Vad f-n är fel på hur min sambos reagerar?

Anonym (ARG!) skrev 2009-07-30 12:13:30 följande:

Det han menar blev "förstört" är väl att han lovade att jag skulle få sova men han slamrade så jag vaknade.

Ja, jag har frågat honom varför han reagerar så och hans svar är "-Jag vet inte."

Han blir väldigt lätt aggressiv när något går emot honom. Det kan vara nästan vad som helst. Problemet är att när han gör något som går ut över mig, antingen av misstag som inatt eller via ett medvetet val (trots att han vet att det strider mot vad vi kommit överens om), då reagerrar han med att rikta ilskan mot mig istället för att säga förlåt eller trösta.

Säg till honom att han måste gå en kurs i anger management eller terapi, annars står du inte ut och förhållande kommer inte att hålla. Stå på dig för han behöver uppenbarligen hjälp - kanske han förtränger massa jobbiga saker eller vad som helst - något är det som inte stämmer och HAN måste jobba på det!

Anonym (Annie)

Äldre 30 Jul 12:19

#10

Anonym (ARG!) skrev 2009-07-30 12:18:17 följande:

Ja det är som att se en 9-åring in action.

Det är en så vidrig situation att hamna i jämt, känns så respektlöst! Detta gör att minsta lilla konflikt kan dra ut på flera dagar. Ja, om jag inte väljer att "svälja" vilket känns piss för självkänslan.

Finns du som är på min sambos sida? Som kan förklara eller ge råd hur i he man ska "dyrka" upp detta? Han vägrar gå i parterapi, har testat några gånger.

Det är inte parterapi ni behöver i första hand - han behöver själv gå i terapi!!

Anonym (Annie)

Äldre 30 Jul 12:29

#14

Anonym (ARG!) skrev 2009-07-30 12:24:28 följande:

Utifran sett kan jag ju se att den har relationen inte kommer att halla salange din sambo vagrar terapi. Jag hade satt mig ner med honom och lugnt och stilla forklarat att du orkar inte mer och om ni ska kunna fortsatta forhallandet maste ni ta hjalp utifran. Och sag att du foljer med honom till terapin om han kanner att det kanns battre. Sag att ni tar det steg for steg och se hur det gar. Han behover inte kanna sig instangd eller sa, utan ta det som det kommer, och gor klart for honom att du kommer att finnas dar som stod for honom, hela tiden.

Anonym (Annie)

Äldre 30 Jul 12:37

#17

Anonym skrev 2009-07-30 12:34:41 följande:

Jag tycker faktiskt inte alls att detta är ett mysterium. Han hade lovat dig att du skulle få sova och sedan tappade han något så du vaknade, alltså en olyckshändelse, men hur reagerar du på det? Genom att bli arg och sur för att han väckt dig? Du kräver att han ska komma in och be om ursäkt, varför då? Det var ju en olyckshändelse. Du borde väl kunna tänka att det var det och sedan somna om?Jag tror att han är under ganska mycket press från dig att int göra dig sur och arg, och att han trippar ganska mycket på tå för dig. Om du försöker med att inte bli sur på allt han gör (som går emot det du vill att han ska göra) så kommer han förmodligen också att reagera annorlunda. Du kan inte ändra på honom, men du kan ändra på dig själv. Oftast agerar inte en person i ett vaacum utan deras reaktioner beror på hur de uppfattar världen omkring sig.

Missade du delen om sambons barndom och bakgrund? Det ar ju ratt uppenbart att han har problem som behover losas ellerhur? Visst, TS kan tanka pa sina egna reaktioner ocksa men forhallandet kommer inte att forbattras sa lange sambon haller inne med alla minnen och kanslor och vagrar gora nagot at det.

Anonym (Annie)

Äldre 30 Jul 12:54

#23

Anonym skrev 2009-07-30 12:51:35 följande:

Nej, jag missade inte det. Men jag tillhör inte de som med kvasi-psykologi försöker hitta alla orskar i barndomen. Även om han är påverkad av sin barndom så är det långt mycket troligare att det är något som händer idag som ligger bakom hans beteende. Det kan vara stress, att han är utarbetad, att han reagerar på hur TS är mot honom eller tusen andra orsakar som inte har något att göra med att hans pappa var alkoholist exempelvis.Till TS: Varför gör du inte slut? Om han är ett så stort problem och beteer sig så oacceptabelt, varför är du ihop med honom?Anonym (Annie) skrev 2009-07-30 12:37:01 följande:

Naturligtvis ligger jattemycket av det vi kanner idag i barndomen. Kanslor forsvinner inte. De kan poppa up nar som helst under livet. Har man aldrig tagit itu med de negativa kanslor man hade som barn sa forsvinner de inte bara for det. Dessutom later det ju som att TS man kanske har adhd eller liknande, och det finns hjalp for detta.

Dessutom ar 'lamna honom' ett sa fruktansvart ogenomtankt och naivt svar att jag knappt orkar kommentera det.

