Unga änkor och änkemän...

Jag förlorade min man i en trafikolycka för 2 år sen. Vi hade ett "uppehåll" just få men hade precis bestämt att leva ihop igen. Första året var jag mest hemma och grät,ville aldrig riktigt acceptera och visste inte hur jag skulle orka gå vidare. Hade enorma skuldkänslor och ville dö, men höll mig vid liv tack vare vår gemensamma dotter.
Idag har jag gått vidare, träffat en ny man och köpt en ny kåk men jag kommer aldrig att glömma min älskade make som var mitt livs första kärlek!!!! Tack och lov att jag har lilltjejen, hon är det finaste han gav mig i sitt korta liv.....