Sonens flickvän :(

Jag har en svärmor som gillade mig massor-pussar, kramar och presenter.

Efter två år tvärvände det bara och hon (lång historia kort-ni vet den där frågan om vart julen ska firas?) pressade min svärmor min man att välja-henne eller mig.

Han valde mig. Han valde bort dom.

De har sagt jätteelaka saker om mig.
Men han älskar mig för han känner ju mig.
Han valde bort sina föräldrar. Han menade på att om det HADE tagit slut mellan oss då så hade han aldrig förlåtit sina föräldrar för det. De försökte verkligen få honom att dumpa mig.
Inte göra slut så där fint och vuxet utan menar "dumpa".

Sen -efter att vår dotter dött.. sa jag att det kan vara bra att ha sin familj runt dig/sig, till honom.
De har nu återupptagit kontaken lite, men han säger att han inte känner sina föräldrar längre.

Det är ju hans liv att leva. Hans lycka. Han råkar vara lycklig med mig.

Min svärmor har uppfostrat min man till att bli en egen tänkande person.
Som kan tänka själv och fatta vuxna beslut.

Då idiotförklarar hon ju honom om hon skulle säga att tjejen är dålig? Då säger ju svärmor indirekt att hans beslut är dåligt? Vilket i sig leder till att svärmor har uppfostrat sin son att fatta fel beslut?

Så mitt svar är: Du har uppfostrat din son att bli en bra vuxen. Lite sent nu att tycka att han (indirekt du) har gjort ett dåligt val? (uppfostrat din son "fel").

Därför så måste du verkligen respektera hans väl. Du behöver inte gilla din svärdotter/sons flickvän. Men du ska respektera hans val och därmed visa henne respekt.

Har du försökt lära känna henne?
Om hon inte vill -vad beror det på då?
Har du varit otrevlig en gång så förstår jag det.

Men det är ganska patetiskt att tycka synd om sig själv för att inte gilla sones tjej.
Huvudsaken är väl att din son är lycklig?

Älskar du din son så vill du väl se honom lycklig?

Eller är det viktigare att du är lycklig med hans val av tjej?
I så fall älskar du dig själv mer än vad du älskar din son.
 

Håller med. Det ärt ju elakt. Vill man inte att ens barn ska vara lyckliga??

Vad är det för fel på folk??

Du måste lita på din sons omdöme.

Minns att det är du som har uppfostrat honom.

Du gräver en grop åt dig själv genom att prata med hans vänner om det.

När det kommer fram (sanningen kommer alltid fram till slut) så finns det alltid en risk att han inte vill ha något mer i framtiden med dig att göra.

Finns tyvärr många sådana par i det här landet. Googla får ni se.

Vanligaste scenario:

Svärmor vill att det tar slut mellan sonen och tjej/sambo/hustru.
 
Tar det slut så kommer sonen aldrig förlåta sin mamma.
Eller så tar sonen avstånd från sin mamma för alltid.
Kommer mamman tillbaka är det på nåder.
På hans villkor.

En sådan här situation går ALLTID ut över FRÄMST sonen.
Du gör din son mest illa, inte tjejen. Inte dig.

Tjejen kan alltid lämna, men sonen kommer alltid minnas vad du gjort.

min svärmor är lite som dig.. hon har haft jätte bra kontakt med min killes ex och har det fortfarande.. men inte med mig!

Det känns sårande! Jag tycker inte alls det är kul att hon fortfarande umgås med hans ex osv.. Hon gillar inte mig.. av egentligen ingen anledning.. Jag är kanske lite blyg, men annars är jag alltid glad och trevlig.

Så det kanske är där tån klämmer? Att du har/haft god kontakt med hans ex.. hon kanske känner att du hellre vill att han ska vara tsm med nån av dem!!

"Vill hon inte ha bra kontakt så får dom väl leva sitt liv utan mig."

Har hon sagt att hon inte vill ha en relation med dig?
Eller förusätter du det helt enkelt?

Du verkar vara mer  -

"Jaha, jag har gjort vad jag kan, det får gå som det går.."
Då lägger du ju över HELA ansvaret för en fungerande relation på HENNE och befriar dig själv för hur det blir i slutändan.
Vad praktiskt.

Eller har du valt att tolka det så som att hon är dålig direkt från början?
Jämföra henne med andra flickvänner?
Det är ju bara korkat. Alla är ju olika.

Du verkar inte direkt känna dig ödmjuk och lyssna på de faktiska råd du fått?
Inse att hon kanske har någon fin sida och leta efter den.
Leta efter hennes positiva drag istället för de dåliga?
Det säger ju mer om dig än om henne?

Meh!

Det ÄR att gå bakom ryggen!

Det här är ändå bara den ena partens sida. Du förklarar inte vad du ogillar med henne.
Du har en bild av henne men är den så och hela tiden? Stämmer din bild med verkligheten?

TEX:

En del svärmödrar gillar när svärdottern dansar efter deras pipa och då är det ju inet så populärt med en svärdotter med skinn på näsan.

