Hjälp mig med en bra dikt till mitt uppdrag som fadder till en liten tjej.
Gärna en lagomt kort/lång och obunden till någon religion, eller vad man säger...
Någon bra sida med dikter?
Har du någon som är fin och lättläst?
Tipsa mig gärna!!
Ur profeten av kahlil gibran
"En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: 'Tala till oss om Barnen.'
Och han sade:
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar vistas i morgondagens hus
som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och
Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen som flyger
älskar Han också den båge som är stadig."
Den här dikten hade jag "klippt ihop" och läste för mitt fadderbarn..
Jag ska lyfta dina fötter
dom ska flyttas tills du går
Den ena efter den andra
tills du trampat upp ett spår.
Jag ska gå i din skugga
om du faller finns jag där
Sen ska jag lyfta dina händer och säga
där ser du själv hur stark du är.
Jag ska ge dig en gloria
som lyser upp vart än du går
Sen ska jag lyfta dina händer och säga
där ser du själv hur högt du når.
Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
Att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra
med ett gudomligt band
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.
Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.
Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
Att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.
Jag ska följa din väg i livet lilla .....
stötta älska och alltid finnas där.
En enorm värme och kärlek för dig
jag i mitt hjärta alltid bär.
Tack! 2 riktigt bra dikter...
Mulisen, din va lite lång, men den kanske går att korta ner lite??
Det är två dikter som jag slagit ihop i en. Den första slutar efter "sen ska jag lyfta dina händer och säga där ser du själv hur högt du når" sen var det någon rad till som jag tog bort. Attans kommer inte ihåg vad den heter men den andra heter i alla fall "Ett gudbarn" har jag för mig..
info.teskedsmamma.se/index.php&view=article&id=72&Itemid=80
Här har jag lite dikter
Denna läste vår fadder, och jag kan säga att vi var rörda till tårar, den är jättefin. Finns även tonsatt, men funkar underbart bra som dikt!
ÄLSKADE BARN
(dopdikt)
Av: Jessica Marie Nilsson
Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara
Finns en sida www.dopguiden.se du kan titta på, där finns allt möjligt kul
Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
Att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra
med ett gudomligt band
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.
Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.
Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
Att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.
Jag ska följa din väg i livet lilla .....
stötta älska och alltid finnas där.
En enorm värme och kärlek för dig
jag i mitt hjärta alltid bär.
Den gillar jag... Den som jag valde till Linnéas dop som L8 läste..
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut."
Älskar denna dikt. Om det känns fel så kanske du vill ändra det som står som ''jag'' i dikten till ''du'' och prata till mamman? Ellr nåt åt det hållet...