Mitt barns halvbror
Mittilvet skrev 2009-08-02 16:19:58 följande:
...kallar mitt barn "brorsan" och det har börjat störa mig rejält nu.Visst, de är halvbröder men inte bröder, det är en jäkla skillnad anser jag.Jag är defenitivt inte släkt med det barnet och dessutom är han bara hos sin far halvtid, kan det blir mer uppenbart halvt än så?Nej.Har talat med sambon om detta och vi är oense, vet inte riktigt hur vi ska få flyt i det hela. Om det händer då och då gör det ingenting, men inte hela tiden och jag har sagt (till pappan) att det går jättebra att kalla det gemensamma barnet för sitt namn istället för att hela tiden själv säga och uppmutra hans barn sedan innan att säga "brorsan". Han vill använda "brorsan" lika mycket som jag inte vill det så vi har fastnat på något sätt.Och NEJ, jag kommer inte ändra min uppfattning gällande vem som är vad och jag kommer INTE låtsas. De är inte bröder, det är hur enkelt som helst.De är halvbröder, det är en jäkla skillnad.Sambon gick i taket när jag nämnde det, han har själv en värdering i att "halvbror" är negativt och oäkta.Men det är hans värdering, för mig är det fakta och jag anser att nu är det upp till min sambo att förmedla till sitt barn sedan innan att det är okej att ha en halvbror, det är inte något straff som han och folk i allmänhet verkar vilja få det till.Varför är det så tabu att folk är det de är, varför sätter man press på folk att de ska låtsas vara något de inte är?Jag har inte fått någon som helst press på mig om att kalla dessa personer för mina syskon utan det känns helt naturligt för mig, det kanske gör det för ditt barn också. Jag skulle inte orka håll på och gå runt och presentera mina syskon som det här mitt biologiska syskon, det här är mina två styvsyskon och det här är killen jag och sysran vuxit upp med som syskon fast han är inte ens ingift eller nånting.
Varför är det så viktigt för dig att din son just ska anamma DINA tankar och känslor och inte sin fars tankar och känslor? Skulle du föredra att barnen avskydde varandra? (det var situationen mellan mig och mina två yngre styvsyskon som jag inte räknar som riktiga syskon ännu eftersom vi inte har någon bra relation. Under fem års tid så sa vi tre inte ett ord till varandra (jag och mammas killes två barn) gissa om våra föräldrar led av det.