är inte kär i pappan till mitt väntade barn

Det är poesi du skriver för mina ögon!

Jag är som du med många undantag tex att jag ännu inte vet om jag är gravid. Dessutom har jag inget förhållande med den potentielle fadern. Vi har en sexuell relation då attraktion finns i mängder. Han tycker jag är den mest fantastiska person han mött, friare och mer levande än andra. Och det är jag nog. Jag är ord och språk och musik och flum. Alla färger starka.

Han är jordnära och stabil på gränsen till tråkig. Så okomplicerad och enkel att det blir platt. Jag trodde först han var en tystlåten mystiker men han är helt oreflekterande, i alla fall i ordet. Men han är varm och snäll och snygg. Trygga räkan.

Om jag är gravid kommer jag säkert älska mitt barn, men jag önskar att jag istället blev gravid med den excentriske fotografen från i vintras. Han som hade fötterna på jorden men huvudet i det blå.

Men så tänker jag också på arv och miljö. Min älskare är uppvuxen i en gammaldags arbetarmiljö utan konstnärliga stimuli. Man jobbar liksom, det är det man gör. Och så ställer man mat på bordet till familjen. Kanske hade han varit annorlunda på en annan plats med andra föräldrar. Kanske kommer mitt potentiella barn, trots faderns enkelsträngade DNA i den okonventionella och färgstarka stimulansen som mitt liv ger, växa upp till en härlig person.

Narcissismens högsäte.

Men vad gäller din situation så skulle jag om jag vore du ta det med ro. Vad jag har hört är inte en graviditet rätt tidpunkt att fatta beslut. Heller inte en tid att lyssna för mycket på sina dåliga tankar.

Du kommer älska ungen även om den är platt som en pannkaka och har IQ strax över en räkas nivå. Tror inte det blir något problem med barnet. Om du sen inte fortsätter vara lycklig med din man så är det en annan sak... men inget som jag tror kommer påverka mamma-barn bandet.

Lycka till!