• minafyra

    är jag så ung?

    Mogen kvinna vid 19år Förlåt men ja...haha. Jag blev gravid när jag var 19år, var ju vuxen förståss men..inte hälften så mogen som jag trodde om ens hälften Jag tycker att man är ung för att vara förälder när man är i din ålder!! Du har ju inte ens hunnit gå ut gymnasiet ännu då, vid 18år är man fortfarande tonåring, festar, leker och går i skolan. Jobbar kanske lite extra, men bor fortfarande oftast hemma och har föräldrar som "tar hand om en" även om man oftast får ta mycket ansvar för sig själv i den åldern.

    Sedan när man gått ut gymnasiet flyttar man hemmifrån, betalar räkningar, jobbar/studerar på högskola/universitet...måste ta allt ansvar för sig själv. Ofta är det dock fortfarande mycket festa festa och pojkvänner till höger och vänster. Sedan vid ca 25år har de flästa fått jobb "på riktigt" kommit in i rytmen med räkningar och matkonto..och få pengarna att räcka HELA månaden och inte bara första veckan eller så. Man har då mognat av erfarenheterna av att vara vuxen och få klara sig själv och klarar sig faktiskt själv utan att behöva åka hem till mamma och äta för att maten var slut eller för att låna pengar för att maten är slut.
    Där efter blir man väl mer vuxen kvinna och inte bara ung tjej och då brukar många börja tänka på barn och däromkring slutar man väl oxå att vara ung förälder..

  • minafyra
    vilkenfuling skrev 2009-08-14 18:39:25 följande:
    Jag är 21 år, hade ett jobb på riktigt när jag var 18 (direkt efter gymnasiet) flyttade även då hemmifrån, har fast anställning sen 2 år tillbaka. Vi har ICAmatkonto, betalar alla räkningar och pengarna räcker hela månaden. Vi har dessutom ett hus. Är jag då en vuxen kvinna, eller är det åldern som säger det? Får jag börja tänka på barn?
    Ja du när jag var 21år hade jag TVÅ barn så jag säger väl inget om att man inte får börja tänka på barn innan ca 25år...jag hade tre barn när jag var 24år sedan

    Men för de flästa ser det ut så på ett ungefär och därför är det så att man oftast ser dem under ca 25år som ganska unga. Men hmm...jag vet inte om jag skulle kalla ngn som är 21år för vuxen kvinna...vist att du är vuxen men fortfarande ung tjej i mina ögon måste jag säga. Vist att man mognar olika fort men ska jag vara helt ärlig så vill jag nog säga VAR UNG ett tag till!!!!! Det finns ingen vinst i att skynda sig att växa upp...men jag tror att du i efterhand är glad om du väljer vara ung ett tag till. Så kul är det inte att vara vuxen alltid och vuxen är man sedan för alltid...man kan aldrig gå tillbaka. Och om man njuter av ungdommen ett tag extra så får man ändå njuta av vuxentiden senare..
    Så nej jag skulle väl inte rekomendera dig att tänka på barn redan....
  • minafyra
    CarroMeijer skrev 2009-08-15 08:39:00 följande:
    jag tycker det finns några här som drar alla över en kam!! vad är det som säger att när man är 19 så vet man inte så mycket, man vet inget om vuxenlivet, man leker fortfarande då, man vet inte så mkt om ansvar och verkligen ta hand om sig själv och man har ingen erfarenhet?? det beror väll helt på vad man har varit med om i livet? allas liv kan se så himla olika ut och man kan har varit med om saker som gör en vuxen och mogen så jag förstår inte varför det måste handla om just ålder, man kan enligt mig vara "vuxen" vid 19! eftersom jag har ett helt hus o ta hand om, betalar räkningar, jobbat till o från,har utbildning, har barn så tycker jag det är en ganska stor del av vad vuxenlivet handlar om, ta hand om sitt liv o allt som finns omkring det?? leker runt är också inte alla som gör, jag förlora oskulden med min sambo, jag var aldrig ute o festa eftersom jag inte gillar att dricka, har alltid skött mig så jag tycker inte jag är så omogen o allt var det nu är! men det är min åsikt!
    Jag hoppas att mina barn vid 19år inte har det så, jag hoppas att de efter gymnasiet väljer att antingen läsa vidare eller satsar på jobb som bara kräver gymnasieutbildning MEN ändå har möjligheter att jobba sig upp och få en bra inkomst så att de kan leva utan att behöva vrida och vända på kronorna. Jag hoppas att de gör detta INNAN de skaffar barn, själv gjorde jag det inte och nej det är inte så lätt att läsa vidare när man har barn redan...framför alllt inte när man har flera barn. Det var svårt att få det att gå ihopa med heltidsstudierna på universitet och tre barn hemma..det är oxå svårt för deras pappa att nu med fyra barn försöka avancera på jobb, han är borta aldeles för mycket från sin familj och kan inte gå ner i tid just nu för det är nu han försöker ta sig frammåt där...om ngr år kan han sedan ta det lugnare men då är barnen stora, han missar mycket just nu och vi vet väl inte riktigt om det är värt det. Han borde oxå gjort detta INNAN vi skaffade barn så hade han nu kunnat gå ner i tid, varit pappaledig. Han har varit pappaledig med de andra tre och denna gången går det inte alls pga val han gjort på jobb för att komma frammåt där...

