Bordsplacering??

Miss Cee - jag håller med dig om nästan allt i ditt långa inlägg!

Fester utan bordsplacering blir kul för de som redan känner varandra men ofta är det ju folk med som kommer som "respektive" och som inte känner så många andra och lätt blir utanför.

Själv brukar jag ibland användas som "säkert kort" dvs jag placeras vid sällskapets minst intressanta person eftersom jag "kan umgås med alla". Vilket jag iofs kan men det är inte alltid roligt! Som tur är är det ju bara en middag - efter första dansen (som tråkmånsar långtifrån alltid erbjuder bordsdamen) slipper man honom och kan prata med vem man vill!

Första gångerna jag blev placerad "själv" var jag kanske 19år och tyckte väl det var sådär roligt, men om man ser det som social träning kankse det blir lättare?

Det är trots allt många tillfällen i livet man måste konversera okända personer, vid fikabordet på nya jobbet tex.

Ett tips om man tycker det är obehagligt att prata med folk på tex en middag är att ladda med några "historier" innan. Fundera ut episoder att prata om redan innan alltså, inte roliga historier.

Tex berätta om när systern gifte sig (om det är ett bröllop) och skruva till det lite genom att fokusera på brudnäbbarna som gömde sig under bilen så brudgummen fick kravla under bilen o hämta dem o fick motorolja på skjortan.

När det är sånghäften brukar jag berätta om att jag tidigare sjöng professionellt i en teateruppsättning - bara det att ordinarie kören sjöng för bra så mitt jobb var att "sabba" sången!

Alla har arbetskamrater eller släktingar som man kan berätta om och har man förberett sig innan kan det vara lättare att berätta "spontant". Och glöm inte bort att många är lika nervösa som du är inför att prata med "främlingar"!