FÖRSÖKER vi bli gravida? del3.

Skickade meddelande till tre personer och blev sedan blockad för spam. Så de andra fick vänta.

Och nu är det bar aför oss att vänta och se.

I natt drömde jag första scary drömmen om bebisen! Eller ja, idag, har faktiskt sovit mellan elva och nu om jag ska vara ärlig, dygnet blev lite knasigt....never me mind.

Var med parasitens bästa kompis mamma (alltså en god vän till mig) och skulle på toaletten...av någon anledning följde hon mig dit och på vägen så bara sprutade det ur mig. Sa att jag INTE hade kissat, så det måste varit vattnet som gått. Bad henne ringa barnmorskan, för vi är ju trots allt bara i vecka 30 och...om vattnet går utan att något värkarbete satt igång är det ju inte en ultimat situation.
Vi kom i alla fall in på BB, fick ett eget rum och sköterskan ultraljudade min mage. Vi såg en liten pojke där inne som mådde så bra så bra.
Min man var där, men sen försvann han. Jag skulle sova lite för de skulle inte göra något ändå just där och då. Jag trodde att de skulle kejsarsnitta och hela den biten, men det verkade som de skulle försöka avvakta några veckor och se vad som hände. Hum?

När jag låg där i alla fall så skulle jag vända mig i sängen och märkte att benet inte följde med. Tittade ner på högerbenet och det började bli helt blått. Det började med blodådorna och växte sen utåt så det var blå hud. Det det blev även helt avslappnat och sladdrigt och allmänt...otrevligt.
Kände hur samma sak började hända med magen och blev livrädd så fick tag på larmknappen och det kom dit en läkare. Berättade vad som hände med benet och sa att jag var orolig för bebisen och han satt vid sidan av sängen och skrev och sa "du menar så HÄR!" och så blev hans vänsterarm som han höll i en skum pose också sådär blå och hela hans ansikte började blåna ihop.

Så jag lyckades ta mig ur sängen och ringa till min man och sen gick drömmen över till något annat.

Bebis bebis, 75 dagar kvar. Använd dem omsorgsfullt!

Blev avstängd i två timmar, så det löste sig.

Har skickat till dig, Florence, Stubin, EMTD, Gojtan och Intenzo.

Drömmar kan vara ganska livliga under graviditeten. Tydligen drömmer man "samma" under trimester 1, 2 och 3, samma återkommande teman för alla gravida liksom. Jag har inte drömt så mycket, det här är som sagt en av de första riktiga bilderna.
Många drömmer om ultraljuden, att de liksom plockar ut bebisen för att titta altt allt är okej och sen ska trycka in den samma väg igen. Massa sånt trams haha.

Drömmar kan vara ganska livliga annars också. Mord minsann?

Haha... Ska man komma in för varje sammandragning orsakad av stress så skulle man ju inte göra något annat. Några andra sammandragningar har jag inte känt av i alla fall... Galet.

Blev bara avstängd för att skriva i gästböcker, forum och mail.
Men mig gjorde det inget för hänger ju inte så mycket på fl längre liksom. La mig och sov ett par timmar istället och åtgärdade resten av mailen sen...och ändrade lite om i meningarna så att det inte blev flera likadana mail...Det gick bra.

Nu ska jag sova.
Jag försöker uppfostra min man i hur man behandlar en gravid trött fru.
Visst borde jag få lite uppmärksamhet och ompyssling liksom. Men han glömmer bort mig och kommer han hem och är trött eller har ont så "förväntar" han sig få massage och sånt där. Jag då? Jag som går och är trött och har ont varje dag och aldrig får massage trots löften om det... Så tycker jag inte man gör. Så nu sätter jag hårt mot hårt.
Han är snäll och rar och omtänksam, han bara glömmer bort att visa det ibland liksom.

Min graviditet är inte som någon annan jag läser. Fascinerar mig otroligt. Den är så snäll och rar, precis som mensen alltid varit snäll och omtänksam. Så kan jag vänta mig en snäll och beskedlig bebis eller får jag ta igen allt skit då?

Mensen har ofta varit fyra-fem dagar sammanlagt där bara dag två och tre varit väldigt blodig och otroligt sällan har jag känt mensvärk, bara pulserande blodfyllt underliv så att säga. En ipren per cykel max och ingen PMS att tala om.

Graviditeten har ju också varit snäll. Inget illamående och sånt där. Måttligt ont i ryggen men säkert mer gravid+jobb än bara gravidrelaterat. Lite svullna fötter ibland från vecka 27 typ, men inte som besvärar.
Annars bara lite extra hungrig, kissnödig, trött och sånt där som är ganska logiskt när kroppen hela tiden förändrar sig och genomgår påfrestningar. Lite humörpeakar men inte heller det något speciellt, och maten har fungerat rakt igenom. Lite osugen på somligt i första trimestern men annars inte speciellt sugen/osugen på något alls.
Nu i vecka 30 börjar jag få lite uppstötningar ibland, men det är i princip bara luft och inget som jag märker efter att jag svalt en gång. Har fått en smärtsam sammandragning när jag bakade, lagade mat, tvättade fönster och bytte persienner på samma gång. Annars har sammandragningarna kommit som ett brev på posten nu sen vecka 30 började. Har väl haft en i timman idag, men inte heller det något som stör utan mest något som är. Lite molvärk i kombination med sammandragningarna men inget oroväckande.
Börjar få lite kramkänningar i vaderna, haft till och från senaste månaderna, men aldrig fått kramp och även om det tilltagit så försvinner det om jag bara använder benen lite.

