram till - så bör du nog frukta för ditt liv...  

Själv är jag lite nervös över att jag har tänkt försöka jobba (för att jag måste) ganska så snabbt inpå. Tänk om det inte funkar som jag tänkt med amning och pumning och ork och kolik och sömnbrist och tio fingrar, tio tår och allt annat som kan gå fel. Gubben tycker bara att jag oroar mig i onödan och känner att vi kunde tagit tvillingar eller trillingar med en gång (precis som om man får välja lixom). Nåja, riktigt SÅ lätt kommer det väl inte att bli att ställa om helt i vardagen, men ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer som honom - bekymmerslös. Han ska i alla fall vara hemma på heltid så länge det behövs och det känns skönt, så jag kommer inte stå där själv med allt.

Näpp, näpp - ha en skön söndag alla!

Epa: Snabbt inpå betyder så snabbt som möjligt. Om det tar 1 vecka eller 2 månader återstår att se. Det beror ju helt på hur jag själv mår men framförallt hur den lilla sparveln kommer att må och fungera och det måste trots allt få vara viktigast.

Just nu känns det som om jag gärna hade varit ledig ett år eller drygt så, men det är praktiskt omöjligt med företag. Ni som är anställda och kan gå på mamma/pappaledighet, njut och ta vara på tiden - Sverige är fantastiskt på det sättet, att man får lov att vara ledig och få betalt (jajaja, summan varierar ju visserligen men ändå).

Vad skönt att höra att allt verkar bra med er tjejer.

Frivolten: Jotack, här är det också bra. Jag får nog säga att graviditeten har varit lätt med mycket få besvär. Visst har jag varit trött, speciellt de första tre månaderna, men ytterst lite illamående och andra besvär. Jag börjar känna av mina höfter, men inte tillräckligt mycket för att gnälla om det.

Namn? Hmmm.. Jo. Hemma hos oss tar gubben det som det kommer men jag vill gärna tänka och planera och förbereda och och och. Så visst, vi har ett par namn - men jag behåller dem nog och suger på dem själv ett tag till.

Muuuuuuuuuuuuuuuuuuuulan: Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam! Ja, jag saknar er i den andra tråden också, men saken är den att jag har inte hunnit med FL riktigt på grund av att jobb och allt annat varit helt fanatiskt jobbigt. Så därför har jag gått ur alla trådar jag var med i, utom denna, där jag med allt för långa mellanrum tittar in och säger hej.

Vad gäller just kämpar-tråden så har jag väl inte "gått ur" den sådär officiellt, men det är lite deppigt i tråden just nu och har varit så ett tag och förutom tidsbristen, så kan jag lixom inte peppa och stötta som jag brukar i den sits jag är i nu utan att det sticker folk i ögonen. Och jag förstår det. Vem vill ha heja-rop av en gravid? Förutom du då...

Men du, den här hösten är din. Så är det bara. Det har jag bestämt.

Näpp, dags att sticka till jobbet. Kram!

Mulan. Jo jag vet, men som sagt - tidsbristen är det största skälet. Pojke. Ja. Kram!

Mulan: Åh vad roligt! Kom tilllllllllbaaaaaaaaaaaaaaaaaka! Jag berättade för maken om ditt fantastiska äggresultat och han tyckte det var jätteroligt. Vi håller alla tummar vi har!

Frivolten: Jodå, vi har allt samsats om namn, vi har några bra förslag, men jag vet inte om det blir något av dem än. Jag känner mig själv, ändrar mig varje sekund, så det kan bli hur som helst.

Glenda: Nja alltså. När jag skriver att jag ska börja jobba igen så menar jag inte på fulltid. Jag har räknat med att sätta av tid (=prioritera ner jobb) för att ha tid för min familj, annars behöver man ju inte skaffa någon över huvudtaget. Just nu skulle jag lätt kunna tänka mig att vara ledig på heltid ett år eller så. Tyvärr så ser ju verkligheten inte alltid ut som drömmen och med tanke på att jag då inte skulle ha något företag kvar, så kommer jag att få kompromissa och ska försöka hålla mig till halvtid plus minus några timmar/dagar här och där. Jag är rätt flexibel i jobbet, så jag kan jobba kväll som natt som dag - och det underlättar ju vid sådana här tillfällen.

Jag har en väldigt stöttande gubbe hemma, så vi får hjälpas åt.

Vad gäller amningen så har jag tänkt att amma så länge det går (förutsatt ATT det går) och då med hjälp av både bröst och pump. Maken får ge med nappflaska när jag inte är hemma och jag får pumpa på jobbet. Haha.

Äh, jag vet inte hur allt ska funka. Jag vill bara kunna ha möjlighet att göra både och av praktiska och ekonomiska skäl. Men just nu så är jag inställd på att det kommer att fungera, ni vet "att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån man ännu inte tagit..." I morgon kanske jag känner annorlunda, men vi ska ge det ett försök i alla fall.

Vad skönt att Peder har flyttat in i ett eget rum. För min svägerska tog det 2 år och många sömnlösa nätter både för hans föräldrar och barnet i fråga. När han var 2 år så testade de att lägga honom ensam i eget rum och det var nog första natten som han sov djupt och länge och vaknade riktigt utvilad.

Kram alla och trevlig helg!

Usch vad nonchig du är Nettann! Det är så man kräks... ;p *skojar*
Trist med knäoperation för dig, hoppas det går bra! Grattis till nya sommarstället!

