Våran 8 månaders är som förbytt!!

Om någon känner igen det? Praktiskt taget alla föräldrar måste känna igen det...
Alla barn kommer in i såna perioder. Min son gick från att vara världens lättsammaste unge till att bli ett monster under några veckor.

Tiden omkring 8 månader kallas för Separationsfasen. Vanligt är att babyn blir mammig (och framförallt livrädd att hon ska försvinna utom synhåll), rädd för främmande människor och halvvägs slutar sova.
För att förenkla den här tiden kan man ha barnet sovande tillsammans med föräldrarna och undvika barnvakt. Försöker man "träna bort" ängsligheten, så brukar den bli värre. Annars går den över av sig självt på 4-6 veckor.

jo våran dotter är också så. hon vill bli buren ofta annars blir hon arg.

hahaha...hade precis gått igenom en sån fas...fy...det var det värsta fasen sen vi fick lillan. hon vägrade sova...ville bli buren...åt mindre...jättejobbigt...men nu verkar hon har blivit sitt gamla och snälla jag....

så...håll ut...det går över

Ett litet lästips:

www.barnsidan.se/cldoc/71.htm

OBS! Scrolla ner på sidan, det finns mer att läsa trots att det inte ser ut så.

Vår son är 8mån nu också och man märker att han vill ha mycket närhet och är rätt mammig. Om jag sitter vid köksbordet kommer han bara, ställer sig upp och sliter i mina byxben och gnäller.

Jag har löst det som så att jag lägger mig på en filt mitt på golvet (ungefär där han brukar leka med sina saker) och ligger där och läser tidning, löser korsord eller liknande. Då och då (ganska ofta) kommer han krypande och "kramar mig", smakar på mig eller bara kryper över mig och ner på andra sidan, som för att kolla vart han har mig. Men han verkar iaf vara nöjd med detta för sen kryper han vidare, leker en stund, ställer sig mot saker, utforskar osv, för att med jämna mellanrum "titta till mig" och mjukas lite.

Jag trivs fint på golvet så för oss funkar det bra. Får dock inte så mycket gjort men men...

Jag känner igen mig! Min snälla lättskötta dotter har blivit oigenkännlig. Hon krånglar med maten, sömnen går änsålänge rätt bra, men hon vill inget. Vill inte sitta, vill inte stå, vill inte vara nära och vill inte vara på golvet. Blir tokig på henne. Hon får riktiga raseriutbrott också ibland, som jag inte alls förstår vart de kommer från. Gör era barn så att de kastar sig baklänges, och glider ur famnen? Kan inte göra något med henne ibland för hon bara slänger sig och slingrar sig. Hoppas denna period snart är över, orkar inte så mycket mer.

lugn bara lugn. våran dotter är precis lika dan. har hållt på säkert 1 månad. börjar bli bättre. men omöjligt när hon ska sova. hon dricker ca 220 ml välling. vaknar efter 30 minuter. inget annat funkar än amma lite. hon måste tydligen ha den där snutt stunden ändå=) Hon vill inte leka själv. sitter jag med är det jätte bra. så fort jag lämnar rummet börjar hon tjoa och ropa.

Man måste bara härda ut=)

Tack och lov är våran lille ur den fasen, tog två veckor. Hon var oxå som förbytt, min lilla snälla tjej gick nästan inte att känna igen.Grät bara jag sätte ner henne på golvet, sov dåligt och hade svårt att somna in. De veckorna lärde hon sig krypa, ställa sig upp mot möbler och krypa upp i små trappor. Tror det är mycket pågång i de små vid denna tid så härda ut det är bara en fas det går över. :)

min son är ca 7½ månad och har varit likadan som du beskriver i ett par veckor.. Förklaringen jag har fått är seperationsfas.. Han är ledsen när han vet att jag är i närheten.. jag hade barnvakt för en vecka sedan och då hade han varit jätte mysig och glad hela tiden.. Men så fort jag kom dit så sträckte han på armarna mot mig och blev galen om jag inte bar omkring på honom.. nätterna har blivit aningen mer sömnlösa också.. Så hoppas detta inte håller i sig allt för länge :P

skönt att läsa att vi e fler som går igenom detta nu---puuuh bara att hålla ut å försöka stötta å peppa varann!!!

Här är en till! Vår dotter är 7 1/2 månad och från att ha varit världens lättsammaste har hon nu blivit otroooligt svårsövd på dagarna, man ser att hon är jättetrött men ändå ligger hon i sängen och bökar och gnäller hur längesom helst! När hon tillslut somnar sover hon typ en halvtimme... Blir tokig!!!

Samma sak med maten, från att ha varit världens matvrak som huggit efter skeden så måste man nu lura och lirka in skeden... Och ingen mat duger... Suck!!!

Vad har ni för tips och knep för att få den här perioden att funka för er och framför allt för dom små?

Tummelisa hade ju ett bra tips, att ligga på golvet med sonen. Ska testa på en gång!

Vår dotter som nyss blivit 8 månader är som ni beskriver det: helt ombytt! Hon har varit jättelätt att ha med och göra. Nu är hon gnällig och vill inte äta särskilt bra. Så fort vi försvinner ur hennes synfält blir hon lessen. Och jag ler åt det - för jag vet att det är helt normal. Det gör att jag inte är orolig för henne. Hon följer den normala utvecklingen. Så det är att härda ut och njuta av det.

Hon håller väl också på att få sina första tänder också, vi har väntat så länge på dom där små risgrynen.... ;)

Inatt tyckte lillan att det var en superbra idé att vara vaken i 2 timmar! Jag provade allt för att få henne att somna om, ammade, vyssjade, buffade lätt i rumpan, hon fick ligga brevid mig, hon fick ligga mellan oss... men inget funkade! Men tillslut somnade hon i sin säng... puh!
Men jag märkte på henne att hon var nöjdare när hon fick ligga nära mig, så det är definitivt separationsfas!