Lite funderingar

Nu har vi bestämt oss för att flytta ihop, efter snart ett år av dejtande och åkande emellan våra respektive hem har vi bestämt att göra ett hem av mig kvinna 41 med 4 heltidshemmavarande barn och han man med två hemmavarande barn med växelvisboende.

Min relation till hans barn är väl okej... han känner mina barn mer än jag känner hans då vi vistats mer hemma hos mig då hans barn varit hos sin mamma.
Jag känner att vi varit mer rädda om hans barn på något sätt men det har ju också blivit så då dom bor varannan vecka.
Jag tycker om hans barn och jag känner att dom tycker om mig.

Däremot har vi inte sagt något ännu utan ska ta det i veckan nu.

Vi har länge funderat på hur vi ska göra men kommit fram till att vi gör det under middagen då alla e samlade och hoppas på respekt och senare acceptans.

Vi tycker båda att vi väntat länge nog och vill leva ihop.

Min blivande sambo har ett tidigare förhållande också med en kvinna han har 4 barn med där jag har lite frågetecken. Dom har en normal relation vad jag kan förstå och deras gemensamma barn är vuxna. Men mitt i alltihopa så ringer min blivande sambos syskon och frågar om han ringt henne? DAH? jag förstår inte... Orkar inte gå in på hela historien men det verkar lite konstigt.

Vad bör jag tänka på? Hur ska vi göra för att detta ska lyckas?

Vi älskar varandra och vill leva ihop men en familj överlever inte bara på kärlek!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-23 12:26
verkligen ingen som har något matnyttigt? det har hänt en del sedan jag skrev det jag skrev

vi har diskussioner i familjen då hand barn gör precis som dom vill... i praktiken äter sover och skiter dom hemma sen e dom borta med kompisar
kommer hem sätter sig vid dukat bord
reser sig utan att hjälpa till
har dom varit och badat släpper dom handdukarna där dom står tar med sig schampoo ställer inte tillbaka
listan kan göras OÄNDLIG
jag accepterar inte detta och har tagit upp frågan till diskussion då detta måste lösas innan vi flyttar ihop
OM VI ENS SKA GÖRA DET
mina barn är vana att hjälpa till
hans har aldrig gjort det

mina e ett och ett halvt tvillingar på snart 5 en 11 åring och hans e 14 och 16

jag är rädd för att jag kommer bli elaka styvmor
men de e väl för fan inte mitt jobb att uppfostra hans barn?
praktiska saker ska man dela på och man hjälper till i ett hem
med hjälpa till menar jag att man kan diska då och då
plocka undan på gemensamma uttrymmen
ha en städdag tillsammans
ja ni vet