Hur blir man en cool flickvän/sambo/fru?

Det är nog bara att jobba hårt på det. Verkligen försöka hitta på saker för dig själv när han är borta.. Planera in god mat som kanske han inte gillar och filmer som han tröttnat på att se.. eller varför inte planera in en tjejmiddag eller liknande. Så hinner du kanske inte tänka så mycket på att han är borta.

Du ska jobba med din egen självkänsla. Boktips: Självkänsla nu. Ger bra och konkreta tips.

Jag håller med om att det nog handlar mycket om din självkänsla och att du behöver hitta på egna aktiviteter (oavsett om han är borta eller hemma!). Så att även du åker bort ibland utan honom. Försök hitta egna fritidsintressen och vänenr som inte är gemensamma.

Hej Ts!

Läste din tråd. Du skriver att du vill vara med honom jämt, att du behöver bekräftelse och trygghet.

Jag känner igen mig till viss del. Jag kallade ofta mitt ex för "min bättre hälft" för jag kände mig både beroende och underlägsen.

JAg tänker att du inte mår så bra. Att läsa boken "självkänsla nu" som det stod här ovan är en jättebra början.
Du behöver bli mer självständig och lära dig att du är bra och har ett värde oavsett vad någon annan gör och tänker. Att vara så beroende av din sambo kan vara riskabelt. Han kan börja känna sig kontrollerad och instängd och då har ni problem.

Ditt liv är inte på nått sätt beroende av honom. Du lever ändå. Fundera över vad det är hos din sambo som framkallar känslan. Kanske är det något du kan hitta hos dig själv djupt inne.

JAg tror att det är så att för att en relation ska fungera så behövs en ömsesidighet. En öppen ärlighet och förtroende. En insikt att man är två helt olika individer som vill dela sitt liv med den andra. Inte måste för att få bekräftelse eller bättre ekonomi eller vad det nu kan vara. Bara en vilja att dela livet i ömsesidig kärlek.

Låter vackert mm visst. Kanske är det svårt, men jag tror att det kan vara så. Att sedan kunna växa själv och som par kräver en ömsesidighet där båda kan lära av varandra. Om då en känner beroende blir det obalans.

Därför är det viktigt för dig att fundera på varför du känner detta beroende. Har du alltid varit beroende av andra. klamrat dig fast. Har det hänt nåt i det förflutna, som barn, i någon annan relaton.???? Du behöver fundera på vad som framkallar denna känsla hos dig. Det sitter i dig. Prata med din sambo och någon kunnit om saken kom du fastnar.

Våga vara du och släpp en massa måste och släpp dina känslor fria. Våga visa din rädsla och din oro.

Du varken behöver eller ska vara cool. Du ska vara DU och inget annat.

Var rädd om dig- det är du värd.

kramar

Kanska kan du besöka en beteendeterapeut och få tips?

Har läst självkänsla boken fleeeeeeeera gånger men inte fan har det hjälpt men jag vet att det är självkänslan som spökar och att det är mkt från barndomen, grät varje gång mina föräldrar skulle lämna mig eller att jag skulle åka nånstans.
Jag har sagt precis vart enda ord,tanke och känsla till min sambo så han vet ju hur det ligger till. Men det som båda två längtar efter är en lösning. Visst fikar jag, äter middag med mina kompisar som är inte hans vänner,jag åker iväg själv och hälsar på släkt och vänner i en annan ort men jag saknar honom så mkt då att ibland blir jag ledsen. Det är ett beroende!
Men sen är det också att han vill gärna vara själv,väldigt ofta och han vill åka själv på semester vilket jag har svårt att greppa för jag är uppvuxen med att man åker på semester tillsammans och gör väldigt mkt saker tillsammans men inte såklart allt.
Då blir det en konflikt.

Det där med beteendeterapeut lät väldigt intressant,har varit i kontakt med kutarorer och psykologer förut men aldrig en beteendeterapeut.

Prova KBT, det finns både självhjälpsböcker (t.ex "Ut ur depression och nedstämdhet med kognitiv beteendeterapi") och terapeuter som är inriktade på den typen av terapi. Tycker inte att du ska haka upp dig på att vara "cool" utan på att MÅ BRA! Lycka till!

Hej TS,

Låter som att du lider av dålig objektkonstants (att saker förblir likadana även om du inte kan "se dom") ? Litar du på att han kommer tillbaka när han åker? Litar du på att hans känslor för dig fortfarande är desamma även om inte du är i rummet?

