Man beklagar inte "sorgen"

Varför är det otrevligt att beklaga att någon är ledsen? Att något tråkigt hänt som gjort personen ledsen (för det är ju faktiskt det man i förlängningen beklagar). Det är dessutom ett vedertaget begrepp  och jag ser varken det felaktiga eller otrevliga i det.

Nej, det känns inte alls konstigt. Äkta medkänsla skiner alltid igenom och det tror jag är betydligt viktigare än ordagrant vad som sägs.

Sedan så vill jag tillägga att det inte så sällan har betydelse vad man har för relation till varandra och hur "privat" personen ifråga är. Det har förmodligen en del med hur man formulerar sig att göra. Åtminstone för mig.

Så är det inte för mig. Varför ska jag beklaga reaktionen? Det är ju orsaken till reaktionen jag beklagar och det tror jag faktiskt att de flesta både uppfattar det och menar det som.

Nej, där håller jag inte med dig. Sorg är en naturlig känsla som man känner när något hänt. Varför ska man beklaga en naturlig känsla? Man beklagar väl orsaken till känslan? Det gör åtminstone jag. Utan orsaken hade ju inte känslan infunnit sig.

Visst kan man det men nu tror jag du går in för att missförstå vad jag menar. Jag drar ett exempel:

Jag förlorade nära vänner i en bilolycka för ett år sedan och det framkallade en oerhörd sorg hos mig och andra kring dem. När folk beklagade sorgen så hade det känts mycket märkligt om de hade beklagat att jag var ledsen (alltså min högst naturliga känsla) istället för att beklaga att jag sörjde mina vänner. Det var ju deras dödsfall som var den direkta orsaken till min sorg och också det som var beklagansvärt. Inte att jag var ledsen. Förstår du?

Att det finns människor som inte sörjer ett missfall eller vad det nu kan vara hör knappast hit. Sörjer man inte en händelse så finns det inte heller något att beklaga.

Jo, och det är ju dödsfallet man är sorgsen över. Jag tror att vi tänker lika men uttrycker det olika. För nu blev det så rörigt att jag knappt vet hur jag tänker själv längre.

Jag skulle snarare säga att det har med känslan för personen som dör, att göra. Eller om omständigheterna runt dödsfallet rör vid en.

Men varför i hela friden vrider du till allt? Hur tänker du nu?
Jag menar naturligtvis att man sörjer någon man älskar/tycker om medan ett random dödsfall inte väcker den känslan. eller att man kan känna sig sorgsen om omständigheterna kring ett dödsfall rör vid en; som när så många dog i tsunamin eller om ett litet barn blir mördat. Till exempel. Jisses.