0707-bebbar - tråd 12
Hola 
Inlägg från: Skarpa
|
-
-
Jag är tillbaka på en tidigare arbetsplats, som timmis på ett äldreboende. Jag trivs hittills bättre nu än jag gjorde förut, men det kanske är för att jag inte hunnit jobba så länge ännu
Värst när man aldrig vet när man blir uppringd, så vi kan ju aldrig lämna några ordentliga dagistider, och de vi lämnar får vi ju ändra stup i kvarten.
-
I vilka situationer gör han det? Kan det funka att ge honom något annat att fingra på?mona83 skrev 2009-08-17 19:37:01 följande:Varför kan han aldrig sluta rycka mig i håret? Tobias rycker bort tussar, känns som det börjar bli lite tunt där bak. Samma ställe varje dag. Det konstiga är att det inte gör ont. Hur ska jag få honom att sluta med det? Räcker det med att sätta upp håret?
-
Kan det ha blivit en ful ovana hos honom? Kan ni ersätta den med något annat, typ att han sitter och pillar på en nalle eller så?mona83 skrev 2009-08-17 19:42:23 följande:När vi tittar på Bompa
-
Om man rycker åt rätt håll behöver det inte göra ontmona83 skrev 2009-08-17 19:43:36 följande:Inga stora tussar iofs, men rycker han varje kväll så är det ju inte kostigt att det börjar kännas tunt där bak. Han rycker i underhåret så det borde verkligen göra ont Jag tycker det är såå skönt när man drar i mitt hår om det är åt samma håll som håret växer, men drar man åt fel hål gör det ju ont
-
Vad gör han om du säger åt honom?mona83 skrev 2009-08-17 19:44:44 följande:Han sitter med vällingen när vi kollar på bompa. Han testar mig väldigt just nu, kasnke är nått sånt. Han kollar hur långt han kan gå med det?
-
Inte mitt hårmona83 skrev 2009-08-17 19:45:30 följande:Ja han drar neråt, det är ju det hållet som håret växer i bak
Det växer både lite uppåt och neråt och åt sidorna i nacken (Behöver jag säga att det ser helt knäppt ut när jag är kortklippt och det börjar bli lite för långt? )
-
Ger det någon effekt om du säger till lite mer? Eller om du sätter dig längre från honom för att visa att du inte vill att han gör så?mona83 skrev 2009-08-17 19:53:20 följande:Han bara små skrattar/flinar åt mig.
-
Jag känner igen det där! Speciellt det med att skratta när man säger åt henne och sedan göra samma sak igen. Och igen. Och igen. Om det bara var i ofarliga situationer, t.ex. när hon skall lägga sig hade det ju varit en sak (har precis fixat en 1½ timmars läggning, eftersom hon inte ville ligga stilla och tyckte det var skitskoj när jag lade ner hennePasadena skrev 2009-08-18 20:48:01 följande:mona, jag har en 2-åring som beter sig som din Tobias, just nu. Hon ska bara göra ALLT hon inte får och skrattar så fort man säger till. igår tex var vi i parken en sväng efter dagis och då sätter hon igång och springer ut mot bilvägen som hon vet att hon inte får. Jag börjar ropa på henne att komma tillbaka eftersom det kommer bilar, då springer hon ännu snabbare och skrattar samtidigt. Jag springer efter, sätter mig på huk och säger att man inte FÅR springa ut på bilvägen för man kan bli påkörd och då gör man sig illa och det gör ONT. Bär tillbaka henne där vi var men hon vänder om och börjar springa iväg mot bilvägen igen. Jag efter och säger NEJ, du FÅR INTE springa ut på vägen och bär tillbaka henne. Hon vänder om och ska springa igen, då tar jag tag i henne och säger att nu går vi hem. Sagt och gjort, hon skriker hela vägen hem, vägrar gå, vägrar sitta i vagnen, vägrar bli buren. Så jag sätter på henne selen i vagnen och går hemåt med en skrikande och vrålande unge i vagnen. Så här är det HELA HELA tiden. NEJ och VILL INTEEEE är standarfrasen numera. SUUUCK.
). Men det blir ju något annat när det handlar om att springa där det kommer bilar. Det är alldeles för populärt här. Och roligt blir det när mamma kommer efter, men man kan ju inte låta bli att springa efter henne heller i en sådan situation.
Hon har liksom inte förstått det där med att mamma blir arg, t.ex, att det är något negativt. Men idag blev hon faktiskt ledsen när jag sade till henne på skarpen att jag blev arg. Låter kanske dumt, men jag ser det som något bra, eftersom hon inte bara skrattade och fortsatte. Sen blir jag ju såklart glad igen när hon slutar med det hon inte får göra
-
H lägger sig runt 19-19:30. Hon får somna i sin säng i sitt rum. Vi ligger bredvid henne, och läser lite bok, och pratar eller sjunger lite. Sen sätter vi oss bredvid sängen och håller hand (eller fot
) om hon vill det, tills hon somnar. Oftast får vi låtsas sova också, för om vi ger henne respons när hon pratar eller leker, så fortsätter hon bara. Brukar ta uppåt en timme.
Hon brukar komma över till vår säng mitt i natten sen.
Skulle gärna ha en unge som somnade på kortare tid, eller som sov hela natten i sin säng, men det verkar inte vara möjligt just nu... Lär väl vara bättre om en 10-15 år iaf
-
Vad trist!Teskedsmamman skrev 2009-10-07 18:58:07 följande:Hur går det för er? Här har vi just utrett Alfreds mage, gluten och födoämnesallergier men ingenting hittades, jag börjar bli ordentligt trött på hans dåliga mage nu....
Vi kämpar på... nätterna är hemska just nu. I stort sett varje natt vaknar H och gråter, oftast runt 22-23, så någon av oss får alltid kortare kväll (sånt man räknar med när man får barn, men men...) Sedan gråter hon otröstligt uppåt en timme innan man får henne att somna om. Hon är arg och ledsen om vartannat, och det enda hon vill är att få stiga upp och inte behöva ligga och sova. Vet inte om hon har mardrömmar, eller om det är något annat. Hon säger iaf att hon inte har ont.
Sedan kan hon ha liknande utbrott på dagarna när hon inte får som hon vill. Skriker och gråter, och det finns liksom inget stopp på henne.
Men sen när det är bra, så är det väldigt bra! Leker låtsaslekar, filosoferar osv.
-
Hörni, ni har varit ett underbart stöd under de här åren, men nu lämnar jag er av olika anledningar. FL är ett ställe som, pga min moderatorstatus, tar mer än det ger. Jag kan inte ha det så.
Lycka till alla, och massor av kramar till er!
