Bara en äggledare kvar, ledsen och deprimerad

Hej!
Opererades akut i Uppsala juli 08. Jag hade en helt vanlig mens först så jag misstänkte inte att jag var gravid förräns strax innan nästa mens. Testade positivt 1 dag innan äggledaren sprack. I vecka 7-8. Operationen gick bra men hade blödit 2,5 liter ut i buken så det var brådis. De opererade bort äggledaren där det satt.

Bemötandet från ambulanspersonalen var under all kritik vilket jag har haft svårt att glömma. De ville inte ens ta med mig först utan frågade mig om jag ville åka in. Då låg jag och var blek och hade fruktansvärda smärtor, plus att vi visade gravtestet!!
Tänker på vad som hänt om jag sagt nej då jag när jag åkte in i o.p-salen försvann helt... Fick bara ca 0,9 liter blod tillbaka så för mig var återhämtandet efteråt lång. Svag, trött, ledsen, orkeslös och smärtor i början då det fanns lite blod kvar som "retade". Var sjukskriven i en månad har jag för mig men arbetade på deltid i början innan styrkan kom tillbaka.
1 år har gått och inget har fastnat.
Nu är jag på dag 33 brukar ha ca 27-29 dagar så är supernervös. Testar negativt varje dag men HCgt kan ju stiga sakta om den sitter fel. Nu är jag iaf redo och kommer åka in om det händer ngt på en gång. Ska försöka få en gyntid imorgon, men är flera veckors väntetid överallt men man kunde ringa för att få återbudstider. Säkert ingen fara men man är på sin vakt när man har hållt på att förblöda en gång..
Om mensen kommer eller om det är ett x ska jag försöka göra en utredning snart.. Tiden går så fort så vill sätta igång ordentligt nu!

Hej igen!
I fredags fick jag så en tid. I närheten av där jag bor och jobbar också, helt otroligt! Hon sa att allt såg bra ut och att mensen nog hakat upp sig. Slappnade av lite efter besöket. I fredags kväll kom den sen, på dag 34.
Ja, det var frustrerande att behöva ringa runt i flera dagar och prata med både förstående och hjälpsamma människor men också med okunniga och dryga..
Nu ska jag beställa tid för att påbörja en utredning. Går nog till en vanlig gyn för att ta blodprover osv och sätter mig i kö till IVF också.
Tack! Frikadellen.
Nu mår jag bra igen, sjukt vad stressad jag var. Kunde inte tänka på annat!

Kram

Frikadellen: Är du på G för IVF?
Vi skriver visst till varandra på två trådar... hehe

Ja, att man oroar sig även fast det är negativt har ju inte alla förståelse för. Inte ens inom sjukvården. "är det negativt så är det....." fick jag höra när jag ville ha en gyntid i förra veckan. Nä, sa jag inte om man har ett x, om det sitter fel så höjs HCGt väldigt sakta mot normalt. Inte ens på solnas gynakuts telefonlinje hade hon som arbetade hört talas om det.. Skumt.

Tur man vet ngt själv! När äggledaren sprack förra året ställde jag min egna diagnos i ambulansen. Det va konstigt för då visste jag typ Ingenting! om utomvädes. men jag frågade hon i ambulansen om det inte kunde vara det. (mellan svimmningarna) och då ringde hon till gynakuten och hörde. Annars hade jag åkt till vanlig akut och kanske inte klarat mig då det va direkt till operation på gyn.. Vem vet.. helt övertygad om min starka intution och överlevnadsinstinkt den gången. Och imponerad faktiskt efteråt då jag inte mådde vidare bra när jag sa det. Konstigt va?! Jag ska lita på mig själv i fortsättningen också.
Ps Nä, jag va inte så rolig några dagar i förra veckan på jobbet och hemma.

Frikadellen: gör det du måste för att du ska bli lugn! Folk tycker ju så himla mycket jämt...
Jag tycker, ;), att du låter lugn och vettig i ditt resonemang. Ska försöka smittas av dig lite...
Bokat in en vanlig gyntid om två veckor så får vi se vad han säger. Var hos honom i maj och han var minst sagt speciel.. Men jag går dit ändå. Om han är skum igen så byter jag. Vet att han är superkunnig men han sa så plumpa saker bara för att "lugna" mig vilket istället resulterade i att jag inte kände att jag togs på allvar istället. Men nu är jag beredd! Come on!

Det han ville förmedla till mig var: ingen stress. Det kommer att ordna sig. låt naturen ha sin gång.. typ.
han pratade om att vi 70-talister vill ha sån kontroll på allt. och det vill man ju. eller jag. iaf då jag höll på att förblöda för ett år sedan.
Jag vet vad jag ger mig in på när jag går dit. Dock är han docent och väldigt kunnig märkte jag när vi pratade. Det är nära där jag bor också. Lathet. Han kan ju remittera om det behövs. Visste inte riktigt vart jag skulle vända mig så det får bli så men jag är tveksam. Dessutom har jag redan lämnat lite blodprover där i maj, så tänkte det va enklare då grunden är kollad. Men vi får se. Detta kan vara början av en lång resa men förhoppningsvis inte!! :)

Uschan buschan Helena! Inte roligt. Fy, vad hemskt att det ska ta sådan tid när det är såpass allvarligt. Att ingen (tidigare) började ana oråd och gjorde en ordentlig undersökning.Tur att du överlevde, har hört om dem som inte gör det kan vara "svårupptäckt".
Jag överlevde med nöd och näppe min brustna äggledare och nästan 3 liter blod fattigare. Blev också ifrågasatt av ambulanspersonalen vilket är skrämmande.
Generellt har jag märkt av en bristande kunskap inom sjukvården angående x. De i ambulansen ville inte ta med mig och hon sa senare i ambulansen när jag frågade om det inte kunde va utomkvädes.. -"Jag vet ingenting om det, men det kanske det kan vara..."
Synd att vi kvinnor kan hamna i dilemmat "gnällkärring" som inte tas på allvar. Min smärta var outhärdlig och obeskrivlig vilket resulterade i att jag inte sa ett pip. Fösökte bara hålla ihop så att säga. Nästa gång något händer ska jag nog skrika, högt. Så att de fattar att det är allvar.
Du ska se att det kommer att ordna sig även för oss en-ledare! :)
Kram