Så hur blir förlossningen?
En latensfas som jag inte märker, i aktiva fasen när smärtan börjar och mamma två timmar senare?
Eller en latensfas utan dess like, pågår i tre dygn, åker till BB och blir hemskickad gång på gång och när den aktiva fasen väl börjar så är tröttheten så bedövande att det krävs både värkstimulerande och epidural för att det hela ska vara överstökat 40 timmar senare?
Eller komplikationer, prematurvarningar, kejsarsnitt, kuvös och sondmatning?

Och vad blir det för skitunge som kommer ut liksom? Jag var snäll, sov hela natten tidigt och bara gnällde lite om jag var hungrig eller våt. Men det finns ju kolikbarn som bara ska bäras precis hela tiden och vars föräldrar i princip måste tjacka första året för att ha en chans.

Ja jösses. 74 dagar kvar. Att läsa böcker om förlossningen sätter igång skumma tankar!

Ska du skriva förlossningbrev och sånt där? Först tänkte jag att "äsch, det är min första gång och de på sjukhuset kan ju sånt där så de måste ju veta bättre än jag", men ju mer jag läser om diverse desto mer inser jag att det nog är värt.
Någon epidural eller värkstimulerande dropp vill jag liksom inte ha, om det inte verkligen behövs, till exempel. Och ligga i gynposition eller på rygg över huvudet taget känns inte heller speciellt logiskt, när man kan stå på knä eller vara upprätt på diverse sätt... Så det är nog lika bra att skriva ner ett par saker på ett papper och leverera när vi kommer dit, bara så man vet att man kan få saker någorlunda åt det hållet man vill. Behövs det så blir det ju som det blir ändå, men kan man påverka så kan man kanske.
Har en TENS hemma...den kan så mycket mer än att tensa, men den kan tensa också...Så det, akupunktur och bada är väl första steget. Kan helt klart tänka mig lustgas också, men just sån där ryggmärgsbedövning låter otroligt otrevligt. Det är en sak att inte ha KONTROLL men jag skulle nog gärna vilja ha KOLL ändå...
Men som du säger, man vet inte förrän man är där, det kan gå på så många olika sätt. Men visst är det lite läskigt att det börjar närma sig, det SKULLE kunna sätta igång när som helst nu, fast det mer än gärna får vänta tio veckor till...

Jag tycker att parasiten rör sig så mycket mindre nu för tiden. Vet inte om det är för att det blir trängre, några direkta SPARKAR har jag ändå aldrig fått...mest bara lite buffande, lite sträcka på sig och lite vändningar och sådär. Men ändå. BM har noga präntat in i mig att vara observant och om det minskar eller slutar så ska man ringa för även om det i de flesta fall inte är något så KAN det vara näringsbrist och något sånt vill jag ju inte veta av liksom. Är det BM man försöker ringa, eller förlossningen?

Haha, nevermind that. En skål jordgubbar gjorde susen.

Inte då. Du räknas som trimester tre, höggravid är inte alls samma sak.
Det kanske står så på diverse ställen och sådär, men det står så mycket dumt.
Höggravid är du när du känner dig höggravid, det är min bestämda åsikt.

Jo, men precis, det som sker det sker. Oavsett hur ont det gör så kommer jag inte VILJA bedövas med smärtstillande. Jag kommer inte vilja att inte känna något, bara se värkar på en kurva, ha någon som berättar att jag måste kissa och hur mycket jag måste ta i.
Jag kanske väljer det framför smärtan ändå, men epidural och sånt där läskigt är inget jag vill.

Nu ska jag göra ett ryck och se om jag kan få ordning på FLdagar och sån där skit. Kanske försöka boka in en tid på fsk så de kan få förklara för mig, skicka in min överklagan för HP och såna där saker. Känns som om det är hög tid att sätta igång så det blir något gjort.

Ska gå på måndag EMTD, men har inte hört något positivt om det. Har däremot suttit och räknat lite på fsks hemsida med e-legetimation, men...har ingen direkt koll på hur mycket lön min käre man kommer få ut i det närmaste för han har inte jobbat fulla månader, så...måste nog i alla lägen ta ut 7 heldagar första månaderna tills vi ser att det går runt, spara överskottet (hahahahaha!!!) och sen minska dagarna. Om han inte får ett jetset-jobb så jag slipper ta ut några dagar alls.

Föräldrapengar och alla jävla papper fsk ska ha ger mig huvudvärk. Jag sover lite nu istället. *ryser*
Är nästan klar med den jävla överklagan för HP, ska bara läsa igenom, piffa till och postar den idag. Så får vi se vad de säger sen. Annars jagar jag nog den där sjukskrivningen som jag sa att jag aldrig skulle jaga. Har blivit lite van att vara hemma och det känns så jävla omotiverande att vara hemma två veckor till och sen jobba i sex veckor, precis när BM varannan vecka och föräldraträffar och sånt där drar igång.
Usch, livet är jobbigt idag!