Vår son plötsligt mycket pappig

Vår son på 1 år har helt plötsligt valt bort mig (känns det som) och favoriserar sin pappa till den yttersta grad, så fort han blir trött och ledsen. När jag försöker ta upp honom så skriker han hysteriskt och ålar sig ur min famn. Han blir inte nöjd förrän pappan tar upp honom, då tystnar han direkt! Jag känner mig så hjälplös och vet inte vad jag ska göra. Detta gör mig så otroligt ledsen. Jag vet inte om jag har gjort något fel eller varför det har blivit såhär...? Om pappan inte visar sig går det oftast bra, men ibland fungerar det inte fast vi är själva. Om sonen är mätt och glad och inte trött är det oftast inga stora problem men han favoriserar sin pappa klart och tydligt ändå. Pappan tycker det här är lika jobbigt som jag, eftersom han sällan kan göra saker utan att ha vår son på armen.
Det är pappan som är hemma med honom, kan det ha någon betydelse? Vad ska vi göra??? Tacksam för hjälp!