Bara en äggledare kvar, ledsen och deprimerad

Ja visst!
Jag tror att det kommer att gå bra för dig

Jag opererades för x för 3 veckor sedan. Vi hade försökt bli gravida i 4 år och jag har åldern emot mig (39 år). Vi trodde aldrig att det skulle bli något på naturlig väg. Till mig sa läkarna att andra äggledaren, äggstockarna och livmodern ser bra ut, så på honom lät det som att de kollade detta vid operationen. Enligt den informationen jag fick brukar inte chanserna att bli gravid minska så mycket eftersom äggledaren kan plocka ägg från båda stockarna, men jag har dock läst massa olika siffror på internet. Vet dock att alla i min omgivning som varit med om samma sak har blivit gravida efteråt även om de historier man läser på nätet inte alltid är lika positiva.

Känner igen hur du beskriver att du må, och det måste få ta tid. För sjukhuspersonalen opererade de bort något som satt fel, för mig togs mitt barn som jag redan älskade men inte vågat hoppats på ifrån mig.

Kram!

Frikadellen, inboxa mig gärna om du vill så kan vi dela lite tankar. Jag vill helst inte skriva det öppet här dock.

Frikadellen: som de sa hade de inget annat val än att ta bort höger äggledare. Den var på väg att spricka och såg ut som en prinskorv. De beskrev dock den som var kvar, att det är en liten förträngning precis vid stocken men att eftersom den sitter så högt upp och är så liten skulle det inte vara något bekymmer, så det låter ju ändå som att de har lite koll. Jag har inte haft några infektioner eller blivit opererad, så de sa att jag haft otur som fick x.

Vi har gått igenom fertilitetsutredning som inte visar oförklarlig barnlöshet. Vi har avstått ivf beroende på många anledningar.

Hur kommer du att gå vidare? Har du fått någon att prata med? Ska ni försöka ivf? Mår du lite bättre nu eller känns det fortfarande lika hopplöst?

Jag hade ett X vid min första graviditet. Precis som för dig gick allt väldigt lätt, blev gravid på 4:e försöket. Men jag fick opereras akut eftersom jag hade en stor blödning i buken. Ägget hade först fastnat men sedan släppt igen varför man inte behövde ta bort äggledaren. Det tog ganska lång tid för mig att bli gravid igen - nästan 1 år - men då blev jag gravid på samma sida och den gången gick det vägen.
Vad vill jag säga med detta då? Jo, att man faktiskt kan bli gravid trots en "trasig" äggledare.
Jag har dessutom blivit gravid en gång till efter det - då på första försöket.
Min läkare sa till mig att det är inte så att man minskar chansen att bli gravid med 50% bara för att man tar bort en äggledare för kroppen kompenserar det och ser till att skicka ägget till den friska äggledaren. Så chansen att bli gravid minskar bara marginellt.

Så försök att ta det lugnt. Starta upp verksta´n igen när ni känner er redo. Prata med din läkare om du känner att du vill få svar på dina frågor så att du slipper gå och oroa dig i onödan. Lycka till!

Jag har ju haft en infektion, men det är ju inget som säger att det är därför jag fick X, men antagligen så klart.
Och det är ju det som är lite av det värsta, alltså att det nog var infektionen, för då är ju chansen stor att den andra äggledaren är skadad också. Därför har jag lite svåfrt att ta till mig att den andra äggledaren skulle se bra ut. I mitt huvud tänker jag om och om igen att det enda logiska är att den skulle vara lika skadad somd en de tog bort.

Läkaren sa till mig att det är 15% chans att det händer igen, vilket en positiv människa fort hade vänt till att det är 85% chans att det inte händer. Men jag är ju olyckligtvis inte den positiva människan, utan jag hoppar rakt på de 15% .
Och vad grundar man de siffrorna på över huvud taget? Är det vad chansen är normalt sett om äggledarna är skadade, eller är det statistiskt inkluderande alla kvinnor som har haft X? Alltså oavsett vad som föranlett X:et, så de som slinker in i de lyckliga 85% bara hade otur första gången, hade en lättare infektion som botades snabbare än min, haft en bukoperation som skadat bara ena sidan, medan de som slinker in i de 15% har som jag haft en infektion som de inte vet hur länge de hade eller hur allvarligt den drabbat äggledarna...

Jag blev erbjuden att prata med en kurator vilket jag snabbt tackade nej till. Vad jag behöver är fakta och uppgifter som säger att det kan gå bra nästa gång, inte känslomässigt stöd. Det jag tänkte var; vad kan en kurator hjälpa mig med? Bara massa plattityder och innehållslösa "det kommer ordna sig ska du se" som man itne kan ta till sig.
Min sambo tycker att jag borde träffa en kurator ändå för att få vädra mina negativa tankar. Jag håller mig kritisk.

Vi kommer nog föröska IVF nästa år oavsett om jag fått ett X till eller inte. Jag har ingen lust att vänta, och egentligen skulle jag helst vilja hoppa över att prova naturligt igen då jag helt enkelt är rädd för risken att det skall fastna igen.

Hatar o se alla gravida kvinnor med sina magar o veta att jag själv skulle varit gravid om det inte vore för att det satte sig på fel ställe.

Fast en kuratorkontakt kan iofs hjälpa till med att du blir en av de 85% i stället