Hej!
Förstår precis hur du menar, har det ofta likadant. Det har varit så här i några år och som du säger skämt, skitprat på hennes jobb, gliringar när hon är här osv. Har konfronterat henne själv massa gånger och hon har ju aldrig menat så...osv...sure!
Precis som du säger tror säkert släkt och andra att du styr och ställer och att din sambo inte håller med. Att han inte gör det är för att han är feg och barnslig. Min är likadan. Jag har försökt undvika henne så mkt så möjligt sista åren och försöker skita i kommentarer som jag får höra. Hon har bara svårt att släppa sonen och vill inte klippa navelsträngen. Min sambo höll också med när vi diskuterade, men inget hände.
Droppn var för 2 år sen när jag blev gravid och de började tjata om namn på kommande bebis, talade om att jag skulle föda i Norge, de är norska, ge goda "råd" om allt och inte minst att svärmor beklagat sig på sitt jobb (där mina kompisar också jobbar) att hon var så orolig för förlossningen, som inte jag skulle klara av för jag var ju så klen:( Det var droppen och jag sa till på skarpen, hon nekade men det blev lite lugnare.
Sen föds min son, och förlossningen var inga problem. Tyvärr fick han en infektion i magen och föddes med en infarkt i hjärnan som lett till cp-skad, epelepsi osv. Hon blev knäckt och efter att vi långt om länge kom hem, kom hon hit varje dag!Jag höll på att knäckas av detta och att höra hennes "råd" om allt...det var jobbigt första halvåret och jag och sambon bråkade. Till slut kom julen och då fick jag nog, bjöd hit henne och konfronterade henne delux och min sambo satt med och höll med mig!!!Det var det bästa jag varit med om vad gäller vår relation. Hon blev fullständigt perplex, jag fick lite upprättelse, känns inte längre som att de andra i släkten tycker attt jag är bitch och hon håller sig på avstånd. Var så skönt att säga som det var och nu är hon enbart farmor som får nöja sig med att komma på besök när det passar oss och hennes "sk råd" behåller hon för sig.
Stå på dig och förklara hur sårad du blir och försök lösa detta, en gång för alla. Han måste kunna ta detta, annars klarar ni inte hålla ihop i längden. Och gör det innan det blir barn inblandat, det är mitt råd. Man får ju en familj på köpet och det går inte att komma ifrån. Däremot tycker jag att man gott kan ta en time-out om det känns för jobbigt.
Du får gärna maila om du vill.
stor kram