Unga änkor och änkemän...

Sju och en halv månader har gått. Jag gråter inte längre dygnet runt. Men känslan av att vara avskärmad från resten av världen är densamma. Mitt liv som jag kände det existerar inte längre, den lysande framtiden jag hade framför mig är inte längre möjlig. Som tur är har jag ett underbart barn som får mig att skratta ibland.