Lite funderingar

Jag tror det är superviktigt att man är överrens om vad som ska gälla i familjen och att det gäller ALLA... Annars blir det lätt gnäll och gny och inte minst, kan det leda till att ni vuxa gnabbar på varandra.

Alla måste anpassa sig på något sätt när två hushåll ska bli en familj... och eftersom det verkar som om hans barn blivit lätt "curlade" så är det nog absolut viktigast att din man tar det med sina barn... att "nu blir vi fler i familjen och alla måste hjälpas åt... bla bla bla"...

Sen kommer vi väl inte alltid vara överrens om vad som ska krävas av respektive barn, men A och O är att vara överrens inför barnen.
Jag hade inga barn när jag träffade min man, och jag tog en del knasiga beslut... men han "lät mig hållas" och så tog vi det när vi var ensamma sen... (nu handlar det ju sällan om beslut som är livsomvälvande... att tvinga en tonåring att tömma diskmaskinen gör dom inte till styckmördare, så man behöver inte lösa den tvisten mellan de vuxna direkt och på stående fot liksom... )