orolig för förlossningen!!
Man klarar det.
Jag sov en halvtimme natten innan förlossningen (det drog igång runt fyra, och vi gick och la oss sent..), sen var det för mig som för Casper04, somnade mellan krystvärkarna. Och guuud vad skönt det var att sova då. Man har nog aldrig uppskattat sömn så mycket som då. :)
Men som en vän till mig sa, urmodern i en vaknar till liv. Och man klarar tamigfan allt. Det enda som kan hindra en från att föda är.. barnmorskorna. Om nåt går fel. Men det gör det så sällan.
så oroa dig inte, du kan och orkar! :)
(Jag hade för övrigt också förlossningsrädsla fram till v.35..)