    Jag hoppas oxå att de INTE väljer att växa upp så snabt utan faktiskt lekerm festar, reser och bara har kul innan de skaffar hus och barn. För den delen i livet kan man aldrig få tillbaka, man väljer bort det för att bli vuxen och sedan är du just vuxen för alltid. Vist att barnen blir stora och man kan ta det då...men vem vill leva så som 40åring? Vist att en del gör det men de flästa gör andra saker i den åldern när barnen börjar flyga ut. Och jag ser ju nu att de som är jämngamla med mig bara haft kul, skaffat sig en bra utbildning/bra jobb vuxit upp lite långsamt och nu börjar de tänka på barn/en del har fått barn. Sedan när de är 40år så är deras barn 12år+ och de är mer eller mindre lika fria som jag då de med och vi kommer munna njuta av att få mer egentid igen bååde de och jag samtidigt. Det är lite av en myt att vi som får barn ungt sedan får igen de åren när vi blir äldre..alla har de åren då utöver de som väntar riktigt länge med barn.

    När jag var 19år träffade jag min sambo och jag var INTE oskuld då, inte heller önskar jag att jag varit det...jag ångrar då inte de andra, tvärt om är de erfarenheter och upplevelser. Även min sambo har haft andra innan mig..och han ångrar ju inte dem heller. Inte heller har jag ngn nolltollerans vad gäller alkohol, jag tar gärna ett glas vin till maten eller på kvällen ngn gång ibland. Och är jag barnfri så går jag absolut ut och dansar hela natten, dricker liite mer än jag borde och går hem och knullar järnet. Att jag har barn innebär inte att man inte kan festa loss ibland och att man är vuxen är definitivt inte likställt med att aldrig mer festa järnet hela natten...nästan tvärt om!! Det är ju då man klarar av det och gör det lagom ofta

    Jag vet att man tvingas växa upp när man får barn och att ën 16åring som fått barn i många fall snart är betydligt mycket mognare än en 16 som inte har barn...men är hon lika mogen som hon skulle varit om hon väntat 10år med att skaffa barn?? Och är det ett bra beslut?? Jag och mina barns pappa bestämde oss för att skaffa barn när jag var 19år..vid 20år kom sonen, var det ett moget beslut vi tog där och då?? Eller hade ett tecken på mognad kanske varit att vi valt att vänta ngr år innan vi skaffade barn??

    Och de som tvingats växa upp tidigare än de flästa andra har egentligen bara missat en massa barn och ungdom som egentligen är en del i att mogna och bli vuxen. Man behöver sin barn och ungdom...det hjälper en att senare bli vuxen. De som blir måste bli "vuxna" tidigt har egentligen bara missat en massa som de inte borde missat....och oftast leder det väl inte till så mycket extra mognad gämfört med andra som får barn tidigt utan mäst till en sorg och massor av jobbiga känslor man behöver bearbeta. Mycket av det kommer ofta dessutom fram just när man får barn OCH många som haft en jobbig barndom skaffar barn tidigt då de saknar "ngt" i sitt liv pga uppväxten och har ett tomrum innom sig de behöver fylla med ngt..och där kommer då ofta barnet in. Det mogna hade egentligen varit att ta i tu med allt man varit med om, hela sig själv först och skaffa barnet sedan...men sedan finns det såklart alltid undantag i alla situationer. Men jag skulle ju aldrig råda folk till att skaffa barn vid 18-19år i dagens samhälle...även om jag gjorde det själv och givetvis inte ångrar mina barn. Jag tror bara att ett mognare beslut varit att vänta ngr år och bara leva som vuxen ngr år först...
  • minafyra
    lunaria skrev 2009-08-15 15:55:41 följande:
    CarroMeijer: jag håller med dig fullständigt även här. det GÅR faktiskt plugga medans man har barn/skaffar barn, idag är det väldigt vanligt att man gör det och det är inte svårare än något annat. ett argument som många påpekar som positiva är att när man väl är utexaminerad är man klar med barnaskapandet och då är man mer attraktiv på arbetsmarknaden. och jag tycker det är taskigt att säga att de som haft en svår uppväxt bär omkring på en massa sorg. tack vare min barndom så har jag lärt mig saker som jag inte hade gjort annars, jag hade antagligen inte haft det jag har idag och det hade varit mer sorgligt.och ska jag ha skaffat barn för att jag saknat något annat annat i mitt liv?? det där kallas amatörpsykologi. väldigt få som väljer att fylla sitt liv med något just för att man saknat något annat tidigare. vettiga människor förstår att den tiden är förbi och går aldrig att få tillbaka och att ta igen den tiden låter idiotiskt i mina öron. jag tror man saknar något när man missar sin barndom, men den fylls med annat automatiskt som de som haft vanligt uppväxt förlorar. eftersom jag är ett maskrosbarn så lärde jag mig hantera motgångar på ett visst sätt och det gör mig till den jag är. vad är det jag har missat då?? jag har sett tidigare klasskamrater hamna på akuten, fyllecell och i missbruk och det sistnämnda vet jag allt vad det innebär. många generationer av missbruk finns det i min släkt och att jag har låtit bli att dras till saker som andra i min släkt har gjort är ingen förlust, snarare tvärtom . jag vill resa med min man och mina barn, jag vill ha det trevligt och umgås med barnfamiljer, varför utesluter ett barn allt annat?? tror många är så jävla avundsjuka på andra som gjort andra val för att de inser att DE saknat något som DE har varit i behov av när de gjort dessa val, men att säga att alla människor har exakt samma behov för att bli mogna människor är ack så fel!!
    Jag VET att det går..jag gjorde det ju med TRE barn hemma tänker då aldrig säga att det var optimalt dock. Vist det jag läste in på konvux var ju what ever..det hade jag ju lätt fixat med åtta barn men på högskolan, ja att ha barn var inte optimalt :p Och det där med att man är klar med barn när man är klar vilket är positivt för arbetsgivaren har föräldrar hittat på. Arbetsgivare vet att många av de som skaffat barn ungt skaffar ngt till på senare år och att man ska vabba en massa från början. Så det ser de varken som mer elller mindre positivt....däremot kan barn i sig visa på ett mer ordant liv än för ngn utan barn, en viss stabilitet man vill inte bli arbetslös, inte missa dagar i onödan
  • minafyra

