Vi i Spanien. Nr 8

Tack Granada! Skönt att ha laddat batterierna i Sverige!

LunaLlena: vad skönt att höra att fler har viktfixerade barnmorskor. Jag går in i vecka 20 på måndag och var dit i torsdags. Jag hade gått upp tre kilo totalt och hon sa till mig att jag hade gått upp för mycket. Jag trodde bara inte att det var sant? Sedan fick jag värsta föreläsningen om hur och vad man ska äta, motion etc.

Det låter som ett skämt tycker jag att tre kilo vid drygt fyra månader eller nio kilo efter sex ska vara någonting att snacka om? Men jag har pratat med lite olika bekanta och tydligen är de riktiga viktfascister här i Spanien. En kompis som är läkare i England sa att till min längd är mina 61 kilo på nedre delen av den "normalskala" som de använder och att för övrigt är det viktigaste att man mår bra.

Sedan trodde jag också att även om man inte behöver gå till överdrift så behöver man en liten extra fettreserv sedan när man ska amma, till exempel?

Jag blir bara så irriterad. Nu ska man gå och bekymra sig över att man lägger på sig för mycket vikt! Kan inte fatta heller att du ska dit på "viktkontroll"? Herregud.

För övrigt fick vi fvp beviljat efter många om och men och väntar nu på resultatet. Vi gjorde provet i vecka 16 och får vänta tills i slutet av den här månaden på resultat - det vill säga i över en månad. Under all kritik även det, tycker jag, även om det nu är augusti. De sa att de skulle höra av sig så fort som möjligt om någonting såg konstigt ut, så man får ju hoppas att eftersom det gått tre veckor redan så betyder det att allt är ok.

Nåväl, det var mitt gnälliga bidrag till nya tråden!

Hej på er allihopa!

Jag undrar om det är någon av er som kan hjälpa mig med vart man ska vända sig om man vill byta barnmorska. På vårdcentralen närmast oss, där vi väl är skrivna, finns bara en barnmorska och det går bara inte längre. Jag tänkte först att jag kanske överreagerar, men det kan ändå inte vara meningen att man ska komma hem gråtfärdig och känna sig helt förstörd efter varje besök.

Varje gång jag är där tjatar hon om hur mycket jag har gått upp i vikt (6 kilo nu, 24 veckor) och när jag försöker förklara för henne om min sjukhusfobi och hur viktigt det är för mig att få ordentlig information om födseln etc. skakar hon på huvudet och börjar sitt tjat om små måltider ofta istället. Hon är precis som en sten och kommer med elaka kommentarer hela tiden. Vi har verkligen försökt att "mjuka upp" henne, men det fungerar inte. Man får inte skämta och jag har aldrig sett henne le. Intrycket jag får är att hon hatar sitt jobb och hatar när folk ställer följdfrågor eller ifrågasätter och det gör jag ganska mycket eftersom jag är så otroligt skräckslagen inför alla typer av tester och kontroller.

Nu har jag bestämt att det ska inte behöva kännas så här jobbigt. Det ska väl ändå vara lite kul att vara gravid, eller? Förmodligen får man väl söka rätt på någon slags hjälp själv för förlossningsrädsla och det är inte utan att man önskar att man vore hemma i Sverige ibland.

Men är det någon av er som har några idéer om vart man kan börja att vända sig? Jag bor i Palma Mallorca om det nu råkar vara någon som har erfarenhet härifrån. Vi har nästan börjat fundera på att gå någonstans privat om det inte finns något annat alternativ. Usch vad trist det känns allting just nu!

Tack för att ni ids svara - jag behöver verkligen lite uppmuntran just nu. Jag begriper inte varför man väljer ett yrke som barnmorska om man hatar människor i allmänhet? Jag blir nästan mer arg när jag hör att det är fler som har dålig erfarenhet av spanska barnmorskor - det borde inte få vara så illa!

Jag har ingen läkare eftersom jag alltid drar mig för sjukhus i allmänhet. Undrar om jag borde kolla vilken "min" läkare är på vårdcentralen. Om det är någon vettig kanske man kan byta till honom/henne och sedan hitta föräldrautbildningen någon annanstans.

Det är inte utan att man funderar på om man ska åka hem till Sverige för att få hjälp... Jag var inlagd på sjukhus länge när jag var liten och sjukhusrädslan sitter i från det. Därför är jag nu helt skräckslagen inför en förlossning om det är så här jobbigt bara med besöken hos barnmorskan! Tydligen ingår det ett "studiebesök" på universitetssjukhuset i föräldrautbildningen, men det säger ju ändå ingenting om hur det kommer att gå till när det väl är dags!

