White trash!

Ah! Var på ett evenemang i helgen. Massvis med marknadsstånd och liknande. Vandrandes nedför en av "gångarna" kom herr och fru äkta WT! Det fullkomligt lös om dem lång väg. Han med träningsbyxor, trucker-keps och solkig hårdrocks t-shirt som smet över den lilla ölkaggen i fram. Foppatofflor med tubsockar. Hon med svärtat hår, piercingar, tunika och leggings. Tuttarna allt för högt upptryckta och usel, överdriven sminkning. Samma foppatofflor och ankelsockar till det. Bägge två med ett antal tatueringar. Hon hade nåt tribalt på överarmarna och en drake på vaden. Säkert en i svanken med, men det skymde tunikan. Pappan var också klottrad på men mönstrena kommer jag inte ihåg.De var i 30-32 årsåldern och hade fyra barn. En flicka på 15-16 år (där han inte verkade vara pappan - och fru WT måste ha varit sk ung mamma), en son på ca 4 och två mindre i olika ålder ca 3 och 2 i en dubbelvagn.De stod ut som så stereotypiska WT att jag genast tänkte på denna tråd. Då kommer det! Mamman behöver ropa in sin frispringande 4-åring och hojtar: "Kom nu så går vi vidare ... ... KEEEEEEVIN!" Herregud! Jag hade fullt schå att låta bli att flina synligt. Så exakt spot-on! I ett kort, elakt, ögonblick kom jag på tanken att gå fram och be att få ta en bild av dem. Bara i rent forskningssyfte givetvis. Jag lät bli.

Det är givetvis herr och fru WT.s egna liv och egna val och jag skulle aldrig säga nedvärderande till dem pga det. Däremot tillåter jag mig själv att vara oerhört tacksam för att jag inte lever ett liv i samma stil som de gör.

Min erfarenhet (jo jag känner sånt folk) är att de ofta är ganska ovetandes om alternativ och skulle de se nåt alteranativ som verkar "tjusigare" så blir ofta ryggmärgsreflexen att: "de har säkert nåt annat fel istället". Nån slags mindervärdeskomplex som gör att man måste slå tillbaka, ungefär."Bara för att dina ungar är väluppfostrade och duktiga i skolan och har kompisar nu när de är 14 så kommer de istället att börja snorta kola bakom ryggen på dig. HA!"Eller: "Bah! Bara för att du bor i Stockholm med bra lön, fancy jobb och allt ska du inte tro att du har det bättre!" (sagt av man i ungefär samma ålder som blev kvar hemma i byn och går arbetslös och meckar med skotern istället - utan att jag ens provocerat kring saken)Men i grund och botten är de väl nöjda får man anta. Eller värre: de är missnöjda men orkar inte göra nåt åt det.

Jag har använt begreppet en del. Det är ju ganska träffsäkert. Sedan kom jag på att jag inte tyckte om anledningarna till varför jag använde det, att det handlade om att jag distansierade mig och nedvärderade personer jag inte kände. För i ärlighetens namn har jag ett par vänner och en hel del släktingar som jag älskar och beundrar men som av någon som inte kände dem nog lätt kunde etiketteras in som WT. Och det slog mig att det hela ju handlar om klass och status på ett väldigt allvarligt plan. Rika människor är aldrig WT. Och om jag vill distansiera mig från, och nedvärdera vad jag kan identifiera som "WT-folket" då nedvärderar jag mig själv, även om jag inte utåt sett skulle vara WT, och min egen arbetarklassfamilj. Och att det i mitt användande av ordet kanske fanns en liten, liten ängslan över min egen inre WT och rädslan att själv avslöjas som smaklös, ful etc. Eller rädslan att bli fattig och sjuk. Lättare då att skratta och peka finger. Jag menar, nåt WT-drag har väl alla. Om man inte röker så kanske man gillar Musse Pigg-tavlor?Sedan har jag träffat många människor som är trångsynta, elaka, fantasilösa... men det går sällan att utläsa av text på deras mjukbyxebak. Ordet känns helt enkelt inte lika kul efter att jag började fundera...