Börja med att utgå från hur det varit tidigare kanske? Han har ju åkt bort - och kommit tillbaka, eller hur? Då är ju chansen att han gör det nästa gång också relativt stor... Och hur fungerar du själv? Förändras dina känslor för honom när han är borta? Gissar på ett nej där - Utgå från att hans inte gör det heller då.

Försök att sätta fingret på vad du verkligen är rädd för att förlora.

För att saknaden är jobbig i sig är väl det minsta problemet. Egentligen, vad är det som är så farligt med att sakna varandra - det gör det ju bara desto ljuvare när man sedan träffas.

Och det där med att man har olika behov av olika sorters "ensamtid", det är något man får hitta kompromisser på i alla relationer. En variant kan ju vara, att för varje resa han bokar in på egen hand - så bokar ni in en där ni reser (eller gör något annat) tillsammans? Varje par får hitta sin lösning på det dilemmat (för det dilemmat har de flesta par, det är få som har identiska behov till "privatliv"). Att aldrig (!) begränsa sin partners önskningar fungerar sällan när man flätat samman sina liv i en tvåsamhet - däremot är det viktigt att man hittar en nivå där man respekterar de behov som verkligen är viktiga för sin partner.

Ett sista tips: Fejka det.
Prova att spela cool nästa gång han åker. Bit dig i tungan och kontrollera din separationsångest inför honom. Prata med någon annan (eller här på FL) om din oro. Det kan starta en positiv spiral som gör det lättare och lättare för dig när han åker bort.

För även om du initiellt får lite större ångest av dölja din separationsångest - så kommer du märka att du får mindre "sammanlagd" ångest över hela situationen. Du slipper må dåligt över att du gjort honom ledsen (han blir tvärtom säkert gladare) - och slipper oroa dig för att han inte ska stå ut med dina utspel och lämna dig pga det. Istället kan du klappa dig själv på axeln för att du varit cool. Dessa saker gör hela upplevelsen av "separationen" mindre negativ, och du kommer att vara mindre rädd nästa gång, osv osv osv...

Lycka till!

Tycker det låter som det är nåt i det förflutna som du fastnat i. Om Been there skrev. Du måste försöka hitta kärnan till din rädsla.

Kanske är det så att du faktikt blev lämnad när du var liten. Lämnad ensam utan att någon sägt hejdå och utan att veta om och när någon skulle komma tillbaka.

Att din sambo vill resa ensam kan jag förstå.
Det kan vara hans personlighet att få vara själv, men det kan åxå vara ett uttryck för ditt beteende. Eller att ditt beteende förstärker hans vilja att vara själv.
Alla är som sagt olika.

Minns själv när jag gifte mig för en massa år sedan. Innan bröllopet sa jag till min blivande man att jag ville få vara ensam ibland åxå. Hans svar blev: Ja men vi är ju ensam tillsammans. Men det var ju inte så jag menade.
Flöljden blev med åren att jag tycktes inte kunna åka bort när han var hemma och jag kände mig instängd.

Så försök hitta dina svar. Det är tråktigt att inte boken och annat har hjälpt dig. Men det är svårt att överföra saker från en bok till sig själv. JAg har själv prövat. Man är inte helt mottagligt på nåt sätt.

Kom bara ihåg att din känsla. rädslan, oron och vad det nu är är sann. Den är din och du får känna den. Ingen kan säga att det är fel. Känslan är inte fel. Tillåt dig att känna känslan för den är din.
Säg till dig själv. Ok jag är rädd och orolig (eller vad du nu känner), det är ok att jag känner så just nu.

När du accepterat det du känner kan du ta tag i känslan. fundera på om du vill känna så just nu. Vad göra för att slippa den eller släppa den.

Håll inte fast i känslan. konstatera att den finns och att den får vara och gå vidare. Låt inte känslan styra dig. Om du försöker förtränga den blir den starkare. Låt den bara få vara.
Det är svårt men det finns en poäng.

TS: du har varit i kontakt med psykologer säger du. Har det varit längre perioder? Jag tänker att vissa grejer är svåra att lösa på egen hand. Samtalsterapi har varit bra för flera jag känner som testat, men då har de fått gå ett halvår innan det haft effekt.

Om du har med saker i din barndom att göra kanske det kräver mer bearbetning än man kan få av en bok på egen hand. Man kan behöva någon utomståendes blick för att se sambanden.

Terapi är iofs ganska dyrt. Men har du jobb kanske du kan unna dig det?