Är det något sånt det handlar om eller är det bara kemi? Var ärlig mot dig själv nu.
Vad är det för typ av svärdotter du vill ha och jämför du dom med henne och hon passar inet in? Är det därför detta har uppstått?

Näj, det är inet alls så att bara dom som varit i samma sits kan fatta.
Det finns betydligt mer sidor av saken och liknande situationer. Det finns paralleller.
pappas nya fru-mammas nya man syskons parner-relationer.

Det enda som är unikt med det här är att det är den avnligaste orsaken till dålig stämning i en släkt.
Att svärmödrar ogillar sina svärdöttrar är så vanligt.

Ofta kan det även bero på att de är lika. Jättelika-eftersom sonen kan ha valt en tjej som är som hans mor. Då när svärmor ser henne.. så kanske hon med ser sidor hos sig själv som hon inte gillar.

Är det inet en av världens äldsta klychor-att man inet gillar sonens nya?

Jag tänker inet tycka synd om dig. Det ÄR inet synd om dig.
Däremot så tycker jag att du istället kan glädjas att du har en son som har en tjej.
Då måste du ju ändå ha gjort något bra.

Det finns en del män som aldrig haft en kvinna. Det finns singelkillar som är alltid varit singel.
Deras mödrar kan tex ha gjort ett mindre bra jobb.

Jag tycker du ska försöka lära känna henne och försöka se dom sidorna som din son finner attraktiva.

Ge henne en ärlig chans. Det är din son värd.

Vet du att det är en klycha att använda dom orden du använde?

Sur, grinig och lat.

Du glömde nog ordet otacksam?

Om hon är lat så är det inte ditt problem, men om hon är sur och grinig -kan du ta reda på varför?

Vet du? Jag är min mans hustru och jag är inte glad jämt heller.
Jag har haft sex olyckliga gravitditeter.
När jag träffade honom så hade jag tre missfall redan bakom mig.
Jga var inte glad alltid heller. Men jag var artig och trevlig. Vi hade trevligt allihopa när vi umgicks.

Visst blev jag ledsen ibland och de fattade verkligen inte att det var jobbigt att sitta diskutera om vi skulle skaffa barn osv..eller sitta och prata om någons annans bäbis i tre timmar. Nu när min man och jag har föloreat vårt barn-nu fattar hans föräldrar vaaarför.
Nu har det ju även drabbat deras son. Nu är de försiktiga.

Vad jag försöker säga är att kanske har hon haft en jätte-elak svärmor innan?
Kanske har hon fått reda på att hon har cancer?
Hennes mamma kanske är döende?
Har hennes bror dött?

FINNS det en anledning till varför hon inte är glad?
Är hon kanske bara osäker?
Blyg?

Har du möjlighet att skapa en bra stämning?
Kan du ta ansvar för att bli sams och bli hennes vän?

Ni skulle ju alla ha roligt då?
Alla skulle trivas då?
Kan du det?

Vill du förändra läget/situationen?
Då har du en möjlighet.

Bjud henne på fika på stan.
Säg att det skulle vara roligt.
Sen n är ni satt er ner, kan du ju säga:
Jag vill lära känna dig bätte.
Fråga henne vad som gör henne glad?
Vad hon tycker om?
och varför?

Lätt som en plätt.

Men hur ofta är hon där?
En tallrik mer eller mindre? Påverkar hela familjen?
Är det inte litet överdrivet?
Städar ni hemma hos dom?
Åker ni och handlar åt dom?
Ni verkar ju var atillräckligt många ändå som kan hjälpas åt.
Om det bara är en person som inet hjälper till vid middagar..
Har du bett om hjälp någon gång?
Sagt: Hej..vill du hjälpa mig med...
Har du det?

Hon kanske inte känner sig hemma med er?
Hjälper ni till hemma hos dom?

Alla hjälper inte alltid till. men alla brukar ändå dra sitt strå fast på olika sätt.
Är det inet en småsak att gnälla över?
Att en person inte hjälper till.
Kanhända har hon reuatims?
IBS?
Vadsomhelst?

Finns alltid anledningar till varför folk gör som de gör.
Jag tror att folk alltid gör sitt allra bästa alltid efter vilka förutsättningar de har.
Tror inte du?

Klart hon får tycka som hon vill.
Det är självklart.

Det jag säger är at hon har valmöjligheter att försöka förändra läget.
Jag gillar henne. Hon har faktiskt läst allt och hon ÄR trevlig när hon skriver.
På vilket sätt idiotförklarade jag henne?

Jag försökte ge en förklaring och ett annat perspektiv till det hela.

Samtidigt har jag även hört andra gnälla om samma saker.
Ibland gillar man inte folk och man vet faktiskt inte alltid varför.

Dey vanligaste man hör är lat och sur och otacksam.
Jag har hört det så många gånger att jag tror inet det är hela sanningen.
Eller att man ogillar någon bara därför att någon är just lat.
Visst är det tråkigt om någon är sur jämt.
När någon är sur brukar jag kontra med:
Värst vad du är positiv då?
På ett glatt sätt men ändå frågande i tonen.
På ett snällt sätt.

