Surrogatbarn=Kärleksbarn!

Jag hoppas och ber för att den svenska lagen snart kommer att ändras!! Jag önskar INGET mer i världen än att kunna ge min svägarska ett barn!! Att se hennes längtan och veta hur ONT det gör i henne att vara utan. Alla andra vägar har hon tagit... Han är för gammal för att adoptera. Hennes kropp stöter ifrån sig barnen. Stödfamilj javisst men dem barnen försvinner efter ett tag. Jag kan tänka mig att "ge" dem ett barn. Pengar är inget jag är intresserad av jag vill att deras högsta önskan ska bli sann. Att få bli föräldrar!!! TS! Jag hoppas du ska nå ut med ditt budskap. Jag hoppas du kan få igång en debatt, det behövs!! LYCKA TILL!

HAN är för gammal!!! Och nej jag tycker inte att åldern spelar jättestor roll så hennes ålder går jag inte in på närmare. Någonstans mellan 30 och 40.... Jag vet flera som fått barn när dem varit över 40 och dem klarar sig jättefint...

Max åldern i deras kommun är 42 år, Och nej jag tycker INTE att man är för gammal då.... Att sätta en åldersgräns för när man inte längre får bli förälder är absurt.

Jo det var den lättaste lösningen Byta Kommun.... Enligt min åsikt är det absurt!

Jag visste inte ens att det var förbjudet. Trodde att det var självklart att man fick göra så. Har verkligen ingen förståelse för att man inte vill möjligöra för fler barnlösa att kunna få barn. Det borde vara en rättighet för alla.

För att åldersgränsen är 42 år gäller i HELA SVERIGE.

Det är flera länder som tillåter adoption upp till 50 år. I Sverige får du inte medgivande om du är över 42 år, annat än vid väldigt speciella fall. Du kan alltså inte som 43 åring adoptera en 5 åring. Inte heller kan en 30 åring adoptera ifall dennes partner är 45 år. Så är regelrna i Sverige.

Jag är 40 och för mig är det knappast någon vits att göra en utredning. Köerna är såpass långa att jag knappast hinner adoptera innan jag är 43 och förnyat medgivande lär jag inte få (medgivande ska förnyas efter 2 år).

När kom de reglerna? Mina föräldrar var 41 och 42 när jag föddes, men jag blev inte adopterad förens två år senare, dvs. när de var 43 och 44, och vad jag så började deras utredning när de var 40 eftersom de inte ville ha barn tidigare och de fick medgivande året innan de fick klartecken om att jag skulle bli deras.

Jag har fattat det som att det gäller själva medgivandet. Sen tycker jag att dina sista två meningar är väldigt okänsliga. Vad du tror och tycker om mig och min situation är fullkomligt irrelevant. Jag förstår inte varför du överhuvudtaget uttalar sig om mig och min situation (som du inte vet något om).