Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?

TS,

Det är en process som pågått länge. Alltsedan 30-talet har socialisterna i Sverige strävat efter att alla barn ska uppfostras av det offentliga. Det handlar inte om att mammor (eller pappor) inte vill vara hemma med sina barn, det handlar om att de allra flesta inte har någon möjlighet att vara hemma med sina barn en längre tid samt under många decennier fått det itutat i sig att småbarn behöver stimulans av pedagoger.

Det har gjorts jämförelser med andra länder i tråden; vår föräldrapenning framhålls som något extremt bra. Dock bör man ta i beaktning att många andra länder sambeskattar makar samt att man kan göra avdrag för barn.

Ta Tyskland som exempel: sambeskattning av makar om man vill, innebär att slå ihop båda inkomsterna och dela upp dessa på två; skatt och pensionspoäng på respektive pott. Avdrag per barn på mer än 60000 per år för makar; för vår del skulle det innebära avdrag på drygt 120000. Barnbidrag på ca 1700 per barn per månad. Sammantaget innebär det att man utan problem kan välja att ha en förälder hemma eller att båda jobbar halvtid och har barnen hemma.

Ponera att man har en lön på 30000/mån (en heltid eller två deltid) . Efter skatt och barnbidrag (2 barn) har man nästan 31000 att leva för i månaden.

I Sverige skulle samma personer efter skatt ha drygt 24000/mån (en heltid) eller knappt 26000/mån (två deltider) att leva för.

Skillnaden skulle innebära att man kan leva en familj på en normal lön i Tyskland vilket är mycket svårare i Sverige; dels har man mer pengar att röra sig med i Tyskland, dels är priserna är också något lägre i Tyskland.

Varför då? Det går alldeles utmärkt att jobba som kvinna i andra länder, läser du inte i tråden att en del kvinnor går tillbaka till jobbet efter några månader och att andra stannar hemma längre? Är det inte bättre att ha möjligheten att vara hemma med sina egna barn och uppfostra dem själv om man vill? Blir det bättre om barnen får en genuscertifierad och politiskt korrekt uppfostran?

Vilda musen skrev 2009-07-29 09:32:27 följande:

Det är inte alls konstigt att folk resonerar så, det är vad de blivit itutade från barnsben, det är vad deras föräldrar blivit itutade från barnsben. Sen tillkommer de ursäkter man intalar sig själv med på grund av skuldkänslor, bland annat om att barnen ääälskar sitt dagis.

På 70-talet var det en hårdare ton, då ansågs mammor som ville vara hemma med barnen som samhällsparasiter av socialisterna och rödstrumporna. De ansåg att mammor skadade sina barn om de var hemma med dem, det var mycket bättre att det offentliga fick uppfostra barnen via utbildade pedagoger.

Det är just denna diskussion som är så obekväm eftersom den utmanar den sedan många decennier rådande ordningen. Om fler kunde granska dagens situation mer kritiskt och tro på sig själva så skulle många fler barn vara hemma med sina föräldrar en längre tid. Istället blir diskussionen nergraderad till att gälla föräldrapenningen och bästa dagiset.

li bi skrev 2009-07-29 11:36:24 följande:

Det är inte ett smack respektlöst att konstatera fakta; socialisterna har alltsedan 30-talet aktivt arbetat för att barnen ska uppfostras av det offentliga.

Att det sedan finns folk som verkligen vill jobba och satsa på karriären är självklart, dessa kommer också fullt medvetet att lämna sina barn till barnflicka/dagmamma/dagis. Det är inte dessa som blivit indoktrinerade eftersom de i regel har en annan position i samhället.

Hur många finns det som går tillbaka till sina vanliga jobb och harvar vidare för att det är så det ska vara? Hur många är det som verkligen satsar på karriären och vill upp till toppen i näringslivet och av den anledningen väljer att inte stanna hemma?

Vet du hur många föräldrar som sliter sina hår i förtvivlan för att de tvingas lämna sina barn till dagis alldeles för tidigt?

Sen har du faktiskt fel när du skriver att de flesta skulle kunna ha en försörjare; vårt skattesystem är anpassat för att driva ut båda föräldrarna i arbetslivet oavsett om de vill det eller inte. Det är ytterst få som kan överleva med endast en försörjare i familjen. Detta har också varit en medveten socialistisk strävan.

Jag tog upp exemplet Tyskland för att du faktiskt har större valfrihet där än vad du har i Sverige; där kan du stanna hemma med barnen och ha en med normalinkomst som familjeförsörjare. Där kan du lämna dina barn på dagis om du vill, det finns subventioner även där; kostnaden för ett barn 1-3 år gammalt per år hamnar runt ? 1500-2500 (att jämföra med Sveriges ca ? 1500 per år); många delar av landet har kostnadsfri förskola från 3 års ålder.

Du får tycka att det är ett bra system, jag tycker att det är ett dåligt system som inte tar hänsyn till barnens behov. Det är inte bra för en ettåring att vistas heldagar på dagis med 14-18 småbarn i gruppen.

Eller med pappa! Glöm inte bort mig, hemmapappa på deltid!

Hade vi fortfarande haft sambeskattningen kvar så hade dessa kvinnors pensioner varit större.

Unto each his own.

li bi skrev 2009-07-29 15:24:37 följande:

Du kan inte se på en enskild del av systemet isolerat från övriga delar som påverkar föräldraskapet. Självklart måste du även ta med i beräkningen vilket skattetryck ett land har och vad det innebär för möjligheten att välja huruvida man vill vara hemma med barnen eller ha dem på dagis.

Jag håller fortfarande inte med om att de flesta familjer kan leva på en lön baserat på det skattetryck vi har och de kostnader vi har. En genomsnittsinkomst på ca 25000/mån innebär en disponibel inkomst på ca 19000/mån. Efter boendekostnader och hushållskostnader så hamnar du rejält på minus om du inte bakar allt bröd själv och lagar precis all mat från grunden samt är oerhört sparsam med kläder och allt annat, att du inte har bil och cyklar dit du ska, att du inte gör några resor överhuvudtaget (eventuellt cykelsemester och camping i det fria).

Titta på hela bilden istället för att enbart fokusera på föräldrapenningen. Då ligger vi lååångt ner på listan helt plötsligt.