Sootie: Jag har läst på lite om Medela Swing och det verkar vara en bra pump det där. Jag har varit helt inne på en sk dubbelpump dock, som pumpar från båda brösten samtidigt, kruxet är ju att de är så snordyra. Hur lång tid tog det för dig att pumpa ur ena bröstet med swingen? Låter den mycket? Vad ska du ha för den?

Timoa: Låter som om ni har super-duper-fullt-upp med allt som händer runtomkring er med hus och så. Skoj!

Snorkis: Grattis till bröllopet!

Al: Gud vad roligt att det går framåt med adoptionen! Det är tydligen en upplevelse som inte går att jämföra med något annat! Håller tummarna för att det blir november!

Frivolten: Slog du till på barnvagnen?

Glenda: Haha, från döda till mamma är ett STORT framsteg!! Ta ni till vara på separationsångesten, snart är han tonåring och vill inte veta av dig överhuvudtaget.

Frivolten igen: Jag har alltid räknat från insättningsdagen v2+2 och det stämde inte riktigt på första ultraljudet och på andra ultraljudet var det lite åt andra hållet, men nu efter tredje rutinultraljudet så stämmer det exakt på dagen igen. Så jag tror att de växer lite olika bara.

Ang vagnen och babyskyddet så ja - man kopplar ihop dem med en adapter. Jag vet dock inte om det blir speciellt krångligt. Antar att det är klick och köra iväg som gäller som med i princip allt annat från t ex Emmaljunga eller andra barnvagnstillerkare. Grejen är väl att du får väl bestämma dig för om du ska ta med hela vagnen från början eller bara underredet med adaptern om du t ex ska åka och handla.

Själva var vi inne på begagnat och letade rätt frenetiskt, men det slutade faktiskt med att vi köpte en helt ny (på REA dock, nåt specialerbjudande) Emmaljunga City Cross modell. Så nu funderar jag på om vi ska satsa på deras babyskydd också av samma anledning som du är inne på. Det är som Glenda säger, rätt käckt att bara kunna sätta babyskyddet direkt på vagnen i vissa situationer. Är nöjd med att det blev City Crossen då den är lätt för att vara en normalstor vagn och har de funktioner vi behöver.

Glenda igen: Haha, det är för roligt att han har hittat sin snopp. Jag kommer ihåg när makens ena syskonbarn gjorde det - vilken sensation! Han kunde inte heller sluta pilla och dra.

Ego: Själv mår jag rätt bra förutom att det rycker i mina ben kvällstid. Riktigt irriterande eftersom jag inte kan somna i tid utan måste upp och gå en stund. Vikten ökar stadigt och jag ser nu ut som en stor badboll. Folk undrar när jag ska föda och jag säger: "hmmm host harkel jag är bara i v25" Men morsan var tydligen gigantisk hon också så jag har väl en del att vänta till. Vågar inte väga mig längre, men tippar på att jag lagt på ungefär 10-12 kg. Magen är ENORM.

Det lilla livet inne i magen rör på sig och protesterar vid felaktiga sittpositioner. Nu börjar man bli van vid sparkar och de är såpass tydliga att maken känner dem. Igår fick han en rätt i örat. Myyyyyyys.

Nu är jag riktigt sen, ska duscha och dra till jobbet på 7 min. Hur många tror jag hinner det? Jaja, så ere när man ska ta igen tappad tid på Familjeliv.

Sorry alla jag missat.

Stor kram till er alla!

ewfa: Åh vad jag förstår dig väl. Säger som de andra, du är välkommen in när/om du känner för det. Även jag önskar er all lycka. Stor kram!

Frivolten: Haha, det märks att du är på G. Tänk att man kan ägna så mycket tid och tanke åt barnvagnstyger när man bara några månader tidigare inte ville ha något hellre än ett plus på stickan. Det känns superavlägset och helt tokigt att livet kan svänga så helt och hållet tack vare ett litet besked.

Vi har en resa bakom oss med mycket slit, känslor och tårar så det är inte mer än rätt tycker jag att du ägnar lite mer än 5 min åt tygerna.

Apropå resan, som skiljer sig så mycket från "vanliga" par som lyckas direkt så var vi på vårt första möte med föräldrargruppen förra veckan. 22-24-åringar, som alla lyckats på 1:a försöket och för hälften av deltagarna var det inte ens planerat. Behöver jag säga att vi inte kommer att gå dit igen? Nej, den här resan och erfarenheten har satt för många spår.

Var hos BM igår och mätte magen. 27 cm (!) i vecka 24+2, men hon verkade nöjd och glad. Jag ligger precis i toppkant på kurvan mot vad snittet hamnar, men jag får väl se hur min egen kurva blir senare och jämföra mot den eftersom allas magar faktiskt ÄR olika.

Järnvärdet var lite lågt nu, så nu fick jag order om att börja käka 1 tablett Niferex 100 mg per dag. Kanske inte konstigt att jag känt mig lite tröttare än vanligt.

Jag håller med Frivolten, det är roligt att läsa om alla era små framsteg även om jag inte kommenterar dem så flitigt. Men jag känner lite så här, ni har gjort den här erfarenheten nu och några fördelar ska väl vi eftersläntrare ha? Jag menar, när det väl blir dax att ploppa ut och alla våra frågor (stabilos, frivolten och mina) kommer att attackera er från alla håll, då är det ju perfekt att ni redan sitter inne med alla svaren så vi slipper uppfinna hjulet igen? Haha.

Ha en skön dag mina vänner. Kram!