Man beklagar inte "sorgen"

Ja, men också felaktigt. Och faktiskt ganska otrevligt om man tänker efter. Om något tråkigt har hänt beklagar man alltså att den andra personen känner sig ledsen.

På DN är de inte direkt överens om vad som ska sägas. Magdalena Ribbing, expert på hyfs och etikett, menar att man beklagar förlust och inte sorg. Hittar inte just den fråga på sajten så jag kan tyvärr inte länka.

Giftgrodan: vad exakt är det du har klistrat in i ditt inlägg?

Maggis: För mig betyder "jag beklagar sorgen" att någon tycker att det är synd att man ÄR ledsen. Inte att det hänt något som GJORT en ledsen. Alltså att man beklagar reaktionen istället för orsaken.

Giftgrodan, jo jag har läst krönikan. Den är också länkad högre upp i tråden. Men jag håller inte med. Står på Ribbings sida i denna fråga.

Så det känns inte alls konstigt att man egentligen säger "Jag är ledsen över att du är ledsen" eller "Vad tråkigt att du är ledsen" i en situation där det är högst rimligt att man är ledsen och kanske till och med mår bra i längden av att sörja?

Ja, det är tråkigt att ledsamma saker händer - men det är inte ledsamt att folk blir ledsna.

Intressant tycker jag. Att säga att man beklagar sorgen istället för förlusten/det som inträffat kanske känns mindre ... privat?

Är inget att haka upp sig på tycker jag.
[/citat]

Nä, vad gör det om hundra år. Men nu har jag tråkigt på jobbet och har i flera dagar stört mig på alla som beklagar sorgen i olika trådar :)

Måste säga att jag är sjukt förvånad över att ingen håller med mig. Det är helt okej att det är så, men jag trodde verkligen inte att jag var ensam om att tänka så här.

bara lilla jag skrev 2009-08-06 14:44:26 följande:

Enligt Nationalencyklopedin betyder beklaga faktiskt just "uttrycka ledsnad eller olust över" något. Så jo, det tycker jag att jag kan.

Sen om du tycker det här är en fjantig diskussion måste du ju inte vara med, det är helt valfritt :)Jag skulle verkligen tänka tvärtom. Jag beklagar att en person dött, men jag beklagar inte att någon är ledsen för det tycker jag är en helt naturlig följd av dödsfall. Tycker det är bra att lägga till frågan om du kan hjälpa till med något. En annan variant skulle kunna vara "jag sörjer med dig". Också väldigt personligt. Men kanske lite för högtidligt?