Ibland när folk gnäller så får man ta och sätta det i perspektiv.
Folk svälter, folk dör i cancer..ska man inet vara glada att man har varandra då?
Visst är det väl inget roligt om man inet kommer överens.
Man då brukar jag tänka att jag vill försöka och så fixar jag det.
Ibland så har jag mött sura personer och när jag tagit reda på varför: så har det ALLTID funnits en anledning.
Det är ju ingen som vill vara sur eller ens uppfattas som sur.
Oftast har det visat sig att personen i själva verket varit väldigt ledsen.
Men om man bara säger att någon är sur..
Då gör man det lite enkelt för sig..menar väl..här.
Om man säger om någon är sur så behöver man inte ta reda påå varför-man tycker att peronen ska fatta det själv, men det är ju inte så.

Man lägger ju då faktiskt över hela ansvaret för relationen på någon annan då.
Då behöver man ju inte lösa det eftersom personen är ju så sur eller grinig..eller just ledsen.
Den är dum då vill jag inet försöka..men om man ändå försöker..så om det går bra och man blir sams och löser det. Ja, då har ju alla vunnit?
Men om det inte går-då har man ett rent samvete och vet att man tagit sitt ansvar för relationen. Då har man gjort det och försökt, gjort sitt bästa. Då kan man ge upp.
men först då.

Jga är lite så att "gnäll inte-lös problemet med den berörda personen."
Vilket TS gjorde. Alltså hon bad om råd och perspektiv, hon ville bolla litet.

Jag menade absolut inte att idiotförklara någon.
Ursäkta för det i så fall.

Sen tror jag man måste ge människor en ärlig chans. Visst -ibland är dte nog kanske helt omöjligt, men oftast är det bra mycket enklare än vad man tror.
Anledningen idag till att så många är osams är nog att många kanske är konflikträdda och idag så behöver man inet vara gillad och omtyckt. Men de flesta vill ju vara omtyckta.

Missförstånd är en orsak eller att en person besitter egenskaper som man har dåliga assocciationer till.

Frågan är då: man bollar litet och funderar litet och sen kanske TS tar det hon gillar härifrån och kanske använder det som hon väljer känns bäst för henne.

Som jag sa:
Jag ville bara ge alternativ.

Förlåt dig TS om du tog illa upp.

Det är ingen plikt alls. Klart man får ha en dålig dag. Mna ska förstå och respektera varandra. Klart det ska gå åt båda hållen.
Det ena utesluter inte det andra.

Däremot så vill du väl att din son ska vara lycklig. Tycker du att det är viktigare att du är lycklig med valet av flickvän så är du illa ute.

Och vad gäller vad som är oki eller inte.
Eftersom du är äldst så borde väl du ha ett bättre omdöme och veta bättre och därför kunna hantera det bättre än svärdotter?

Du får tycka vad du vill om henne, men du ska respektera hans val och respektera henne.
Har hon verkligen inga positiva sidor alls?

Sant. mrs Elliot!

Jo, det är en epedemi som går. Googla och kolla hur många träffar du får.

Jag har med svårt att tänka mig att så stor del av befolkningen ska vara så lata.
Förr var det en riktigt dålig egenskap, men idag..så tjänar man bra så behövre man inte lyfta på rumpan..eller fingrarna för att få saker gjorda. Det är bara lyfta luren.

Men däremot är det faktiskt trist med griniga och sura människor, men min erfarenhet är att ingen vill vara sur eller grinig. Kollar man upp sånt så är de oftast mest ledsna av en eller annan orsak.

Som jag sa tidigare så gillade mina svärföräldrar mig fantastiskt bra i två år. Sen var det julafton ni vet--vart den ska firas..och det tog hus i h-vete-sen hatade de mig mer än vad ni kan föreställa er (Jag är 35 och de ville bestämma VAR vi skulle fira julen).

DE SA SAKER SOM:

Jag var egoistisk som ville fira julen med min man, jag var manupulativ och intelligent och hade lurat honom fullständigt.

Jga försökte hindra honom att umgås med hans föräldrar. (Vi var dit en middag eller fler i månaden) Jag försökte hindra honom från att träffa hans vänner (jag brukar fortfarande bjuda in de på middag-OFTA (jag gillar dom och de gillar mig) -jag är utåtriktad och social-gillar att folk omkring mig/oss).

Min man sa upp kontakten med dom. Men efter att vår dotter dog så sattes allt i ett annat perspektiv.Han ville knappt ha den senare tillbaka heller.
Idag träffar jag hans mamma och hon är rar och snäll igen. Vare sig hon gillar mig eller inte så har hon insett att om hon vill ha en relation med sin son...ja, då får hon respektera att jag finns. Så enkelt är det. Min man säger att han inte vill vara med i deras familj mer. Men de får vara med i våran-om de uppför sig respektfullt och snällt. då är de mer än välkommna.
 
Det finns viktigare i livet än att gnälla på lata svärdöttrar. Ge dom en chans. Så som ni skulle velat ha en chans -när ni var svärdöttrar?