Provade 5-minuters metoden ikväll, tog 40 min. Imorgon??

Varför skaffar man så många barn att den yngsta måste lida för att "vi inte hinner natta henne"?Va fan.Har man inte tagit i beräkning när man skaffade barnet att de kräver tid och uppoffring? Nähä.Sorry TS om jag låter hård.

Men hallå! skärp dig, det är väl upp till henne och det fungerade ju, så vad är problemet! det handlar inte om "att skrika sig till sömns" utan att man lär barnet somna på egen hand! det sista barnet såg när de somnade är också det barnet vill se om det vaknar till under natten, hur skulle du själv känna om någon utan din vetskap flyttat på dig till något helt annat ställe medan du sov eller tex att du somnar bredvid din man som du inte har en aning om inte kommer ligga där då du vaknar, då är det väl FASIKEN mycket bättre att ligga där man skall ligga hela natten och ligga själv. Barnet skriker inte av att det är otryggt utan av att de i så fall är envist och vill bestämma, ett tryggt barn somnar själv efter att ha fått chansen att prova och inte haft en höna till mamma som slitit upp de bara förr att det skärrar i hjärtat när de skriker. Kan ju tillägga att till och med vårat BVC sa att vi skulle tänka på inte söva henne i famnen etc för att natt sömnen då störs! och det rekommenderar även "somna själv metoden"

Inget barn mår bra av att aldrig få någon sammanhängande sömn heller.Dessutom handlar det inte om att gråta sig till sömns. Man går in och lugnar barnet tills det blir lugnt och somnar. 5mm betyder ju inte att barnet skriker konstant tills det helt plötsligt somnar på en sekund......

Nej det gör det faktiskt INTE! om du är en så stark motståndare till metoden antar jag att du inte provat den och har därför inte så mycket att komma med vad det gäller metoden! själv har vi använt den metoden från när lillan slutade ha ont i magen på kvällarna vid ca 3 månader och hon har ALDRIG skrikit sig till sömns (har kört med ca 5 minuter emellan innan jag går in, tittar till och ger nappen)! Det är inte förens nu vid 6 månader hon har börjat protestera när man lägger henne, men hon gallskriker definitivt INTE utan protesterar lite, sen när man varit in ett par gånger och gett nappen så brukar man hör henne ligga och jollra/prata i stället och senare somnar hon! så våran tjej hon jollrar sig till sömns! ;) Har som jag skrev i ett tidigare inlägg bara positiva erfarenheter om metoden, då min mamma använde den till småflickorna och det har ALDRIG haft några problem med sömnen verken då eller nu(7 och 5 år) medan jag som liten fick vaggas, ammas och famnas till sömns haft problem till jag var 12 år, och problemen försvann inte förens mamma flyttade ihop med en ny karl och jag då inte längre kunde sova med henne, efter en vecka boende med den nya karlen var jag trygg i sovandet! de små flickorna skulle ens aldrig komma på tanken att tex sova i mammas och pappas säng på grund av att det är så trygga i sig själva när det skall sova!

det finns andra sätt än att låta sitt barn ligga själv och vara ledset. Jag sov i pass när lillan var mindre. Jag sov när hon sov. Jag anpassade mig. Jag försökte inte anpassa henne till mig.

och det har du någon aning om eller för du var ju säker med då, kanske till och med var du som var min mamma? hur förklarar du att det har funkat så bra med de mindre då? du verkar dessutom vara jäkligt trög, för femtioelfte gången hon skriker sig inte till sömns!

Kommer ihåg ett tillfälle när sonen var liten och bara vägrade att somna på dagen. Han skrek och skrek vad jag än gjorde. Jag bar honom, ammade, vaggade, sjöng. Till slut var jag så trött och förtvivlad att jag bara la ner honom bredvid mig i soffan och satte mig och grät. Efter en halvminut insåg jag till min stora förvåning att han somnat. Antagligen ville han vara ifred och somna UTAN att bli vaggad. Men det hade antagligen varit bättre för anknytningen om jag fortsatt bära omkring på den skrikande sonen samtidigt som jag grät........

Fast det är ju jätteviktigt att mamman är nöjd också, för att ha energi att göra barnet nöjt. Barn känner så väl om mamman inte är tillfreds och blir oroliga av det.

klart hon gjorde! sen verkar du fortfarande inte fatta att hon INTE SKREK SIG TILL SÖMS.ett barn som får kärlek är ett tryggt barn och ett tryggt barn behöver inte varar orolig och skrika på kvällarna utan klarar av att somna själv på grund av inre trygghet!ett otryggt barn är ett barn som ständigt söker närhet, och om du ständigt behöver famna/vagga/amma ditt barn till sömns så tycker jag det lyser igenom klart och tydligt vem som är trygg eller ej!att låta barnet få använda sin egen förmåga att klara av att somna själv är bra, annars tar du ju ifrån dit bar förmågan att vara en egen individ! Inez är så pass trygg att hon klarar av det, sen om ditt/dina barn är är så pass otrygga att du ständigt måste famna det till sömns så tycker jag att det är dina barn det är synd om!

Och för att fylla ut vad Lady Dahmer säger så innebär det här med kortisolöverslaget att barnet senare som vuxen kommer få större problem att hantera stress, för hjärnans kortisolreceptorer har störts av att barnets panikskrik har lämnats oreglerat. I korthet.(Från Sue Gerhardts bok som redogör för den senaste hjärnforskningen, och länkar samman den med personlighetsmässiga variabler. Kärlekens roll heter boken på svenska.)