Jag har inte läst alla inlägg, men efter det du fått gå igenom så tycker jag att det måste finnas något bra sätt att kolla upp läget. Det här är ju en alldeles speciell situation. Jag förstår att du behållt barnet, men jag förstår också hur hjärnspöken kan ställa till det, bättre att du kommer till klarhet, för din egen skull, så att du kan antingen lämna det hela bakom dig eller börja bearbeta dina farhågor. Prata med kurator eller psykolog på mvc. Det handlar ju om din psykiska hälsa. Kanske kan de i sin tur hjälpa dig och förklara för din man hur viktigt det är att han lämnar ett blodprov.
Ps. jag blev våldtagen som 16-åring så jag vet vad du har gått igenom. Nu lever jag med en trygg man och väntar mitt första barn. Men det har tagit mig femton år att ta mig hit, för ingen lever normalt efter en sådan upplevelse. Jag tvivlar inte på att du kommer att älska ditt barn, oavsett hur det ligger till, för barnet är till hälften du och kommer att älskas och uppfostras på ditt sätt! Men du kommer att klara av uppgiften bäst om du mår så psykiskt bra som möjligt!
styrkekramar från en som är tillfälligt anonym