Unga änkor och änkemän...

Jag förlorade min sambo för tre månader sedan, han dog i massiv hjärtattack. Helt oväntat. 43 år blev han och även om han hade diabetes kom det som en blixt från himmelen.  Åtta år fick vi ihop. Inga barn tillsammans, men han hade 3 barn sedan tidigare. Själv har jag inga.
Först nu börjar det bli riktigt jävla jobbigt, jag fattar inte - kan det vara så att jag varit i någon slags chock sedan det hände och att jag nu börjar förstå?
/Camilla

Eva66 - ja hur orkar man.Att ha barn ihop kan jag tänka gör det hela både lättare och svårare (vi har inga barn ihop, han har tre döttrar, jag har inga egna). Svårare eftersom man förmodligen får en känsla av ensamhet: "Nu måste JAG hålla mig vid liv!", lättare eftersom man har något gemensamt kvar att leva för. Men svårt. Svårt att måsta vara både mamma och pappa, att inte ha något bollplank. Hoppas du kan hitta ett sånt.