Anonym (Annie)

Äldre 30 Jul 13:01

#26

Anonym skrev 2009-07-30 12:58:09 följande:

Ingenstans har jag skrivit att hon ska lämna honom. Jag frågar VARFÖR hon är ihop med honom. Det låter inte som hon vet det själv, och då tycker jag att hon ska försöka tänka på det. Alla förhållanden är inte värda att rädda, speciellt inte om man mår dåligt varje dag i relationen.Sen så tycker jag att det är grovt olämpligt att sitta och ge dignoser på människor man aldrig träffat. Man kan kasta ur sig precis vad som helst och ingen här, inte ens TS, vet om det verkligen är så. Anonym (Annie) skrev 2009-07-30 12:54:05 följande:

Jag har inte kastat ur mig nagon diagnos, jag sager bara att ts sjalv misstanker att sambon har adhd, men det kan lika garna vara nagot annat, eller ingen storning alls. Dock ar hans aggressioner uppenbarligen ett problem sa detta bor tas itu med ellerhur? Och din fraga kanns smatt onodig - om TS inte alskade sin sambo hade hon val struntat i hans aggressioner och gjort slut? Nu bryr hon sig uppenbarligen och vill ha rad pa hur att forbattra relationen. Alla relationer ar inte en dans pa rosor hela tiden - har du inte hort talas om uttrycket att alska varandra i nod och lust?

Anonym (Annie)

Äldre 30 Jul 13:06

#30

Anonym (ARG!) skrev 2009-07-30 13:03:44 följande:

Jag tycker själv, efter att ha haft en jobbig uppväxt att detta inte ska få påverka mitt vuxna liv och har jobbat med det.

I hans fall är det så tydligt att detta ligger kvar som ett ok då han själv om och om igen återkommer till detta, speciellt när han druckit (han har tyvärr ärvt sin fars dåliga förhållande till alkohol till viss del) han börjar ofta gråta och ta upp sin far som jag tycker han idoliserar vilket är destruktivt. Ibland tror jag han på ett sjukt sätt njuter av att kunna säga att han "är sin fars son, ett svart får" osv. Övriga familjen och snart även jag orkar inte mala om allt detta om och om igen. Jag vet inte hur många nätter eller gånger jag suttit och försökt trösta och lirka men han är fast och verkar på sätt och vis gilla det då det är en ursäkt han liksom drar till med så fort det blir jobbigt.

Ja det ar ju det lattaste sattet att handskas med det - att inte grava pa djupet utan att bara anvanda det som ett skydd. Som sagt, jag tror er enda chans ar att han gar i terapi och jag tycker att du ska formedla det till din sambo, pa ett bra satt. Borja utifran dig sjalv, att du orkar inte med detta langre, det kanns tungt och stressande for dig att kanna dig hjalplos infor hans problem och se hur det sakta men sakert forstor ert forhallande. Forsakra honom om att han har dig kvar, och att du kommer stanna vad som an hander i terapin - han ar sakert radd att terapin ska grava upp massa saker och att han kommer forlora allt han har nu.

Anonym (Annie)

Äldre 30 Jul 13:13

#32

Anonym (ARG!) skrev 2009-07-30 13:11:31 följande:

Det är precis de ord jag upprepat om och om igen, han går med på och tycker själv att han kanske borde gå och tala med någon. Men så rinner det bara ut i sanden och jag blir "den som tjatar".

Vi har fastnat i detta och jag vet ej vad göra för att få honom att vakna upp. Det brukar ofta numera tillslut urarta i att jag medvetet säger saker om han far tex för att såra honom bara för att han ska reagarera och vakna. Det låter säkert hemsk men efter sex år börjar min ork sina.

Men, som sagt jag älskar honom och hoppas, annars hade jag lämnat och jag har även gjort det tidigare i vårt förhållande.

Du far inte lata det rinna ut i sanden. Nasta gang han gar med pa det, sa bestall en tid at honom och sag att du foljer med om han vill, att han far bestamma. Sen ser du till att han gar. Och gor han det inte sa far du ha ett allvarligt samtal med honom igen. Slapp inte detta nu. Om du anstranger dig det lilla extra nu kommer det lona sig i langden.

Anonym (Annie)

Äldre 30 Jul 13:14

#33

Anonym (Annie) skrev 2009-07-30 13:13:35 följande:

Anonym (ARG!) skrev 2009-07-30 13:11:31 följande:
Du far inte lata det rinna ut i sanden. Nasta gang han gar med pa det, sa bestall en tid at honom och sag att du foljer med om han vill, att han far bestamma. Sen ser du till att han gar. Och gor han det inte sa far du ha ett allvarligt samtal med honom igen. Slapp inte detta nu. Om du anstranger dig det lilla extra nu kommer det lona sig i langden.

Dessutom far du inte tjata. Bestam tid med honom for att prata ordentligt, gor det till en stor grej. Och tjata INTE pa honom emellanat - ingen tar en tjatare pa allvar eftersom det innebar tomma hot hela tiden.

Vad f-n är fel på hur min sambos reagerar?

INNEHÅLL