    var inte meningen att skicka där...en liten victor hjälper till här haha.

    Det är möjligt att du inte saknar ngt men när jag ser på mina barn önskar jag nog ändå att de ska välja anorlunda..om ngn vid 18-19års ålder sa att de funderade på att skaffa barn så hade jag nog rått dem att vänta ngt år. Sedan älskar jag ju mina barn, ångrar inte ngt av dem och är glad att jag har dem. Inser väl mäst att jag älskat dem lika mycket, varit lika glad över att ha dem om jag väntat ngt år...jag hade inte förlorat ngt alls på det utan fått samma glädje av dem då som nu.

    Jag vill väl att barnen ska slippa kämpa med vardagen på samma sett som jag fick nu när de ska läsa vidare..för studierna i sig är inte så svåra tycker jag men de tog så otroligt mycket tid..jag åkte vid sju på morgonen, var hemma vid fyra-fem och hämtade barnen och fixade med middagar, läxor o alt runt dem....sedan hade man litteratur att läsa och det är facklitteratur 2-3böcker i veckan från perm till perm..och så hade man arbeten att skriva 2-3 i veckan och ngn redovisnings uppgift med skriftlig del som skulle göras i grupp varje vecka. Så när barnen lagt sig var det bara att sätta sig med det...jag vill väl kanske att mina barn ska slippa den stressen och enorma pusslandet, man lääängtade ju efter att få jobba istället o få vara ledig när man var ledig..

    Sedan skulle jag tycka att det var kul om de valde att tågluffa genom europa, eller jobba utomlands ett år...till exempel

  • minafyra

    Om man säger så här då...
    Medelåldern för förstföderskor i sverige är knapt 29år..eller var det förra året man vet ju inte hur detta kommer se ut för i år ännu...detta innebär att man om man får barn vid 19år är tio år yngre än vad som är medelålder. Med andra ord är man i sverige en ung mamma om man får barn vid 19..åldersmässigt ung för att vara mamma oavsett mognad mm.

    Det går ju inte att säga "jag tycker inte man är ung förälder vid 19" för den enskilda personens åsikter gör ingen skillnad i frågan. Fakta är att man i sverige är ung för att vara förälder när man är 19år. Vid 39år är man oxå lika mycket äldre förälder som man vid 19år är ung förälder..vid 29år är man precis medel föräldern åldersmässigt.

  • minafyra
    Sennaboo skrev 2009-08-16 19:55:02 följande:
    Man kan också säga så här. Vad skulle ni 19-åringar säga om en 9-åring sa att den minsann var lika mogen som du, eftersom den levt det liv den levt? Låter inte det lite naivt? Jag menar, visst har man väl utvecklats en del på 10år. Detsamma gäller mellan 19 och 29 år. Man ser det kanske bara inte förräns man är 29år och ser tillbaka. Personligen skulle jag aldrig påstå att jag var lika mogen som en 40-åring. Räknar med att jag i den åldern har ett annat förhållande till mitt arbete, mitt liv, intressen... Dessutom måste jag kommentera en grej. Varför tar alla "unga" föräldrar alltid upp att de minsann inte dricker och festar. Det har de tröttnat på. Precis som att det är den största faktorn vad gäller mognad Snarare omognad.
    Haha ja det har jag med frågat..men de fortsätter propsa på att de är mogna, vuxna och inte dricker ändå. Jag har sagt att va fan...människor i alla åldrar tycker det är kul att fetsa ibland oavsett barn, civilstatus och mognad. Men jag tror många känner en större press på sig att inte festa runt när de är unga föräldrar då det annars kan ge en stämplen "oansvarig, ung förälder som bara festar runt"
Svar på tråden är jag så ung?