Mitt barns halvbror

Jag har 4 halvsyskon och vi kallar varandra för systrar och bröder. Varför skulle vi inte få göra det? Jag skulle ha blivit jättelessen som barn om min styvmamma eller styvpappa nekat oss syskon att räkna oss som syskon och tvingat oss kalla oss för halvsyskon.

Försök att tänka långsiktigt. Såväl som barn så som vuxen är syskon viktiga, vare sig de är hela eller halva. Och vad spelar det för roll för dig om barnen ser varandra som syskon istället för den korrekta termen halvsyskon?

Det är ju tyvärr inte första gången som Mitt i Livet stör sig på sin bonusson. Jag är allvarligt orolig över hur det barnet mår när han är hos er.

Jag har tre yngre systrar. En helsyster och två halvsystrar. Men vi är ändå systrar. Vad spelar det för roll om han säger bror till sin halvbror? De är ju fortfarande bröder...

Jag tycker att du borde gå och prata med en psykolog om alla dina problem och hang-ups som du har kring din bonusson. För din egen skull alltså.

Hade vi pratat om styvsyskon så hade jag hållit med dig. Om killarna hade helt olika mammor OCH pappor. Men nu delar de DNA och blir därmed bröder.

Bror:
? syskon av manligt kön

Är barnet ditt barns syskon? Ja, eftersom de har samma pappa.

Om du inte lyckas bearbeta din hang-up kring detta med halv-syskon så är risken stor att det kommer att gå ut över barnens relation. Så för ditt eget barns skull kan du väl försöka att låta syskonen få utveckla en god och nära relation som de bröder de faktiskt är, eftersom de har en gemensam pappa. Tänk på ditt eget barns bästa mer än du fokuserar på att inte tycka om styvbarnet så kanske det går lättare.

Klart de är bröder! Allt annat är bara strunt. Känner de sig som bröder och delvis delar DNA så är det inte TS sak att komma emellan det, vilket är precis vad man gör genom att påpeka att de "bara" är halvbröder.

Men det är ju tydligt att TS inte är intresserad av bra svar, bara ute efter att provocera så nu lämnar jag tråden!

Jag tror det handlar om att om bonusen får säga bror, så kanske någon tror att båda barnen är TS. Hemska tanke! För inte vill att någon ska tro att hon är mamma till den där avskyvärda lilla pojken?

Detta var det dummaste jag läst på länge..

Nej, du missförstår. Jag frågade vad TS tycker att bonussonen ska kalla sin halv/bror för?
Eftersom hon vill att bonusen ska kalla hennes barn vid namn, så ska han alltså referera till sin bror som min johan i stället för min bror.

men kom igen, de är ju bröder.
har en kusin som inte alls är min kusin eftersom han igentligen är barn till min morbors nya fru men han är min kusin lika mycket som mina andra kusiner...
sen´ska man vara sån så är väl ingen av mina kusiner el min bror inte kusin eftersom jag är adopterad.
det viktigaste är väl hur man känner och känner båda killarna att de är bröder så låt dem vara det.

De ÄR bröder oavsett vad du vill kalla det. Förr ansågs barn med samma mamma som helsyskon och barn med samma pappa som halvsyskon. Sen blev det halv av alltihopa och ja eg är de ju halv, men varför försöka så split mellan bröderna bara för att du inte blev på smällen först med din man?

Men snälla TS, vad är du för människa,som vägrar ditt eget barn att kalla sin bror för just bror. Förstår du inte att den du gör mest illa med dina egoistiska dumheter är ditt eget "biologiska barn", tänk vilken glädje att ha en äldre bror som du inte unnar ditt barn. Undra hur länge din man kommer att stå ut, hoppas att han är stark nog att vihålla att bröderna är bröder - för deras skull

Jag har två bröder. En av dem råkar ha en annan pappa än mig, men det har aldrig ändrat min syn på honom. Han är lika mycket min bror som den brodern som har både samma mamma och pappa som mig.

Mina tre barn har en storasyster. Hon är inte min biologiska dotter, men min mans biologiska dotter. För mig är det självklart att hon är mina barns storasyster, hon är deras syster lika mycket som att de är bröder och syster till varandra. Storasyster säger stolt att mina barn är hennes småsyskon och mina barn är väldigt malliga över sin stora storasyster! Sen att hon inte är min dotter är en helt annan sak, hur jag ser på henne ska inte spela någon roll på hur mina barn eller hon ser på varandra.

Mina barn och deras storasyster har även en bortadopterad bror. Han må bara ha samma mamma som min mans biologiska dotter, men han har samma pappa som mina tre. Även om vi inte känner honom eller vet var han är så är han lika mycket mina barns bror som deras andra syskon.

Jag har en vän som jag växt upp med, vi spenderade stor del av vår barndom ihop. Hon är fyra år yngre än mig och vi har kallat varandra systrar sedan vi var små trots att vi inte har några som helst biologiska band. Vi är systrar i hjärtat och hon står mig lika kär som mina bröder.

Om barnen ser sig som bröder eller systrar så är det vad de är. Vad de som finns omkring dem anser om det spelar faktiskt ingen roll vad det gäller det.

Det är min åsikt.