Nej, jag får nog kolla upp privata alternativ (läs: kolla om vi överhuvudtaget har råd) och sedan se om det där med doula kan vara någonting. Om inte annat för att få prata med någon som vet hur det fungerar.

Tack igen för feedback!

Tack igen allihopa! Det känns som att jag har hämtat mig lite nu, men jag tycker att det är bedrövligt att man ska känna sig så nere efter varje besök. Jag ska börja med att höra efter om det inte finns någon annan barnmorska på samma vårdcentral (fast jag tror inte det) och om inte så får jag skaffa en husläkare att gå till, alternativt höra om man kan gå direkt till universitetssjukhuset.

Det finns en hel del stora sjukhus här, så det vore väl konstigt om man inte skulle kunna få tag på en mer mänsklig barnmorska. Vi har diskuterat en hel del härhemma (ni kan ju tänka er... stackars min sambo) och kommit fram till att hon kanske helt enkelt är väldigt okunnig när det gäller förlossningsrädsla och därför bara glider undan hela tiden. Varför hon är otrevlig har vi däremot ingen bra förklaring på!

Och tack för länkarna Nina Kanin, jag ska kolla igenom dem genast! Sedan ska jag ta mina extremt överviktiga, oansvariga och diabetesriskgruppiga sex extra kilon ut på promenad i det fina vädret. Här har det äntligen kylts ned till 24 grader, helt perfekt!

Det är för bedrövligt att de ska vara så viktfixerade! Min sambo säger också att jag måste försöka att inte ta åt mig så väldigt, men hon säger allting på ett så otrevligt sätt och får mig att känna mig helt värdelös över vikten och jobbig om jag ifrågasätter blodprov och annat som hon vill att jag ska ta. Eftersom jag blir så stressad av blodprov väljer jag att inte göra det i onödan (och med stress menar jag verkligen panik, hyperventilering, svimmning etc.), men hon lyssnar ju inte på mig när jag försöker att berätta hur det är - precis som din.

Förmodligen är jag väl fast hos den här barnmorskan också, men jag ska i alla fall försöka få byta. Om inte annat för att få hjälp innan det är dags för födsel. Jag är så orolig för att min stress ska skada barnet på något vis, det är verkligen min mardröm. Helst vill man väl att det ska vara en positiv upplevelse, men det känns verkligen ljusår därifrån just nu.

En kompis som jobbar som läkare i England har varit jättearg när jag berättat om hur besöken går till. Det känns skönt att få lite information från henne också så behöver jag inte förlita mig på det barnmorskan häver ur sig.

Det konstiga är ju att egentligen mår jag toppen och lille X sparkar och lever om hela tiden, så han verkar det inte gå någon nöd på. Det kommenterar hon aldrig, häxan!

Sju veckor kvar, minsann! Vad spännande! Hoppas att du har bättre tur med personalen runt förlossningen - det är väl inte hon som ska vara med då, eller?

Hej alla!

Jag har tagit en paus från mina barnmorskebekymmer och åkt till Italien på semester. Vi är tillbaka på Mallorca nu och tydligen hade vi tajmat det bra med tanke på alla stormar och allt regn de har haft här medan vi varit borta.

Det lutar åt att jag skriver ner lite det jag vill säga till henne innan vi går dit nästa gång. Jag blir alltid så nedtryckt och får liksom inte fram det jag vill annars. Det är ju heller inte så lätt när man ska uttrycka sig på ett annat språk. I princip kommer jag väl att säga att eftersom jag inte har förtroende för henne längre så vill jag att hon rekommenderar någon som har erfarenhet av kvinnor med förlossningsrädsla/sjukhusrädsla så att jag kan få hjälp med det. Det känns som att det är det viktigaste - det här tjatet om vikten är ju bara löjligt.

Sedan tror jag att vi kanske inte ids gå på föräldrakursen eftersom det är hon som har hand om den. Tycker ni andra som gått den att man bör vara med?

Vad intressant att höra om era barns språkutveckling förresten! Det ska bli jättespännande sedan om ett par år att se hur det blir. Helt otroligt vilken kapacitet barn har för språk jämfört med en själv!

LunaLlena: vilket riktigt fint namn ni har valt! Hoppas att du får vila upp dig lite efter nästa vecka.

Jag har inte ens börjat tänka på jul än, nu blir jag nästan lite stressad!